Min son och hans sambo har köpt hus på landet. Där finns en ståtlig ask intill ett stengärde. Min son vill ta bort asken som har fått en del sten att rasa ur stengärdet. Sambon vill ha asken kvar.

Jag höll ett brinnande försvarstal för asken, drog bl a in de gamla asagudarna i argumentationen. Men när diskussionen övergick till att handla om rotsystemet blev jag svarslös. Varför är det så svårt att hitta uppgifter om växternas underjordiska delar, trots att de ovanjordiska är beskrivna in i minsta detalj?

Det är så att det finns en brunn 5--6 m från asken. Diskussionen om rotsystemet gällde om rötterna hotar brunnen.

Jag tycker ni skall behålla asken- den är säkert gammal.
Men rötterna är enorma och går ner till stort ljup. Säkert har den också sidorötter lika långa som den är hög, men den hotar inte brunnen speciellt mycket för den har rötter som säkert är ldjupare än brunnen.
Asken har stort värde som traditionsrikt träd med egna myter och är vackert vinter som sommar.

Lena be om askens liv!! Asken är mitt älsklingsträd.

Säg till ungdomarna att förmodligen gör deras försök att ta bort asken mer skada än att låta den vara kvar. Asken och omgivningen har anpassat sitt liv ihop - även under mark. En arkitektvän till mig, som är specialist på gamla hus, låter ofta träd stå kvar av den anledningen att om man tar bort träd så "rasar huset". De hålrum som trädets borttagna eller senare förmultnade rötter skapar, skadar huset mycket mer. Trädet och husgrunden har skapat en symbios med varandra under lång tid. Säg åt dem att leva åtminstone ett år - med alla årstider - för att kunna njuta av trädet. Ofta vill man ju riva och röja när man flyttar in i ett nytt boende - för att markera revir på något sätt - jag känner igen det där hos mig själv. Räker det inte att bara kanske ta bort någon gren om det finns någon sådan i vägen.

Har de barn än? Tänk så roligt ungar har med stora träd: man kan sätta upp en gunga, man kan klättra i det, man kan få fiskespön och pilbågar av det, man kan sätta upp fågelholkar i det, man kan bygga koja i det!! Påpeka vilken god åskledare ett stort träd är.

Om jag fick önska mig något riktigt fint vore det en stor ask! Jag kan inte förstå att man vill ta bort det

Asken gör som Konungen på kalas: kommer sist och går först. (Sagt som kom ihåg att asken brukar vara det sista trädet som slår ut och det fösta som fäller sina blad) men detta kankse inte är till trädets fördel - så säg inte det.

Kan du inte be att få några åsikter av Cilla här på forumet? Hon är vår trädspecialist!

Dessutom håller jag med dig om sak som jag tycker är jätteviktig: hur olika växters rotsystem ser ut. Jag har mer än en gång frågat på det gamla forumet, men aldrig fått svar om just växters rötter. Det är ju enormt viktigt just när man ska plantera - ja även om man måste plocka bort något.

Lycka nu till med att få ordning på din sons motorsågsmassakersiver. Berätta gärna hur det går - men bara om det går bra. Jag skulle bli så dyster om de fäller trädet.

Jag ska kolla askens rotsystem (om inte någon annan gör det), måste slå upp för att bli säker på hur det ser ut. Här i Stockholm har man börjat plantera ask i vägavskiljare så den torde inte tillhöra de med livligast rotsystem.

Men jag vet vad som händer när man tar ned ask. Det blir stubbskott så det ryker. Vi har mycket ask i mina miljöer, skulle inte tro att alla kommit från frö utan att asken också har förmåga att skicka upp rotskott. Vilket skulle innebära att det är ett gigantiskt arbete att få bort asken helt.

Men som sagt, måste kolla upp detta. Det är sant att trädens och växternas rötter är allt för lite omskrivna!!!

Cilla

Har ännu inte hittat min "rotbok", men här kommer lite annat:

Rötterna i en fuktig mark är ytliga och vidsträckta, men asken har också djupa rötter och är därför mycket vindtålig. Djupet kan vara lika stort som höjden på trädet. Asken är bandporig, vilket bl a innebär att en rotdel försörjer en särskild gren. Kapar man en rot dör också en gren.

Alla artiklar som beskriver asken talar om detta med stubbskott. Fäller man en ask har man 25 småaskar som kommer från stubbområdet. Ska man förhindra att trädets rötter skadar brunnen måste man ta bort stora delar av rotsystemet - att trädet skjuter stubbskott innebär att den kan få roten att överleva mycket länge.

Om man ska kunna avgöra om just den här askens rötter hotar brunnen måste man titta på brunnen. Om asken är stor borde dess rötter för mycket länge sedan ha passerat brunnen, eller gått in i den. Kontakta någon som kan kolla brunnens väggar och se om rötterna tränger in där!

I övrigt talar artiklar om 250 och 400 gamla askar. Det är alltså ett träd som kan bli mycket gammalt.

Cilla

Här är annat kul jag hittade om asken och dess historia:

Invandrade i början av värmetiden för 8000 år sedan.
Asken hör till de ädla lövträden. Den är ett vackert träd med högt välvd men ganska gles krona, och grenarna är markant uppåtriktade. Huvudstammen delar sig ofta långt ner i flera huvudstammar.
Ett av de mest anspråksfulla inhemska trädslagen. Föredrar djup, kalk- och lerhaltig mulljord på underlag med rörligt grundvatten. Har höga ljuskrav. Köldhärdig men känslig för vår frost.
Har ett vidsträckt och på fuktig mark ytligt rotsystem. Skjuter gärna stubbskott.
Kan bli 250 år och 35 m högt i Sverige. På Espelunda slott i Närke finns en ask som är 7.3 m i omkrets och 22 m hög.
Veden är seg och hård med gulaktig splint och ljusbrun kärna. Virket används bl.a. till flygplansbygge, faner, yxskaft, idrottsredskap, hockeyklubbor, spjut, åror, maskindelar, bränsle och massaved.
Av de näringsrika bladen bildas utmärkt mulljord, där många av våra små snäckor trivs.
Älg, rådjur, harar och kaniner äter med förtjusning askplantor.
Kallas ofta Kungaträdet eftersom lövskruden "kommer sist och går först".


Få europeiska lövträd kan utveckla så stora träd som asken. Ask är ett mycket uthålligt träd och kan uppnå en ålder på 400 år. Asken växer snabbt, de första 2 åren undantagna och utvecklar högstammiga smala, småkroniga träd. Friväxande, skapas grovgreniga, bredkroniga träd med typiska vertikala ungskott. Skotten är ljust grågröna, benknotsliknande. Knopparna sitter korsvis motsatta, dock ofta lätt förskjutna i höjdled. I ungdomen enstammigt, dominerad av toppknotten, endast få sidoknoppar utvecklas. Senare försvagas toppknoppsdominansen och den blir gaffelgrenig.


Knopparna är mycket säregna, pyramidala, matt svarta, mycket sent utsprickande, vanligen första eller andra veckan i juni. Barken på äldre stammar är mycket jämnt, korthugget uppsprucken med grov textur, närmast påminnande om ek. Karakteristiskt på många äldre träd är den påfallande utbredda stambasen, sockeln. Bladet är 15-30 cm långt, parvis sammansatt av 7-11 småblad, varav ett uddblad. Småbladen är brett lansettlika, sågade, 5-10 cm långa, mörkgröna på ovansidan, ljusa under. Höstfärg, ljusgrön och under gynnsamma förhållanden vackert gul, i mitten till slutet av september, ungefär samtidigt med björk av lokalt ursprung. Blomning på bar kvist i april-maj från sidoknoppar, varifrån den kvastlika blomställningen utvecklas. Blommor först rödvioletta senare grågröna, föga iögon-fallande. Skilda han- och honplantor, men även samkönade individ förekommer. Vingade långsmala, brunsvarta frukter i täta kvastliknande ställningar, länge kvarsittande.
Ståndort

Asken växer företrädesvis på fuktiga, näringsrika, helst kalkrika jordar. På alvarmark är ask det vanligaste trädinslaget, torkan till trots. Orsaken torde vara det kraftiga, vittförgrenande rotsystemet. Ask är rel. skuggtåligt men hämmas kraftigt under för tät skärm. Det är ett kulturgynnat träd samtidigt också ett träd som haft stor betydelse för människan, som producent av virke för mångahanda ändamål men också foder. Hamlade askar hör den svenska kulturhistorian till. Asken är ett snabbväxande träd, som i välgallrade skogsbestånd kan avverkas efter 60 år. Asken har ett oförtjänat dåligt rykte i grönytesammanhang. Visst spricker den ut ett par veckor senare än andra träd men lövfällningen är definitivt jämförbar med björkens. Askens lätta skugga ger lagom svalka under nordiska sommardagar. Askens förmåga att utveckla en trädstorlek avpassad efter förutsättningarna samt ett starkväxande, vittförgrenat rotsystem är en stor tillgång i stadsmiljön, vilket gör asken mycket intressant som gatu- och alléträd. I naturliga planteringar och ute i landskapet är asken ett betydelsefullt inslag. Viltskyddas, främst mot rådjur. Ask förekommer i plantskolorna i följande planttyper: häck, ungträd och alléträd. Härdig i zon 5.

Varm vinter har också inneburit lite snö och ingen riktig rotblöta i samband
med snösmältningen på våren, som ytterligare kan försvåra torka på våren.
Eftersom eken är ett bandporigt träd, dvs för att börja transpirera på våren
måste en ny omgång vida kärl växa till. Vattenupptagningen fungerar dåligt i de äldre årsringarna. Det bör innebära att trädet är särskilt känsligt för vårtorka. (Ask är också bandporig,men inte t.ex. bok och björk).

Sortegenskaper


Ask förökas med frö. Fröet ligger över ett år, innan det gror. Det nuvarande E-materialet härstammar från två frökällor i Uppsalatrakten. I båda frökällorna insamlas frö endast från ett fröträd, för att i denna första fas ge ett så enhetligt plantmaterial, som möjligt till uppgradering av park- och alléträd. Till en bredare landskapsanvändning insamlas frö från en annan bra, men ännu inte E-märkt frökälla. E-materialet är härdigt i zon 5. Förädlingsarbete pågår vid Inst.f. Skogs-genetik för framtagning av framtidens askar.

Källa http://www.eplanta.com/dokument/fraxexuv.html

Min ask i januari

Träd har ju som bekant mycket olika liv och funktioner under olika säsonger. Nu på hösten är de reservoarer för mången ekorre och hackspett som gömmer frön i barken. Dessutom är de reservoarer för mycket vätska - de dricker mycket när de har blad, men står också nu fyllda med vatten.

Ska man ta ned ett eller flera träd är det bra att leva med det åtminstone en gång under alla fyra årstider, dvs ett år. Kanske ger trädet just den skugga, vindskydd eller det insynsskydd man önskar under en tid på året, kanske är trädet en reservoar för djur och fåglar man gillar att ha nära sig, och kanske dricker det vatten som annars skulle flyta upp på gräsmattan.

Bra inför förberedelserna är också att veta hur stort jobb det blir. T ex om man behöver ta bort alla rötter för att trädet kommer att skjuta rotskott, eller om man måste fräsa bort stubben om man vill undvika stubbskott.

Är man osäker på rotskador eller på friskheten är det bra att ta dit en kunnig som kan svara på det mer säkert än man själv kan gissa. Träd är ju de växter som tar mest tid på sig av allt vi bygger och planterar omkring oss.

Min ek olika årstider har helt olika liv och betydelser i trädgården:

Vi har en liten ask hos oss som har blivit cirka 4 m hög, men den har inte en stam utan 5-6 stycken som växer upp ur samma ställe. Är detta ovanligt - skall jag kanske ta bort några av stammarna?

Asken är tacksam att kratta. Stora löv som faller av samtidigt

Tack alla för svaren, och ett speciellt stort tack till Cilla. Underbart med kunniga människor som generöst delar med sig.

Jag har nu kopierat över alla kloka ord till ett Word-dokument för att spara. Trädet står fortfarande kvar, hotet är inte akut. Deras tomt är på 5-6ooo kvm, det mesta trädbevuxet så det är befogat att fälla en del. Dock inte denna stora ask i tomtgränsen vid gårdsplanen (tyrcker alltså jag).

Tack alla!

Man brukar säga att rot och krona står i paritet med varandra. Dvs. så stor som kronan är (stammen undantagen) så stort är också rotsystemet.

Om det här trädet är stort är det sannolikt gammalt också och om brunnen nu ligger så nära som fem sex meter så borde rotsystemet redan ha gjort den åverkan på brunnen som möjligen skulle ha kunnat uppstå.

Tämligen riskfritt nu alltså........

Tommy,
Det är med stor sannolikhet stubbskott. Det är mycket sällan som frön från ask hamnar och gror så länge på samma ställe. Alltså - här har tidigare stått en liten eller lite större ask. Om du tittar i marken där de kommer ifrån kan du säkert se resrterna av en stubbe.

Ask kan växa som högt buskparti eller som träd. Låter man flera stubbskott växa upp kommer askarna så småningom växa ihop nedertill. Om du vill att det ska fortsätta som ett askträd - välj det som växer rakast och som ser ut att ha bäst fäste mot stubben/marken. Tag bort de andra så långt ned som möjligt utan att skada det du spar. Det är ofta ett pilligt jobb med sågen! Fortsätt ta bort nya skott som kommer upp.

Stubbskott som växer upp som större träd får man hålla ett öga på, så att inte underlaget ruttnar. Om någon sågat bort träd i närheten bör man kolla ev barkskador på det träd som sparats. Är det skadat i stammen - tag bort trädet och låt roten skjuta upp nya stubbskott.

Hej Ronny,
Jag håller med om att brunnen borde ha skadats för länge sedan.

Det här att luft- och rotkrona liknar varandra har jag blivit lite skeptisk till. Det stämmer ju att de står i balans med varandra, och särkert kan man tala om lika storlekar i fråga om volym. Men de är inte särskilt lika varandra.

Titta på en gran till exempel. Utbredda, ytliga rötter medan trädet är smalt i förhållande till sin höjd. Eller tallen. Med ganska vid krona och djup pålrot (fast andra vidsträckta också).

Lövträdens rötter förändras ju med åren ganska kraftigt också. Från det unga trädet med djup pålrot, till det äldre helt utan. För fruktträden är det ju generellt så att rötterna sträcker sig i bredd lika långt som luftkronan - men så är det inte med t ex björken, som har grenar längre ut.

Ju mer jag beskådar rötter desto mindre tycker jag man kan lära något generellt, annat än för de specifika arterna.

Hur tänker du kring generaliseringarna?


kul bild jag hittade på nätet.

Cilla, jag menade inte att trädens rotsystem ser ut som kronans förgrening, bara att man, i normal fallet, kan få en uppfattning om hur brett rotsystemet är och hur mycket rotmassa det finns i jorden.

Det här är ju, som du påpekar, en generalisering och i ärlighetens namn en rätt grov sådan, men som grundkunskap tycker jag den duger gott.

Träd som bildar pålrot gör det av den anledningen att dom antingen har för glest ytsytem eller ett svagväxande rotsystem. I sistnämnda fallet så avtar pålrotens betydelse efterhand som rotförgreningen växer till. Hos vissa träd så kan pålroten helt "stängas av" då den fullgjort sin uppgift.

Du Cilla, rör dig ju också ute i skärgården å har där säkert sett att träden får anpassa sin tillväxt efter hur rotsystemet kan utvecklas.

Om gran, i skogen blir dom höga å smala men en gran som fått ner sina rötter i ängsmarkernas utkant blir som regel rejält vid både i stam o grenvärk. Ofta riktigt höga också. Å det är ju inte så konstigt igentligen, i skogen är det trångt och näringsfattigt i marken. Upp med toppen mot solen så fort som möjligt å rötterna blir långsträckta i sitt "näringssökande".

Med det vill jag ha sagt att trädens rotsystem anpassas till olika växtbetingelser.

Tack Cilla,

så om jag inte gör något så växer den inte sig så stor? Det vore nog det bästa för min baksida.

Tommy, jo de gör de nog. Ett gammalt rotsystem brukar ha tillräcklig kraft att sätta sprätt också på flera askar. Men de växer aningen långsammare när de är flera.

Ask kan du ha som buske (men det är inte lätt att beskära så att det blir friskt och snyggt, särskilt inte å vintern) eller som solitär som du stammar upp (tar bort grenarna längst ned på stammen så att kronan börjar högre upp). Man kan också i viss mån glesa ur en ask om man vill ha mer ljusinsläpp, men det är heller inte helt trivialt för en lekman och dessutom växer asken inte särskilt tätt.

Höga blir de alltid, så småningom.

Cilla

Rackarns.

Jaja, den är inte för stor nu ijallafall och vem vet om vi bor kvar hela livet

Mycket intressant kunskap om askar! Vill tillföra ytterligare en dimension till alla som vill ha askar, men inte har så stor plats, nämligen hamling .

Traditionellt har asken hamlats, alltså beskurits på sommaren, för att samla lövfoder till djuren. Hamlade träd kan bli mycket gamla samt att de efter något hundratal år får håligheter i stammen, hål för insekter, hackspettar och andra bobyggande i djur.

Företrädesvis börjar man hamla asken när den är armtrjock vid två meters höjd. Har man äldre och tjockare träd kan man skära högre upp, men större snitt än 10 cm i diameter bör undvikas om trädet ska kunna läka ihop såret.

Vart tredje till femte år skär man i slutet på juli tillbaka alla grenar utom en kvist, en "dragare" som får vara trädets livlina. Lövet smalas i kärvar som torkas (t.ex. öven en gärdsgård) och ges till fåren, getterna, korna, kaninerna eller hästarna (?) under vintern. Lövet är mycket rikt på näring, protein och mineraler.

Har man inga kritter kan man ju lägga lövet direkt i komposten...

Förstår inte riktigt vad du menar. Skall man hamla askarna för att få vinterfoder eller för att hålla en tradition vid liv? Personligen tycker jag att träd skall få växa fritt. Hamlade träd ser konstiga och strypta ut. Dessutom påminner det om forna tiders slit för att få foder till djuren under vintern. Men smaken är som den kroppsdel man skall sitta med.

Dom enda träd som jag nästan tycker man skall beskära regelbundet är dom skånska pilarna. Det hör liksom till. Dessutom förväxer dom sig ofta när dom får växa fritt och lägger sig ner eller bryts sönder.

Men just det som innebar en fördel med askbladen är samtidigt en nackdel med trädet. Att det finns mycket näring i bladen betyder samtidigt att trädet suger ut marken. Får inte bladen hamna under trädet och brytas ner där försvinner näringen. Detta gäller särskilt ask men även andra storvuxna träd.

Hamling är ett kärt debattämne. Oavsett hur man ställer sig till att upprätthålla denna tradition så är det väsentligt att följa det som Helull nämnde om att hamling INTE är detsamma som grovkapning av träd. Hamling sker i första hand av unga skott och inte kapning av grova grenar. Kapar man grövre grenar är det stympning, inte hamling.

En stympning leder oftast inte till omedelbar död av trädet. Men det leder in sjukdomar i våra träd och upprätthåller en tradition av amputering.

Cilla

Varför inte av båda eller vilket som helst av ovanstånede skäl? Det finns säkert många fler skäl. Personligen hamlar jag våra askar för att få:
* vinterfoder till fåren
* livsutrymme för insekter och fåglar
* karaktäristiska träd i ett gammalt odlingslandskap
* hålla liv i en gammal tradition
* EU-stöd

Nädå, det sista var ett skämt. Man får bara 40 spänn per träd vilket äts upp av den tid man lägger på att läsa om bestämmelserna och fylla i blanketterna...

Jag tycker man ska få hamla om man vill och vill man inte så slipper man . Har man gamla träd i en allé som tidigare varit hamlade är det också en säkerhetsfråga eftersom de tjocka grenar som vuxit ut från hamlingsstället kan knäckas, just vi hamlingsstället, där ju alla grenar utgår ifrån. Då är det kanske bättre att restaurera och återställa träden till sin ursprungliga hamlingsnivå och fortsätta hamla vart femte år eller så.

Tycker jag!

Har ingen råkat ut för Asken besvärliga ovana att så en massa frön överallt som snabbt gror upp till myriader med småaskar.
På ödetomten intill mitt hus stod en stor fertil ask. Varje höst hittills har jag sopat och krattat upp korgar med bara frön och varje sommar kommer det upp hundratals askbarn överallt - i häcken, under buskar i springorna i plattläggningen för att inte tala om i rabatterna. Andra sommaren är de redan svåra att rycka upp. Så när det i och för sig magnifika trädet föll i en storm i vintras sörjde i alla fall inte jag ....

Ni som vet - vad är en pilevall? Jag har bara sett pilalléer men i litteraturen och jag tror jag hört nån gammal sång med Edvard Persson som handlar om pilevall. En vall vet jag vad det är men där växer inga träd.
(Detta hade inte i ask-frågan att göra - men på tal om hamling!)
Finns det för övrigt något annat träd som tål att hamlas?

Redan på 1700-talet var stora delar av den skånska slätten helt uppodlad och bränsle- ochvirkesbristen var akut. Man startade då en rad trädplanteringskampanjerdär pilen var ett avträdslagen. Dessa kampanjer fortgick en bra bit in på 1800-talet. Pilarna planterades längsgränser, vägar och på jordvallar- därav namnet pilevall. Det är huvudsakligen längs ägo- och sockengränser man ser dem idag. Pilarna hamlades och hade en rad olika användnings-områden. Man fick bl a bränsle, taktäckningsmaterial, kvistar för korgflätning och virke för stängsel.

Hittat på Länssyterlsen i Skåne län.