Beror det egentligen inte på "förhållandet" i sig, hur trygga man är i det, obs gäller BÅDA parter.
Jag har inget emot att "flirta" en smula, eller "charma" kanske jag ska säga, det är väl inget fel i att visa att man tycker om någon - men jag är också, samtidigt, mycket tydlig i att visa/"tala om" att jag inte har någon avsikt till någonting annat eller mera.
Jag törs också tala om, att dig "tycker jag om", men nu har jag ett fint förhållande som jag aldrig i livet vill riskera, och aldrig i livet göra något som kan tänkas SÅRA den jag har mitt förhållande med.
Jag är inte "otrogen" ens i tanken, och det är jag tydlig med. Kanske är det också först då, som jag "törs" vara lika tydlig med, att det finns människor, ja män också, som jag faktiskt tycker om, förutom min man.
I och med att jag är så väl medveten om, vem som är "nr ett". Det tappar jag inte bort. Aldrig inför mig själv, och aldrig otydlig gentemot någon annan, och aldrig gentemot Hjärtevän.
Ärlighet och tillit är det viktigaste av allt. Utan det, vet jag inte vad jag har i ett förhållande att göra.
Jag är ganska bra på att klara mig själv.
Om Hjärtevän vill "flirta" så vet jag att han gör det på samma vis som jag. Och jag hyser aldrig något tvivel om att jag är nummer ett, i alla sammanhag och tillfällen, och han ställer upp på det, och visar det, närhelst jag önskar om det vore så. Liksom även jag gör.
Jag är trygg med honom, och min högsta önskan är att han ska vara lika trygg med mig.
Sedan förstås... så är det kanske skillnad på vad som avses med att "flirta".
Visa någon annan man uppskattning, och kanske vara lite "charm-busig" (på ett uppskattande vis men inte inbjudande) ... nej, jag vet inte riktigt ... jag tror inte att jag faktiskt "flirtar" med andra män...
Det känns inte som om jag har det behovet.

/amaira - som ofta är förälskad, mestadels i livet självt.