Den här har det tappraste ödet av alla mina växter. Jag frösådde den för tre-fyra år sedan. Den kom upp, och luktade fruktansvärt illa. Jag började tycka illa om den men hade inte hjärta att slänga den, så jag slutade bara vattna den. Förra året hittade jag den, en meter lång i en pytteliten kruka som var torr som sten. Jag blev alldeles häpen över hur den kunde leva och planterade om den i en stor kruka, i näringsrik jord och gav den massvis med vatten. Det syns ett streck på plantans stam efter den planteringen, för plötsligt blev stammen tjockare än innan och den växte halva längden som den är nu på ett år. Jag blev alldeles gripen över ödet. Sen blev det vinter, och den tappade alla sina blad. I våras kom nya upp, men växten var ändå bara som en pinne med blad på toppen, inga förgreningar alls. Jag frågade min mamma om man bara kunde kapa den och se om den skulle förgrena sig, hon lyssnade inte och sa ja. Sen kom jag på att jag inte hade lämnat någon vattendragare, så jag blev förskräckt och frågade mamma om det verkligen var rätt. Hon sa NEJ! och sa att den var död nu. Men, en vecka senare hade nya blad kommit ut, och den hade fått vackra förgreningar. Sen blev det våriga dagar, och jag tänkte ställa ut den i solen. Jag ställde ut den innan jag gick till skolan, och sen när jag kom hem kom jag på att jag hade glömt den. Jag hade ställt den, från att vara i vintervila rakt ut i fullt solljus en hel dag, gastande april väder. Alla blad ramlade av, och nu var den såklart död. Men nej, det här är årets tredje bladutskott.
Vi får se hur det går, jag laddar upp mer bilder i sommar.
Bilder i: Växter i mitt rum
