| |
|
| Ringbarkning - när och hur |
Foto: Cilla
Datum: 18-08-2012, 19:08 |
| Visningar: 966 · Kommentarer: 0 |
| Bildbeskrivning |
Ringbarka gör man ju i första hand på träd som skjuter rotskott, dvs där man vill att hela trädet inklusive rotsystem ska dö (t ex asp, poppel, plommon). När rötterna dör har man också ett mycket bra jordförbättringsmedel alldeles gratis och framlevererat över ett stort område.
I andra hand ringbarkar man trädslag som skjuter stubbskott (t ex ask, björk, körsbär), om man inte vill klippa eller såga av dem någon gång per år (då tröttas de ut). T ex om det gäller större områden som man vill glesa ut där det blir ett stort jobb att knipsa av skott i juli.
Det viktigaste är att vänta ut träden efter en ringbarkning. Att inte fälla dem innan hela trädet dött. Om det dött ser man det antingen på att bladen inte slår ut eller på veden nedanför ringbarkningen. Skaver man av barken där ska veden ha samma gråa eller lätt bruna färg som vid ringbarkningen.
Det har ingen större betydelse när på året man ringbarkar, men det är mekaniskt lättast på våren när träden savar.
Ringbarkning är mycket effektiv, och bygger på att man tar bort hela barken, också de tunna skikten innanför, men att man samtidigt bevarar de yttersta årsringarna i veden oskadda. I ett av de tunna skikten under barken (sildelen) finns trädets enda ställe där roten kan försörjas (uppifrån och ned) medan de yttersta årsringarna kan föra näring från roten och upp i kronan. På så sätt "lurar" man trädet att försörja kronan medan roten inte får tillbaka, och detta gör att många träd inte sätter igång rotsystemet att skjuta skott utan istället sakta dör.
Man brukar lägga ringen ganska högt, under nedersta grenarna eller så högt man kan på stammen. Vissa träd som starkväxande asp kräver mer än 10 cm bred remsa runt om för att det inte ska kunna övervalla. Man tar en vass yxa, barkjärn eller tvåskaftad kniv eller annat, och är försiktig så att man inte skadar veden men får bort hinnorna under barken.
Det brukar ta fem-tio minuter att ringbarka ett träd, sedan gör man ingenting. Men man kan få vänta i två år eller mer innan man kan ta ned trädet utan risk för rotskott. (På en stor poppel har jag väntat i sex år innan hela trädet dött.) I gengäld för väntetiden har man under många år rötter som förmultnar och skapar bästa tänkbara jordförbättring.
Det är inte helt vanligt med körsbär (Prunus avium) som skjuter rotskott, men däremot brukar körsbär kunna fröså sig villigt. Samma med ask och lönn, man kan luras att tro att det är från samma rotsysytem men i själva verket är det frösådder, enskilda individer.
Plommon är det annat med, där kan grundstammen (ofta Prusus cerasifera) skjuta rotskott över ganska stora områden när moderträdet skärs för hårt, blir gammalt och om man tar bort trädet.
Äpple (frögrundstam eller A2 eller annan) skjuter sällan skott från roten men däremot stubbskott. Lite annorlunda är det med grundstammen för päron, som kan skjuta rotskott men då nära stammen/moderträdet. |
|
 Bilder i: Illustrationer
|
|
 |
|
