Den 12 maj är knopparna på den gamla Säfstaholmsapeln stora och rosa. Trädet i sig är det inte mycket kvar av: en halvcirkel av hård ved varifrån det sticker upp ett antal längre grenar, vilka så sent som förra året (2006) bar gott med frukt. Intill denna dåliga stam har det sprunit upp en äkta vildapel som med största sannolikhet en gång varit grundstam för Säfstaholmen. Vildapeln brukar bära små gröna äpplen som självsår sig vid trädets bas. Tämligen taggiga grenar.