Jag trivs också med ensamheten, det inträffar inte så ofta därför är den desto mera njutbar då... Nu pratar jag om själv-vald ensamhet, den ovalda måste vara hemsk, stackars alla de människorna
Min käre husbonde åkte bort en vecka i somras, första dagarna var helt underbara jag bara njöt, bjöd hem tjej kompisar satt och pimplade vin , pratade, lekte charader o. dyl fnittrandes fram till nästan arla morgonstund innan vi törnade in.......... när det var 3 dagar kvar längtade jag förfärligt efter honom..... Började städa

och planera hans älssklingsmat, gick till frissan o.s.v. och äntligen, när han kom var jag överlycklig

och bad honom lova att aldrig resa från mig igen.....
Nu har det gått några månader och jag ser så smått fram emot till den sommarvecka som han, fiskegrejerna och kompisen sticker iväg .........