Säger Menar


Ja! Nej!
Nej! Ja!
Kanske! Nej!
Förlåt! Du ska få sen!
Vi behöver. Jag vill ha!
Du får bestämma! Om du inte fattar vad jag vill ha just nu...
Gör som du vill! Men vad mycket skit du ska få sen!
Vi behöver prata! Jag måste få gnälla!
Javisst, gör det du! Om du ens tänker tanken...
Jag blir inte ledsen! Självklart blir jag jätteledsen, idiot!
Åhh vad manlig du är. Gå och raka dig din svettpärla!
Släck lyset! Jag har tjocka lår!
Det här köket funkar inte längre. Jag vill flytta!
Jag vill köpa nya gardiner... ... och nya möbler, snickra och tapetsera om..!
Jag hörde ett ljud! Jag märkte att du höll på att somna!
Älskar du mig? Jag vill ha det där diamantarmbandet!
Säg hur mycket du älskar mig. Jag krockade med bilen.
Jag är snart klar. Sätt dig i soffan och kolla på fotbollsmatchen som just började.
Du måste lära dig att kommunicera. Håll bara med!
Lyssnar du på mig? För sent, du är död!

Tråkigt med folk som fortsätter att underbygga sådana här fördomar.
Könen är ungefär så olika som vi gör dem till. De individuella skillnaderna är större.

Konstigt språk

Kände nog igen mig på en eller två rader

haha, eller hur att alla tänker vi tjejer tänker så

Bara för män att dra ut det så har de manualen i att kunna konversera och förstå oss kvinnor

Äntligen en man som har förstått vad vi egentligen menar med det vi säger .

Blanda inte in mig i dina dumheter!

Fick lära mig av min mamma att män menar vad dom säger. Hon menade att det inte fanns ngt att läsa mellan raderna så som tjejer tyvärr ofta gör. När jag lyssnar på en mans ord och hör vad han säger så slipper jag faktiskt förvecklingar så det funkar ganska bra att ha det i åtanke...tycker jag av min erfarenhet iallafall.

Kan behövas lite översättning åt andra hållet på samma tema, eller hur?

Männens sida av historien:

Vi hör alltid "reglerna" från den kvinnliga sidan. Här är reglerna från den manliga sidan. Detta är våra regler! Notera att alla är numrerade "1" MED AVSIKT!

1. Lär er använda toalettringen, Du är en stor flicka. Om den är uppe, fäll ner den. Vi vill ha den uppe, du vill ha den nere. Du hör inte oss klaga över att du lämnar den nerfälld.

1. Söndag = Sport. Det är som fullmånen eller tidvattnet. Låt det vara!

1. Shopping är INTE en sport. Och NEJ, vi kommer aldrig att se det på det sättet.

1. Att gråta är utpressning.

1. Fråga om du vill nåt. Låt mig förtydliga: Subtila gliringar funkar INTE! Tydliga gliringar funkar INTE! Uppenbara gliringar funkar INTE! Säg bara vad du vill!

1. JA, och NEJ är fullständigt acceptabla svar på de flesta frågor.

1. Kom till oss med problemen om du vill ha hjälp att lösa dem. Det är det vi gör. Söker du sympati så har du dina väninnor, det är de dom är till för.

1. Huvudvärk som varar i 17 månader är ett problem. Sök läkare

1. Det går inte att ta upp något vi sade för 6 månader sedan i en diskussion. Faktum är att alla kommentarer som är äldre än 7 dagar har passerat bäst-före datum och är INTE giltiga argument i en diskussion.

1. Om du inte vill klä dig som en Victoria's Secret-flicka, begär då inte heller att vi ska agera som såpoperaskådisar.

1. Tycker du att du är fet så är du antagligen det. Fråga inte oss.

1. Om något vi säger kan tolkas på två sätt och det ena sättet gör dig arg eller ledsen, då menade vi de andra...

1. Du kan antingen fråga oss om vi vill hjälpa till med något eller säga att du vill ha det gjort. INTE båda. Och om du redan vet hur man ska göra det på bästa sätt, gör det då själv.

1. Om möjligt, vänligen säg det du vill säga under reklampausen.

1. Christopher Columbus behövde inte vägbeskrivning, inte vi heller.

1. Vi män ser i 16 färger, som Windows standardinställning. Persika till exempel, är en frukt, inte en färg. Pumpa är också en frukt. Vi har ingen aning vad malva är.

1. Om det kliar någonstans så kliar vi tillbaks. Sådana är vi.

1. Om vi frågar vad som är fel och du svarar "Inget" så kommer vi att agera därefter. Vi vet att du ljuger men det är helt enkelt inte värt strulet.

1. Om du ställer en fråga du egentligen inte vill veta svaret på förvänta dig då ett svar du egentligen inte vill höra.

1. När vi ska ut någonstans så duger i princip allt du väljer utmärkt att bära.

1. Fråga oss inte vad vi tänker på om du inte är beredd att diskutera ämnen som baseball, vapenutformning eller monster trucks.

1. Du har nog med kläder.

1. Du har för många skor.

1. Jag är i form. Rund är en form.

Tack för att du läst detta; Ja, Jag vet, Jag kommer att få sova på soffan natt, men visste du att män inte bryr sig så mycket om det, det är som att campa.

Aha det är så de funkar de små liven.


Vilken tur att man äntligen får veta vad de menar !


Skönt att vi kan skoja om könens olikheter iaf!

Förklara gärna för en som inte förstår:
Vari ligger det roliga med att sprida fördomar som förstärker de könsroller som kletas på oss?

Jag blir beklämd av sådant här.

Känner allt igen mej själv och VISSA andra i översättningarna och klargörandena ovan... Speciellt det där med att dra upp "gamla" incidenter i gräl.. men jag erkänner villigt... en elefant glömmer aldrig och det får VISSA personer stå ut med...

Tänk vad konstigt , så är det med mig också !

Och tänk vad VISSA får stå ut med !

Äntligen fick jag en förklaring i mäns tänkande.
Kvinnor är från venus och män är från mars. Efter det här är nog alla från pluto

Förstår du inte det, Ligger nog problemet snarare i ditt tänkande, än i hur man tolkar humor.
Att läsa med glimten i ögat är en gåva, som vissa saknar, Och förmågan att inte ta sig själv på så stort allvar hela tiden

Jag hör till de som tror att man inte får bort fördomar genom att tabubelägga dem, utan att man får bort dem genom att ta fram dem och skratta åt dem....

Och sen är det ju faktum att män och kvinnor är olika. Jag är i-feminist och tror knappast att samhället kommer någonstans i sin genuspolitik om vi håller på att förneka könsskillnaderna. Acceptera dem! Se till individen!

Fast det finns ingen glimt att se, när man inser att sådant här bara förstärker klyftan mellan könen.
Det är klart att det finns personer som känner igen sig i vissa påståenden, men det beror inte på vilket kön de har, utan vilka individer de är. Det här handlar snarare om vad man vill se, inte vad som faktiskt förekommer.

Jag ser inget tabu med den här typen av "skämt", men jag ser det dumma i att försöka skapa skillnader som inte finns.
Skillnaderna mellan individer är långt större än dem mellan könen, så att klumpa ihop oss är att göra mallar åt folk och sedan försöker pressa in sig själva och andra i dem.

Nu tycker jag nog att du tar i lite. Jag har svårt att tro att den här typen av skämt "skapar" eller "förstärker" något. Belyser och illustrerar, absolut!
Jag anser också att om man tror att jämlikheten är etablerad och klar då är det dags att man tar av sig de rosa solglasögonen, kavlar upp ärmarna och börjar jobba. Men kanske inte under rubriken "småprat" på odla.nu.

Ju oftare vi fortsätter att hävda stereotypa skillnader. Mellan män-kvinnor, europeer-asiater, korta-långa. Desto längre ifrån individen och jämlikhet respektive jämställdhet kommer vi.

Det brukar ju påstås att när en kvinna ställer en fråga till en man så är det en order. "Ska vi gå på bio ikväll?" betyder "Vi ska gå på bio ikväll!"

Igårkväll sa en person till mig "Var är durkslaget?" Jag sa att det hade jag ingen aning om. Då fick jag raskt veta att det var fel svar, det jag skulle göra var att resa mig från stolen och hjälpa till och leta.

Och nej, det var INTE en kvinna som ställde frågan. Det var min man. Han pratade som den stereotypa kvinnan. Och jag bar mig åt som den stereotypa mannen. Vilket inte gör honom mindre manlig och inte mig mindre kvinnlig.

Och vad hände nu med påståendet ovan att män är mer rakt på sak än kvinnor? Hallååå! Sluta sprida fördomarna, börja sprida likheterna istället. (Det man upprepar tillräckligt många gånger blir till slut en sanning, är en välkänd kommunikationsteori.)

Det tycker inte jag. Jag håller helt med Krokodilen här.

Den här sortens "klargöranden" gillar jag skarpt! Dom får oss nämligen att tänka till - i alla fall jag OCH mina systrar, mina söner, min dotter, hjärtevännen, mina manliga vänner, mina väninnor....ja alla som jag verkligen pratar med och som jag kan både skämta med och prata allvar med. Allvarliga ämnen blir inte mindre allvarliga av att man tar upp dom på ett lite skämtsamt sätt. Dom blir bara lättare att prata om.

på mig stämde det mesta i alla fall sen får man ju fatta att det var på skoj (att den sen stämmer på vissa är väl en annan sak, så för min del är det ingen fördom utan faktiskt fakta, tjejer kanske slingrar in saker för att inte vara så brutalt rättframma som en del karlar kan vara). Lite självironi får man ha Såg på nåt tv-program om nåt härom veckan där de sa att det finns flykt-"djur"; djur, barn och kvinnor som hellre flyr från bråk och otäcka situationer... lite intressant tycker jag

En fråga till er som tar illa upp : Hur reagerar ni på ståuppkomiker som t ex driver med alla sorters fördomar?

Jag och många med mig uppfattar det som ett sätt att få oss att både skratta åt oss själva men också att tänka till om det som de driver med.

Är tillräckligt gammal för att minnas Hasse&Tage och deras drift med våra fördomar t ex mot zigenare. Ni som har sett det , hur reagerade ni ?

Anser att just sådana skämt gör en oerhörd nytta när det gäller att få bort fördomar och att de som skämtar om sådana här saker gör en stor nytta inom det området.

Hur man uppfattar det hela har nog att göra med hur man är som människa. Kan man se saker från flera håll så kan man nog se det som just en drift med fördomarna och ge oss en tankeställare och så tror jag att det var menat i den här tråden. Därför tog jag inte illa upp fast jag annars slåss på barrikaderna för att vi ska behandla folk som individer och låta dem vara just det och inte tänka i könsrelaterade banor.

Skrattade gott åt både Carls och Ingrid zon3:s inlägg.
Jag tycker precis som du mamamaggan när det gäller såna här jämförelser

ja jag tror det förekommer lite påpekanden mot båda kön

Inte tycker jag att man direkt kan jämföra detta med ståuppkomik som ibland kan vara väldigt kul men inte alltid.

Det jag tänker är mer att dessa generaliserande påståenden lika gärna kan appliceras på män, alltså att skillnaden är inte så stor eftersom även många män också har ett sånt språk. Visst man kan göra väldigt "roliga" långa listor på sånt som är typiskt kvinnligt respektive manligt för självklart finns det skillnader men när det gäller språket så är det ju tragiskt om män går omkring och tror att alla kvinnor menar nånting helt annat än det de säger vilket lätt kan bli fallet med såna påståenden. Jag tror nämligen inte att alla pratar på det sättet utan är raka i sitt språk vilket jag förordar för att undvika missförstånd och främja förståelse mellan individer oavsett kön.

alla gör nog inte det, men jag har självinsikt nog att erkänna att jag gör just så - för mig...

Jag uppfattade inte att Carl menade allvar med vad han skrev utan just att det skulle vara en drift med våra fördomar.

Där ser man hur olika vi kan uppfatta saker.

Uppfattade det precis som du mamamaggan. Skillnaden är väl att jag inte tycker det var speciellt roligt och dessutom ganska uttjatat.

När det inte är roligt så skrattar jag helt enkelt inte.
Om en generalisering inte stämmer någonstans - vilket jag inte anser att de här manligt/kvinnligt-fördomarna gör - så blir det inte kul.

Fördomarna är bekanta, men inte det som fördomarna bygger på. Jag kan inte skratta åt mig själv som kvinna om jag inte känner igen mig.

Kan du inte skratta åt det som den individ du känner igen dig i då? Eller är det svårt att skratta åt sig själv?

Vi har helt enkelt olika humor och olika sätt att se på saker. Kan man inte skratta åt sig själv så har man det svårt tror jag. Menar inte det som en anklagelse utan du har min sympati .

Jo, det kan jag. Men när förutsättningen är att det beror på personens kön, då skiter det sig, eftersom det inte stämmer.

Det verkar som somliga faktiskt tror att påståendena är applicerbara på mig, eftersom det förutsätts att jag skulle ha svårt att skratta åt mig själv. Men problemet ligger inte i självdistans, utan just att det inte finns något att känna igen mig i som kvinna.

Men männska, chilla lite grann va. Det är *SJÄLVKLART* att det är skillnad på det manliga och kvinnliga könet, och tur är väl det.

Nej, sådana här skillnader mellan könen är långt ifrån självklara.
Och att det skapas sådana skillnader tycker jag är djupt tragiskt, inte tur.

Sverige är ett fritt land, du får tycka vad du vill - även om jag tycker att det låter helt fel.

I min värld ÄR män och kvinnor olika. Många av de föreslagna uttrycken passar perfekt in på hur jag som kvinna tänker och säger och de påstådda om män passar perfekt på de som jag levt med.
Frågan är bara varför man envisas med att försöka leva med det motsatta könet? Jag vet att vissa inte gör det, de har begåvats med viljan att leva med person av samma kön. Andra passar bra ihop med en motsatt partner. Men jag vet många som inte har det så lätt hemma.
Jag brukar fundera på om det skulle bli lättare om vi valde att bo med någon av samma kön och sen ha ett förhållande med det motsatta (om man föredrar det) och träffas hemma hos varann. Jag och min väninna kunde bo ihop, våra pojkvänner kunde bo ihop. Till helgen sågs vi hos varann, ett par i varje hem. Och båkade inte om toasitsen eller hur mycket det måste klias på snoppen eller vad man ska ha på sig när man går bort.

Jag är kvinna och vill att locket på toan är stängd. När jag ska dit öppnar jag ett lock. När en man ska dit öppnar han två. Båda stänger efter sig. Och spolar. Och behövs det så använder man toaborsten innan man går därifrån. Hörs det att jag är kvinna? Förstår ni varför jag lever ensam? Haha, jag har hundar som sällskap - aldrig gnäll på maten, aldrig "schch" när man vill prata framför TVn efter en dag på jobbet, alltid rena lakan i sängen och ingen disk med fasttorkade gafflar och inga smutsiga sockar framför soffan...
Anna-Karin

Och jag vill ha skillnad på könen. Det kan inte hjälpas att vi är olika, det bästa är väl om vi accepterar könskillnaderna och utgår från individen? Män har t.ex. i regel bättre lokalsinne, det har inget att göra med det sociala arvet, det är ett genetiskt drag som lever kvar. Kvinnor aktiverar fler delar av hjärnan när de t.ex. samtalar eller räknar ut ett mattetal. Även detta ett genetiskt drag. Spädbarnspojkar har vid PET-scanning visat sig reagera med ilska när de blev skrämda, flickorna i samma undersökning blev istället ledsna. Att acceptera dessa skillnader är inte att värdera den ena som sämre än den andra. Vårt problem idag är inte att det finns olika kön - vårt problem idag är att män tyvärr värderas högre i arbetslivet än kvinnor. Detta problem kan vi inte lösa genom att låtsas om att det inte finns några könsskillnader, utan det handlar om att värdera annorlunda.

För att klargöra något: ny forskning visar att stor del av den mentala skillnaden mellan könen beror på arvsanlag, inte socialt arv. Detta är alltså ingenting vi människor själva skapat eller heller kan göra något åt.

Eller ska vi kanske hårddra det och börja operera flickor och pojkar så att vi ser likadan ut fysiskt också?

Nej, det bästa är att vi skippar att skapa könsfack för varandra och utgår från individen.

Inget av det du rabblar upp här kan härröras till biologiska skillnader. De går alla att lära in. Det finns inga seriösa hjärnforskare som skulle gå med på att härröra skillnader som uppkommer i hjärnan till arv.

När det gäller bäbisarna handlar det mer om att vuxna tolkar pojkars skrik och flickors skrik olika.

Vi är olika biologiskt till viss del. Det är som det är. Men att hitta på en massa kulturella och sociala skillnader och applicera dem på könen är begränsande för indivderna.
Skillnaderna mellan individerna är alltid större än de generella skillnaderna, så varför inte fokusera på kommunikation och jämställdhet istället för att ytterligare separera oss åt med hjälp av fördomar?

Nej, det låter bara som du inte träffat rätt personer eller haft relationer där kommunikationen inte fungerat tillfredställande.
Jag har haft ett antal relationer med både kvinnor och män i mitt liv och har inte haft liknande problem i något av dem.
Däremot finns det gott av såväl samkönade som olikkönade relationer som faktiskt har den typen av bekymmer i vardagen. Att härröra det till könsskillnader fungerar däremot inte.

Du skämtar va?

Tror du det är så, ska du här få lite lästips från två av de i psykologi mest använda böcker i psykologiundervisning på högskolenivå:

Passer & Smith (2003) Psychology. The Science of Mind and Behavior bl. a. s. 219ff Chap 11 Personality och s. 373ff Gentics and Sex Determination

Atkinson mfl. (2001) Hilgard's Introduction to Psychology s. 614ff Social Cognition and affect s. 554f Personality Disorders

Personligheten sitter i hjärnan, vi kan se t.ex. att personer med diagnosen Borderline och psykopat har bl.a. förstorad amygdala vilket påverkar hjärnans signalsubstanser. Depressionen vet du säkert beror på bland annat att det produceras för lite seratonin (detta styrs av hypofysen). Det finns ett känt fall om en man som får ett järnrör genom skallen vars personlighet förändrats radikalt efter skadorna som järnröret orsakat. Läs om detta!

Självklart sitter en stor del av vår personlighet i vårt DNA, anledningen till att vi liknar våra föräldrar till sättet beror inte enkom på att vi ärver via socialt arv, man har nämligen kunnat utröna att stor del av vår personlighet kan utläsas i DNA.

PET-scanning är inte en särskilt gammal företeelse, om jag inte minns fel kom den -98, -99 ungefär. Den är fullt tillförlitlig, kan jag lova, och används av seriösa hjärnforskare! Det händer jättemycket inom hjärnforskningen just nu, i synnerhet kring sambandet mellan biologiska faktorer och psyket. Det har visat sig, hittills, att det finns större samband än man någonsin trott tidigare.

Jag skulle väldigt, väldigt, väldigt hjärna se någon seriös forskare eller psykolog som med vetenskaplig grund kan protestera mot det jag sagt i detta inlägg.

Edit: stavfel

Visst är det egentligen ganska enkelt:

1. Det finns vissa genetiska skillnader mellan könen.
2. Det finns olika kulturella förväntningar på de olika könen.
3. Det finns stora individuella skillnader mellan individer av samma kön.

Min uppfattning är att punkt 3 är den mest avgörande, följd av punkt 2.

Men oavsett detta, så interagerar de tre varianserna på ett sådant sätt att det är tämligen meningslöst att koppla ihop ett visst beteende med ett av könen.

Jag visste väl att det fanns en väldigt god anledning till att jag är singel sen många år!
Missförstå mig inte - jag gillar karlar och skulle gärna vilja ha "en egen" - men jag tror inte jag skulle vilja leva ihop med nån. Och jag är inte så dum att jag tror att man kan ändra på folk så man får dem att passa in på ens krav. Bättre då att försöka förstå deras egenheter, och undvika situationer som kan skapa problem. Män och kvinnor ÄR olika - och det är ju det dom gör livet spännande
Så Anna-Karins idé verkar inte alls dum!

Lemonne, vi tycker så identiskt lika i den här frågan att jag inte behöver tillägga nånting.

Nej, jag skämtar inte.
Och självklart sitter personligheten i hjärnan.
Men det är inte könet som avgör vilka delar i hjärnan som arbetar, utan vad man är van att syssla med och hur.
Vi vet att personer med olika kulturell bakgrund och status använder hjärnan på olika vis. Det innebär inte att en person som växt upp enligt kvinnliga könsrollsmönster inte kan börja använda hjärnan på samma vis vid exempel matematiska beräkningar, om hon stimulerar de områdena genom övning.


Ett stort problem när det gäller hjärnforskning är att andra personer än just hjärnforskarna drar slutsatser av resultaten och tillskriver dessa egenskaper som biologiskt könsbundna istället för kulturellt könsbundna, bara för att de är mätbara.
Sanningen är att det är ytterst svårt att veta vad som är biologi och vad som är inlärt. Hjärnan är väldigt lärbar och skapar nya vägar med lite tragglande.

Håller med Kat!

Men det finns ju ingen som helst mening med att våra hjärnor ska fungera likadant. Forskningen har visat att det i genomsnitt tar lika lång tid för män som kvinnor att räkna ut samma matteproblem, skillnaden är att män och kvinnor aktiverar hjärnan på olika sätt. Exakt hur orkar jag inte gå in på.

Jag tycker till skillnad från dig att en stor del av genusforskningen tidigare tyvärr gått åt till att fokusera för mycket på det sociala arvet. Det har dock blivit bättre i detta område, tack vare PET-scanningen.

Vill tillägga att den undersökning jag talar om INTE gick ut på att lyssna på spädbarnens skrik och att detta värderades utifrån mänsklig faktor. Den undersökningen jag talar om gick ut på att analysera vilka delar av hjärnan som aktiverades när spädbarnen fick höra t.ex. olika ljud.

Du har dock rätt i att det är svårt att säga vad som är socialt arv och vad som är biologiskt arv. Tyvärr bygger den genusforskning du talar enbart på socialt arv. De biologiska skillnaderna mellan man och kvinna är mer än bara hormoniella (och det är inte så bara det!). Jag förstår fortfarande inte varför det är så hemskt att acceptera att män och kvinnor är olika. Det är ju bara att utgå från det. Jag menar inte att kvinnan ska sitta hemma och ta hand om barnen eftersom hon är född till det Det jag menar är att jag tror samhället skulle tjäna på att tillgodose kvinnliga resp manliga egenskaper istället för att försöka släta ut dom och försöka skapa alla ur samma form. Människan är mer komplicerad än så.