Hur ska en bra svärmor vara? Alternativ

[netaave]

Jag vill inte byta ämne i Råse-Maries tråd, men undrar med anledning av diskussionen där hur ni tycker man ska vara som svärmor?
Jag undrar också över skillnaden egen mamma - svärmor. Är det inte så att vi tjejer generellt tål mer kritik från våra egna mammor än vi gör från svärmor? I alla fall var det så i mitt fall. Min svärmor var en underbar person som tyvärr inte finns längre men som jag saknar mycket.

Nu är jag själv svärmor och bestämde mig från början att vad som än hände skulle jag inte lägga mig i, och att jag aldrig skulle ta parti för någon av dom innan jag hört bådas versioner.
Nu har jag som tur är aldrig blivit indragen i någon konflikt, men märker ju att min svärdotter frågar sin mamma om barnvakt betydligt oftare än hon frågar mig. Rannsakar jag mig själv upptäcker jag att det gjorde nog jag också.

Min svärdotter var nog lite avvaktande till mig i början men har tinat upp efter hand, men fortfarande är det oftast sonen som ringer när dom behöver hjälp t.ex.

Är det så att vi tjejer automatiskt vänder oss till våra egna mammor i första hand?
Skulle vara kul att höra lite.

[zaaritha]

Min svärmor gnäller alltid; hon är så dålig, hon "orkar inte", hon kräver
massor av oss!
Min mor var lågmäld, stillsam, fick cancer i bukspottskörteln--
kämpade på till det sista! Så--både jag o min man beundrade henne!
Svärmor, har alltid levt ett skyddat liv--aldrig haft ett arbete--o s v.
Hon klagade alltid på svärfar, som dog av förstorat hjärta, då sa svärmor att"han övergav henne"!

[*Felix matte*]

Min svärmor och än så länge har jag inte haft några som helst problem med svärdotter och svärsöner

Ett som är viktigt att komma ihåg för alla mammor och pappor...När din son/dotter är vuxen och hittar partner... Lägg dig inte i deras göranden!

[Ullet]

Jag har haft en svärmor som kom från det absolut mest rödglödgade stället på jorden och jag hoppas innerligt att den dagen min son skaffar flickvän, pojkvän, smabo, fru whatever, så ska jag inte bli som hon var. Hon ansåg att hon hade gett sitt allt för hemmet (citat) då hon varit hemma med barnen i tio år, men hon var noll intresserad av mat, bak, inredning, barnuppfostran etc utan var bitter o halvelak hela tiden.

Hade jag bakat hade jag bakat för mycket, för gott (?), jag lagade för mkt mat (ja, min sambo då fick faktiskt äta mer än en kotlett och mer än en portion om han ville det!), hade jag rutiga gardiner, skulle jag haft enfärgade, hade jag enfärgade skulle jag ha blommiga osv. Jag var en parasit som studerade, för studerade gjorde enl mina fd svärföräldrar enbart dom som var arbetsskygga. *suckar* När det tog slut ansåg dom att dom skulle ha tillbaka födelsedagspresenter samt julklappar dom gett bort under årens lopp, när jag inte gav tilbaka glasen jag samlar på (skulle bli av med stora delar av de olika sorterna) ansåg dom mig _stjäla_ dom. *Skakar på huvudet*

_NU_ (så ingen läser som bor här omkring och tror att min nuvarande svärmor är sådan) har jag en svärmor som är som en mor för mig. Jag tycker så mycket om henne. Vi gillar trädgård båda två, hon ringer ofta hit o bara småpratar lite, vi diskuterar högt o lågt, hon är fantastisk med barnen trots sjukdom o hon är bara helt enkelt underbar! Hade jag inte en egen mamma skulle jag be henne adoptera mig. En svärmor som tycker jag är duktig och bra med barnen, som peppar mig och som jag har mycket trevligt med, en drömsvärmor alltså.....

Jag har avgett ett löfte att jag den dagen det är aktuellt, inte ska kommentera hennes klädstil, inte vad hon lagar, vad hon sätter på barnen el vad hon jobbar med. Det ska vara hans val o inte mitt! *präntar in i huvudet*

[lilla mamma]

Min svärmor är min bästa kompis, mitt största stöd genom sorg och glädje.
Min mamma, nej inte riktigt bra oss emellan. Tyvärr.

[Ciczi]

Min svärmor har som alla andra i universum, inklusive jag själv, sina sidor. Jag uppskattar inte dem alla men jag vet att det finns sidor hos mig som hon heller inte uppskattar. Så det kan ju vara lika där. Vi kommer bra överens numera men det tog ett ganska bra tag innan vi kom dit...

Jag tycker att en svärmor ska vara en som bryr sig men inte lägger sig i i onödan. Hon ska ha respekt för att hennes barn har valt en partner och barnet har ju garanterat valt partnern av en anledning. (Och det brukar väl inte vara för att reta gallfeber på sina föräldrar??)

Eftersom jag inte har några barn än så önskar jag bara att svärmor kommer att vara en person som mina barn kommer att älska och respektera. Och jag hoppas att jag kan lämna dem hos svärmor en helg (när barnen är lite större) och att de har det bra hos henne så att jag kan slappna av för ett par dagar och rå om min man och mig själv.

Ciczi

[Kathy]

Jag har världens bästa svärmor som även är mormor och snart farmor!
Jag beundrar henne för allt hon gjort under åren och för det hon gör nu.

Dessutom låter hon sina barn leva sina liv utan att själv lägga sig i och ha åsikter.

[Latmask]

Jag har precis gått igenom rejäla svärförälderproblem (stort för att vara i vår värld) och har tusen tankar och åsikter i detta ämne.

Jag talar nu om svärföräldrar i allmänhet även om jag säger svärmor eftersom jag har lika stora om inte större problem med svärfar.

Bra svärföräldrar är de som gärna kommer med råd om man ber om dem. Eller säger "har du testat detta, det kan fungera" - snarare än "så här gör man".

Som inte tror sig vara världskunniga på alla barn efter att ha uppfostrat ett barn, och automatiskt vet bäst om allt för att de levt trettio år mer. Och som inte behandlar sin son som ett barn, utan som en vuxen. Där ligger ansvaret även till stor del på mannen - att inte låta sig behandlas som ett barn.

Orsaken till att man inte tar lika hårt på det som kommer från sin egen mamma är i alla fall hos oss att jag genom åren byggt upp en mycket stark relation till min mamma. Jag vet hur hon fungerar, jag kan snäsa åt henne om jag är irriterad och vet att hon säger det hon menar och kan utläsa det hon lägger in mellan raderna, jag kan även säga ifrån för jag vet att hon älskar mig även om hon uppfattar mig som otrevlig.

Till svärmor kan jag inte göra det, man är mer på sin vakt, kan inte läsa tydligt mellan raderna och lägger därför kanske in mer spekulationer än nödvändigt, tar kritiken hårdare och kan inte säga ifrån utan att vara otrevlig och eventuellt riskera att bli omtalad som en ragata inför resten av makens släkt.

Jag vill hemskt gärna komma överens med svärföräldrarna, för de betyder så mycket för min man. Jag ger alltid komplimanger om svärmors mat (om jag tycker att den är god vilket den oftast är) har jag något bra att säga så ser jag till att jag säger det, det dåliga försöker jag hålla inne. Jag ringer svämor ibland för att få råd om matlagning, försöker organisera så att de ska kunna komma hit och fira jul (trots att de och maken redan accepterat att de skulle fira ensamma), och frågar svärfar om peronliga familjeråd när jag tror att han har något att tillföra.

Det som retar skiten ur mig (ursäkta uttrycket) är när de pratar om att ringa och beställa hit en hantverkare utan att fråga oss först - utan kör över oss för att "de vet bäst". Eller att de tror sig veta bättre än mig vad vår som behöver (han är bara sju månader). Om han är väldigt gnällig och jag vet att det beror på att han är trött och har sovit dåligt så försöker jag gå in i sovrummet och låta honom vila lite eftersom han är väldigt lätt distraherad och kan jaga upp sig till att skrika hysteriskt om han inte får sova en stund. Då får jag sura kommentarer om att de vill att han ska sitta med vid bordet och att han är ledsen för att han inte får vara med. Det tolkar jag som att han är ledsen för att jag inte vet vad han behöver, utan de vet bättre. Då blir jag denna typiska moderstigrinna.

Jag gjorde en fuling som jag skäms för nu i efterhand eftersom det gick ut över min son. Efter en hel dag av dylika kommentarer så lät jag farmor vara barnvakt åt min son i en halvtimme när han var på det humöret medan vi åkte för att kolla på saker hos en släkting till dem. Jag sa att han kan vara lite krånglig och fick ett spydigt svar från svärfar om att "det ska de nog klara av". Resultatet blev att min son skrek tills han nästan tappade andan. Han vill inte vara med och bli runtburen, han vill ligga ner och sova. Men de respekterar inte att jag vet bäst vad min son behöver eftersom jag har varit tillsammans med honom dygnet runt i sju månader nu och vet att han kan vara krånglig och bestämd.

Jag tycker att en bra svärmor skulle kunna ha en diskussion som denna:
- Varför är han så ledsen tror du?
- Han är trött och behöver sova
- Jaha, säger du det, hur ska vi lösa det då?

- I stället för:
- Jag tror han har magknip
- Nej, han är trött och behöver sova
- Nej då, han vill sitta här uppe med oss.

Nu blev detta långt, men det är nog för att jag är mitt uppe i det hela. Respekt för föräldrarnas kunskap om sitt barn och respekt för att sonen+partner bestämmer över sitt eget liv och sina egna beslut. Och villiga att hjälpa om hjälp efterfrågas. Det är bra svärföräldrar för mig.

[Bettson]

En bra svärmor låter sin son växa upp från pojke till man.

Att vara man är inget fysikalist tillstånd utan en livsinställning tycker jag.

[amaira]

Jag tycker att en svärmor ska vara en som bryr sig men inte lägger sig i i onödan. Hon ska ha respekt för att hennes barn har valt en partner och barnet har ju garanterat valt partnern av en anledning.

Bra sammanfattning av vad även jag tycker.

Man ska "finnas", men också "finna sig i" att respektera dem och deras val av liv. Vara ett stöd, när stödet önskas.
Förvissa sig om att "de" vet om det, och att de vet att de är viktiga och att "jag" är STOLT över dem, precis som de är. Men också själv ha "ett eget liv".

Jag tror på lyhörd kommunikation på allas premisser så långt det är möjligt.

Jag har världens finaste, klokaste och goaste "svärdotter", och en "svärmor" som jag kan säga samma sak om.

Jag är nog ovanligt lyckligt lottad men jag är också riktigt riktigt ödmjukt GLAD för det!!! Med djup tacksamhet, det är ju inte en "självklar" förmån precis.

[Caprice]

Har absolut inga problem med svärmor...

Hon är en trevlig kvinna som dessutom är väldigt odlingsintresserad..!
Ser henne mer som en vän än en svärmor....

(usch, bara ordet svärmor låter så... elakt..)


Caprice

[amaira]

(usch, bara ordet svärmor låter så... elakt..)

jag tycker det låter gulligt jag

[Airamya]

Jag har också en svärmor
Hon lägger sig i ganska mycket o har många egna åsikter och svårt att se saker ur nya perspektiv. Hon styr o ställer o vill ha full kontroll på allt i vårt liv, från räkningarna till lakanstvätten... Det kan bli frustrerande ibland men hon är en underbart fin människa med ett stort hjärta och ställer alltid upp när man behöver det.
Jag vet hennes bakgrund och kan till fullo förstå varför hon har det kontrollbehov hon har, varför hon är som hon är. Detta gör att jag också förstår hur jag ska bemöta henne för att hejda henne ibland utan att det ska bli en konflikt.
Hon är en gudagåva. Jag måste erkänna att det finns tillfällen då hennes kontrollbehov och helt fantastiska ordningssinne varit till stor hjälp (eftersom jag är raka motsatsen - Fröken Virrpanna) men när hon försöker ta med sig alla pärmar med viktiga papper hem till sig för att sortera dem så som hon vill att det ska vara (i bokstavsordning), då går hon för långt
Nej, hon är inget 'problem', tvärtom. Hon är en klippa. Jag är lyckligt lottad


Och en vacker dag blir jag väl svärmor jag med. Känner ingen oro inför det.

Man ska "finnas", men också "finna sig i" att respektera dem och deras val av liv. Vara ett stöd, när stödet önskas.
Förvissa sig om att "de" vet om det, och att de vet att de är viktiga och att "jag" är STOLT över dem, precis som de är. Men också själv ha "ett eget liv".

Idealbild Mycket bra sådan

Solen skiner...

[fruberglund]

Intressant fråga som jag skulle vilja ha svar på från en man. Hur ser DE på sina svärmödrar. Har en känsla av att det är betydligt mindre komplicerat än mellan kvinna-svärmor.

Jag har inga problem med min svärmor...gillar henne skarpt. Hon har aldrig lagt sig i vårt liv på nåt sätt. En bra svärmor ger sitt stöd utan att lägga sig i. Hon har respekt för föräldrarnas sätt att uppfostra sina barn även fast man inte alltid måste vara överens.

Jag tycker nyckelordet är respekt och det gäller inte bara svärmödrar utan alla människor man umgås med. Man kan vara oense men man måste alltid respektera den andras åsikt...

[Berith]

Men... "Svärmor" är ju bara ett ord för ens partners mor - det är ju inte nån syssla eller en funktion... Precis som t.ex. moster eller kusin - hur ska man vara som kusin?

Om många såg sin partners mor som en person - visserligen nära släkt med partnern och barnen men som en egen person - tror jag att många konflikter skulle kunna lösas med mer smidighet.

Jag har bara haft en svärmor (en härlig sådan, som fick en alldeles underbar son ), men hur funkar det med/för er som har haft flera? Många är ju inne på sina andra, tredje förhållanden och då också kanske en svärmor i varje förhållande... "Försvinner" bara den första svärmodern när nästa kommer in i bilden? Eller hänger hon med som en egen person? Om det finns barn i det tidigare förhållandet, måste hon ju finnas med som farmor... Får hon då ett annat "värde" när hon inte är svärmor längre?

Alla funderingar är inte bara förbehållna amaira.

[netaave]

Jag har bara haft sporadisk kontakt med min första svärmor, men det var för att hon inte alls var intresserad av att träffa min son som jag "lurat på" hennes son, hon tyckte vi blev föräldrar för fort.
Idag har min svärdotter sett till att dom faktiskt har kontakt med sonens familj, vilket är mer än jag orkat bry mig i. Vi fick alltid köpa en extra julklapp eller födelsedagspresent när han var liten, för man visste aldrig, ibland fick han ibland inte av dom. Min nuvarande man tog till slut tag i saken och hade ett ordentligt snack med sonens pappa, då blev det bättre.

När jag så träffade min man fick jag en helt annan typ av människa till svärmor från första veckan gjorde hon ingen som helst skillnad på min son och sina andra barnbarn. När vi varit ihop ett halvår och precis flyttat ihop så ville inte min son vara på fritids på lovet, då frågade min man om han kunde få vara hos henne och hon svarade "Får? Det har jag redan lovat dom andra ungarna att han ska, det har jag väl räknat med" från att ha varit ensamstående med honom med min egen mor arbetande tyckte jag att jag hamnat i paradiset.
När vi flyttade till huset var det hon som väckte mitt trädgårdsintresse, hon har lärt mig så otroligt mycket. Hon orkade till slut inte med sitt eget hus och flyttade till lägenhet. Rätt som det var ringde hon och sa "Jag kommer ut måste få lite jord under naglarna" sen var rabatterna så fina som jag aldrig kunde få dom.
Behövde vi hjälp med barnen räknade hon som regel ut det innan vi själva hade gjort det, hon var verkligen tryggheten i vårt liv.

Numera är min egen mamma också pensionär och är här mycket, men som svärmor blir hon aldrig, dom är otroligt olika.

[*Eko*]

Det handlar ju om HUr skall en bra (med-)människa vara??

[Blomstertanten]

Jag har ingen svärmor. Inte just nu i alla fall

Men jag är en själv, precis en sådan som jag skulle vilja ha. Hoppas i alla fall att svärdottern vill ha en som mig, hon har inte klagat än.
Som jag hört i alla fall.

Jag är noga med att inte lägga mej i deras liv , samtidigt som jag är noga med att de ska veta att jag finns här och ställer upp och hjälper till eller ger goda råd. Om och när de behöver det !
Och som tur är har jag fått en underbar svärdotter !
Inte konstigt förresten, med tanke på att min son är helt underbar. Klart han väljer en fästmö som är likadan !
Och klart att barnbarnen blir helt underbara då !

[Annlo]

Jag har en underbar svärmor som "lägger sig i" precis lagom mycket!

Naturligtvis har hon sina "sidor" men det har ju även jag, så det gäller ju att komma överens om en bra balans i relationen!

Tycker ofta att jag kommer bättre överens med henne än med min egen mor som naturligvis är underbar hon med, men som absolut har sina egenheter! (vem brås man på, måntro?)

Vissa saker kan man ju undvika att diskutera om man vet att det inte går att lösa!

Man får välja de ämnen som känns absolut viktigast att lösa eller viktiga att få någon att förstå och verkligen kämpa för dem!

Sen kan man backa på saker som inte är så viktiga för en själv, där det snarare oftast handlar om prestige! (med handen på hjärtat, det har ju hänt )

Annlouice

[Ullet]

Inte konstigt förresten, med tanke på att min son är helt underbar. Klart han väljer en fästmö som är likadan !
Och klart att barnbarnen blir helt underbara då !

Så härligt att höra! En som gillar trädgård o är svärmor kan ju inte vara alltigenom ond eller?

Kul att du tror på ditt barns kompetens att välja partner själv, sånt gör en glad i själen.