CITAT (Felix matte @ 14-04-2005, 20:37)
CITAT (solis @ 14-04-2005, 15:50)
Egentligen vet jo jag svaret på den frågan själv:jag måste lugnt säga ifrån att jag inte längre finner mig i att vara hennes avlastningsplats för allt skit i hennes liv:och det är MYCKET skit!
Livet är trots allt så full av allt möjligt underbart bara man är villig att se detta,speciellt i sin vardag i alla små sakerna och händelserna
När jag nu varit sjuk länge så har jag fått uppleva så mycket kärlek av mina vänner barn och grannar
Men denne min väninna kommer bara med skit och jag går nästan under när vi pratas vid för det mesta gråter jag efteråt.
Jag har kommit på att tyvärr så når jag inte till henne hjärta hur jag än försöker
Och ändå älskar jag min väninna och tycker oerhört synd om henne som ser allting så djupt svart .
och du ska säga att du mött Jesus Kristus!
var det inte du som för ett tag sedan berättade hur du varit tidigare och nu tog avstånd från det och ändrade hela ditt synsätt eller har jag helt missförstått dina inlägg!?
Älska din nästa såsom dig själv
...Hört talas om det
I nöden prövas vännen...är inte ( ska inte vara) enkelriktat Jag har Jesus Kristus kvar i mitt liv och du mår tro att detta har gjort mitt liv mycket svårare i mångt och mycket.
Inte försvann mitt gamla jag i hux och flux som jag först trodde att den hade gjort.
Och min tro prövas dagligen i umgänget med min väninna.Ibland känner jag mig så dålig när jag inte längre orkar lyssna på allt svart.
Jag minns tyvärr inte vad jag har berättat om mig själv, hur jag varit långt tillbaka i tiden
Jag vet bara att alla mina svårigheter har hjälpt mig att bli en bättre människa och jag kan bättre förstå en människa som har det svårt.
Min tro hjälper mig ytterligare att lära mig att älska mig själv och därmed att lära mig älska även min nästa
Just nu känner jag bara att jag behöver en ordentligt paus i våran relation.
Vännen min finns alltid i mina tankar och jag verkligen vill hennes bästa
Varför jag gråter är att jag lider att hon mår som hon gör och samtidigt säger att hon INTE behöver nån hjälp, att hon aldrig har ätit några mediciner,hon säger att hon fixar sitt liv alldeles själv!
Till.ex var hon svårt sjuk i influensa och fattade inte att hon behövde gå till docktorn! Vi min dotter och jag tvingade henne att åka ambulans till Vårdcentralen och där sa läkaren att hon hade lunginflammation. Själv sa hon till och med att hon skulle ha dött om inte vi ringt ambulansen eftersom hon inte fattade att hon var så sjuk.
Själv låg jag och mina vuxna barn i samma influensa och jag har inte blivit frisk ännu helt(:
Även fastän at jag har mött Jesus Kristus betyder det inte att jag inte fortfarande är en kännande ganska svag människa med massor av fel och brister men jag älskar mina medmänniskor
Och i denna svåra relation lär jag faktiskt massor av just mina egna fel och brister och framför allt lär jag tålamod som jag inte hade tidigare i mitt liv.
Vad göra med en vän, som bara ser ALLT i svart?
14-04-2005, 14:50
