Ja, som du redan gissar så växer piprankan rätt uppåt, men det kan ju lösas genom att du sätter fler i backen. Bladen är stora och en planta täcker ca 50-70 cm brett åt sidorna.
De växer villigt i helskugga och sol, och snurrar sig själva runt ett smalt underlag. Du behöver inte ha spaljé för pipranka - de vill hellre snurra runt något vertikalt och därför kan du dra tråd av något slag uppifrån och ned. Sedan kan de hänga ned och på så sätt bilda kompaktare vägg.
Långa blir de - mina är ca 8 meter långa och ringlar upp på taket. Det tar några år innan de kommer igång.
Vad man tycker är blommor som väcker uppmärksamhet eller inte är ju en smaksak, men bokharabindans vita senblommande klasar tycker inte jag drar uppmärksamheten till sig. Om den växer i skugga blommar den mindre också.
Vildvin, funderat på det?
Vildkaprifolens bladverk är kanske inte det mest spännande, men den täcker ju bra och blommar kort. Mixar man med sensommarkaprifol får man ett mörkgrönblått bladverk, fast å andra sidan blir det ju blom både för- och sensommar.
Träd med vackra bladformer kan man ju spaljéra på en plats som du tänkt, men det kanske inte är det du önskar.
Vildvin har också vackert bladverk, och förgrenar sig lite mer, är min erfarenhet:

Pipranka:

Piprankans blommor, övergår sedan i mer mörklila: