Det har varit en hel del kul kommentarer, men för att återgå till själva kärnfrågan.
Jag tror att ganska många (INTE alla naturligtvis) 80-talister och för den delen även 90-talister, BÅDE kvinnor och män, är så indoktrinerade av vår tids kändis-skap, som det ser ut i media, att de tror att "vara känd", dvs att vara med på tv, betyder att då är du nån viktig och betydelsefull person, annars är du det INTE. Och då MÅSTE du se till att avsluta studierna ELLER ta nåt slags arbete. Huga !!
Se bara på tv:s program-innehåll ! Att gifta sig rikt, vara lite knäpp i dina åsikter och "vips" får du ett eget tv-program. Eller att kn-lla inför tv-kameran i nån dokusåpa ? Eller att gråta i nåt tävlingsprogram ? Eller att valla grisar tillsammans med en karl man aldrig skulle ens tänkt att titta åt förut, även om man hade haft chansen ?
Det är inte tjejernas och killarnas "fel", men oj, oj, oj vad de kommer att bli besvikna när verkligheten uppenbarar sig ... De har levt omhuldat och skyddat (curlingföräldrar, kanske nån kommer ihåg ?) och DERAS verklighet är definitivt inte deras föräldrars (såvida inte mamma o pappa är stenrika) ...
"Lessen att göra dej besviken, men du kommer INTE att bli den nya Madonna, BARA en verkstadarbetare på Volvo" eller "Sorry, vännen, din utstrålning suger, du kommer ALDRIG att bli programledare i nåt barnsligt tv-program, du MÅSTE jobba med dagisungar resten av ditt liv".
Som sagt, artikeln i toppen av tråden, ger dessa vibbar. Dagens potentiella omvälvare inom forskning, medicin, ekonomi och allt annat som för världen framåt, de vill bli lyxhustrur, programledare, eller bara "kända" ....
--------------------
Women and cats do as they please, men and dogs should relax and get used to the idea - Robert Heinlein
|