Får man vara missnöjd, på julfirande och julklappar? Alternativ

[solkatten]

Efter att ha firat julen med syskonen och deras familjer för första gången på bra länge så är jag besviken på det mesta...

Som singel så köper man flera klappar till varje familj och får en tillbaka. Så där satt jag med tre julklappar och hade gett bort åtta och troligen hade jag lagt ut mycket mer än vad jag fick tillbaka.

Är det ogint tänkt? Jag är just nu arbetslös och har ingen att dela utgifterna med (till skillnad från mina syskon) så det är väl därför jag börjat tänka i de här banorna.

Sen fanns det två små syskonbarn vilket betydde att föräldrarna knappt var kontaktbara förrän ungarna sov. Då jag inte är intresserad att leka med vare sig barn eller leksaker så var det rent ut sagt för dj**la tråkigt en hel julafton utan någon vuxen att prata med.
Ja, jag vet att barn tar mycket i anspråk, så det kanske det är därför jag inte har några.

Så mycket tid till att umgås med syskon som man träffar max två gånger om året blev det inte, tja om man med umgås menar att hänga i hasorna när de är i lekparken så, men det gör inte jag.

Nej, nästa jul blir det långt här ifrån, förra var i Lagos, Australien har varit coolt tidigare, hmm Amerika kanske...

[Margaretha]

Som singel så köper man flera klappar till varje familj och får en tillbaka. Så där satt jag med tre julklappar och hade gett bort åtta och troligen hade jag lagt ut mycket mer än vad jag fick tillbaka.

Nej, nästa jul blir det långt här ifrån, förra var i Lagos, Australien har varit coolt tidigare, hmm Amerika kanske...

Så trist att du inte kan se glädjen i att få träffa dina syskonbarn och leka med dem, Det var min stora glädje till dess jag fick mina egna barn. Att intressera sig för barnen är en fin väg till föräldrarna.

Kanske kunde någon av syskonen eller deras respektive ha passat båda barnen någon stund så att du kunnat gå på promenad med en i taget och få vuxenkontakt - om du frågat!

Trist också att du inte kan känna glädjen av att få ge - en av poängerna med julen!

Har man som arbetslös råd att tillbringa julen i Amerika så gärna för mig, men de flesta heltidsarbetande har aldrig råd till sådana utsvävningar.

En psykolog skrev med anledning av curlingföräldrar och den skada man gör sina barn att "bortskämda barn är förfärligt men dessa barn växer oftast upp till bortskämda vuxna och det är ännu värre".

[Pirum]

Såsom för närvarande singel och fattig så tycker jag också att det är en smula ofogskt att par ibland ger 1 gåva men ofta förväntar sig 2. Men det beror väl på priset etc också.

Enligt vett-och-etikett-madam Ribbing på en av våra större tidningar så är det dåligt folkvett att singlar förväntas ge lika mycket som par. Presenter bör ges individuellt, i det fallet flera är inblandade. (Att lägga ihop är såklart ok, men då ska värdet vara lika högt som om alla gav enskilt)

[Sommartorparn]

Som singel så köper man flera klappar till varje familj och får en tillbaka. Så där satt jag med tre julklappar och hade gett bort åtta och troligen hade jag lagt ut mycket mer än vad jag fick tillbaka.

Vad är det för en regel? Det går väl bra att slå sig ihop med andra familjemedlemmar om gemensamma julklappar även om man är singel?! Inte heller är det nödvändigt att man som par alltid enas om gemensamma julklappar. Alla konstellationer är möjliga.

Dessutom är det vanligt i många familjer numera att vuxna avstår från att ge varandra julklappar, eller att man bara ger någon liten billig sak som man själv pysslat ihop.

Sen tycker jag det är konstigt att man ska räkna på värdet, att det ska vara lika mycket. I så fall är det enklast att göra som en familj jag känner: Alla ger varandra en hundralapp! Eller rättare sagt numera säger dom bara att "vi kvittar väl som vi brukar" så slipper dom dra fram sina hundralappar.

[netaave]

Tycker ditt inlägg är ganska egoistiskt.
Barn tar tid och plats, dom finns och måste tas hänsyn till. Synd att du inte kan dela glädjen över dom med dina syskon, hade du hjälpt till och varit mer delaktig hade kanske alla fått lite mer vuxentid. Det är en bristvara hos alla småbarnsföräldrar.

Vad gäller julklappar och antal, så borde det väl vara så att alla köper efter förmåga. Barn är dyrt att ha, men jag förstår också att du som arbetslös inte har så mycket råd till julklappar, nej lägg dom pengarna på en Usa-resa i stället det är säkert mycket billigare.

[Caprice]

Solkatten, först vill jag berömma dej för ditt mod till detta inlägg...
Tror detta är ganska känsligt ämne...

Vet att likvärdiga funderingar ställs av föräldrar som fått barnbarn, typ "hur ofta måste vi vara barnvakt...?"

Och inget ämne ska väl vara för tabu för att diskuteras, sedan får alla ha sin egen åsikt...

Har inga barn själv, men jag tycker nog att just julen är barnens högtid... Finns det småbarn med i bilden så får dessa komma på förstaplats, både med julklappar och plats i allmänhet...

Ang julkappar så kan nog barn bli lika glada för en bil som kostar 50:-, som för en som kostar 250:-... Tycker du skulle informerat sykonen om din ekonomiska situation, och att julklapparna blir därefter...
Sedan tycker jag nog att det är ok att du får köpa lite mer julklappar än du själv får, om värden bjuder på julmaten...?

Och jag tror att du får helt enkelt ställa dej in på att barnen kommer att prioriteras av dina syskon en ganska lång tid framöver...

Dock tycker jag inte alls det är fel om du inte ger en enda julklapp nästa år, utan du väljer att ut och resa istället...
Det är ditt liv, och det har du din fulla rätt att bestämma över...

(personligen hade jag iaf köpt barnen varsin julklapp för 30-50:-/st, och skickat dem till barnen, om jag valt att ut och resa över julen...)

[Rossi]

Jag har full förståelse för hur du känner Solkatten! Jag tror att det finns en hel del som tycker och känner som du men som inte vågar erkänna det öppet.

Huruvida du lägger dina pengar på en USA-resa eller lägger dem på julklappar till släktingar som inte verkar bry sig om dig är din ensak och ingen annans.

Stå på dig!

[Zarah P]

Jösses...
Bara för att man är arbetslös nu, betyder det inte att man alltid varit det. Bara för att man varit i USA och gärna vill åka tillbaka dit, betyder inte det att man kan göra det på momangen - men drömmen kostar inget att behålla! Dessutom håller jag med om att det är hemskt tråkigt att vara ensam barnlös och singel i ett sällskap av stadgade föräldrar - det har jag varit med om, och tyvärr är föräldrar med små barn ofta så insnurrade i sin egen lilla värld att de inte har en tanke på att deras småttingars bajs kanske inte är lika intressant för folk runtomkring...!

Jag tycket att det var tufft av dig, Solkatten, att säga det många antagligen känner! Jag tillhör själv de som ibland undrar hur det kommer sig att någon med ett bra betalt arbete ger mig presenter/julklappar värda en struntsumma, eller som hon/han fått på köpet med en prenumeration och dylikt (vilket är skrämmande vanligt i just det fall jag tänker på) medan jag köpt klappar med eftertanke och kärlek - och betydligt större plånbok, trots att jag är sjukskriven, och min sambo är sjukpensionär.

Nå - det är väl inte hela världen, som det heter - men man måste väl ändå få tänka tanken - och det är faktiskt tillåtet att vara missnöjd med både jular och julklappar. Det kanske ses som ofint - men det är nog bara vår svenska jantelag som talar, mer än något annat.
Stå på dig, Solkatten!

[cat]

Tycker att man skall tänka på att julen ÄR barnens helg och att barnen går före allt. Det tycker jag i alla fall.


Mvh Cat.

[Rossi]

Tycker att man skall tänka på att julen ÄR barnens helg och att barnen går före allt. Det tycker jag i alla fall.


Mvh Cat.

För vissa kanske det är så men man kan inte utgå ifrån att alla känner på samma sätt. Det är väl en sak att föräldrar bara har ögon för sina egna barn men andra kan ju tycka helt annorlunda.

[amaira]

Efter att ha firat julen med syskonen och deras familjer för första gången på bra länge så är jag besviken på det mesta...

"Får" man ha vissa känslor?

Ursäkta mig, skrattet var inte åt dig, de var för de "oförsonliga" känslornas skull!

Sen när började "känslor" fråga om lov och uppföra sig med takt och reson?
*fnissar lite till vid tanken, lätt "hysteriskt" fnissande, men ändå*


Ska man "styra" över sina känslor?
Berätta för mig, någon, hur det går till.


Du är besviken. Okej, det är faktiskt vad du ÄR! Och det är din rätt att känna.
Liksom dina släktingar har RÄTTEN att känna att deras barn är det viktigaste av allt för dem. Tack och lov att de känner så!


Jag tycker inte att någon gjort "rätt" eller "fel" här. (vilket jag inte heller tycker att du säger, du påtalar din känsla)
Ni är i olika skeden av livet, och har olika behov - och det är helt OKEJ!
Det är inte ditt fel, och inte deras fel.
Det är bara så det ÄR.


Hur kan du göra då, för att inte hamna i en situation där du mår dåligt?
Du hade tråkigt. Är det viktigare att ha rolligt en sån här gång, än att uppleva dina släktingar så som de ÄR och så som deras BEHOV är, just nu?
Det är ju deras LIV.

Är dina egna behov just nu, så starka att du inte klarar att vara med dem i deras liv?

Om det kraschar fullständigt med ditt eget mående, att ta del av en julafton med dem, så gör du fullständigt rätt i att vara någon annan stans så du kan uppleva glädje.

Eller kanske ta en ordentlig funderare över vilka FÖRVÄNTINGAR du har, och varför.

Visst låter det lite "egoistiskt" att dina förväntningar är att de ska bry sig mer om DIG, än om sina barn ...


Alla känslor har en anledning, och inga känslor är fel! De finns,och de har en anledning. (och "egoism" är inte anledningen)
Och de påtalar BEHOV som man har.

Mycket sällan faktiskt, är "behovet" det som man tror ... t.ex. att dina släktingar skulle bry sig mer om dig än om sin barn.
Det skulle ju vara för tokigt, eller hur.


Det finns inget att skämmas över att man har känslor, oavsett känslornas art!!! Men man behöver fundera lite över vilka behov som ligger till grund för ens känslor.

Kram!

[Rossi]

Men Solkatten har väl ändå aldrig begärt att hennes släktingar ska tycka MER om henne än om sina egna barn?! Hon vill väl bara att hennes släktingar ska visa vanlig hyfs och umgås lite med henne när de för en gångs skull träffas?

Nu har jag i och för sig bara hört Solkattens version av det hela men jag tycker att det är hennes släktingar som är väldigt egoistiska - inte Solkatten.

[Sommartorparn]

Nej, nästa jul blir det långt här ifrån, förra var i Lagos, Australien har varit coolt tidigare, hmm Amerika kanske...

Jag håller med dig om att julen är en förfärlig helg. Så många förväntningar, så många krav och konventioner, så många människor som gör saker mot sin vilja bara för att dom försöker vara andra till lags. Oavsett vad moraltanterna säger så tycker jag att det är en god idé att åka mycket långt bort under den perioden. Eller fira med människor man aldrig har firat med, under former som aldrig tidigare skådats.

Min erfarenhet är att har man gjort det ett par gånger så har julförbannelsen brutits, och man har lite lättare att uthärda den 'vanliga' julen med de 'vanliga' deltagarna. Hur som helst julen går inte att bortse från, men man måste på något sätt ta kontroll över den så att man inte låter sig styras av alla 'måsten' och inte heller prackar på andra sina egna 'måsten'. Lycka till!

[Fenja]

Så trist att du inte kan se glädjen i att få träffa dina syskonbarn och leka med dem, Det var min stora glädje till dess jag fick mina egna barn. Att intressera sig för barnen är en fin väg till föräldrarna.

Kanske kunde någon av syskonen eller deras respektive ha passat båda barnen någon stund så att du kunnat gå på promenad med en i taget och få vuxenkontakt - om du frågat!

Trist också att du inte kan känna glädjen av att få ge - en av poängerna med julen!

Har man som arbetslös råd att tillbringa julen i Amerika så gärna för mig, men de flesta heltidsarbetande har aldrig råd till sådana utsvävningar.

En psykolog skrev med anledning av curlingföräldrar och den skada man gör sina barn att "bortskämda barn är förfärligt men dessa barn växer oftast upp till bortskämda vuxna och det är ännu värre".

*nickar*
Mvh
Fenja

[silos]

Solkatten;det gäller att ta hand om sin egen inre 3 åring när saker går emot det inre barnet

[birgitek]

Men Solkatten har väl ändå aldrig begärt att hennes släktingar ska tycka MER om henne än om sina egna barn?! Hon vill väl bara att hennes släktingar ska visa vanlig hyfs och umgås lite med henne när de för en gångs skull träffas?

Nu har jag i och för sig bara hört Solkattens version av det hela men jag tycker att det är hennes släktingar som är väldigt egoistiska - inte Solkatten.

Nej, håller faktiskt inte med, har Solkatten blivir bjuden och tackat ja till att fira jul med en barnfamilj så tycker jag att det är förfärligt självupptaget att förvänta sig att barnen skall åsidosättas för hennes skull. Likaså att räkna julklappar i kronor och ören, med den inställningen kommer man alltid att bli besviken.
Tycker också lite synd om Solkatten, har en släkting med liknande inställningen, nu när våra barn är vuxna villk h*n gärna ha kontakt med dem, men de är inte särskilt intresserade för personen i fråga betyder inte ett dugg för dem.
Att resa bort över julen tycker jag däremot är en bra idé, det har min man, jag och våra barn ofta gjort och har massor med fina jular i solen att minnas.
Birgit Ek

[Rossi]

Nej, håller faktiskt inte med, har Solkatten blivir bjuden och tackat ja till att fira jul med en barnfamilj så tycker jag att det är förfärligt självupptaget att förvänta sig att barnen skall åsidosättas för hennes skull.

Fast man kan ju vrida och vända på allting - Vad är det för värdpar som bjuder in gäster och sedan bara ägnar sig åt sin egen familj?

Det gäller väl att jämka från båda sidor? Det ena behöver inte utesluta det andra. Man kan väl ägna sig BÅDE åt sina barn och sina inbjudna gäster?

[Ullet]

Jag handlar ofta gemensamt till alla, Det blir ungefär för lika mycket pengar till varje individ. Vem värderar klappen efter kronor o ören? Inte jag iaf!Man ger med hjärtat, en present som är gjord av kärlek exempelvis är bättre än en som är köpt för dyra slantar så det resonemanget förstår jag inte. Det finns dom som hur man än anstränger sig aldrig är nöjd med vad man erbjuder. En lägger barnen o ändå suckas det som om barnen vore i vägen, barn tar tid o det får man acceptera. Vissa barn tar mer tid än andra i vissa skeden av livet o vissa barn, som ett av mina egna tar all tid hela tiden, det är bara så o inget att göra ngt åt. Kan inte folk acceptera det kan vi heller inte umgås.

Resa bort lät inte dumt alls däremot, men problemet är ju kvar ändå? Dina känslor är ju dom samma....

[solkatten]

Jag tänkte att det här ämnet skulle kunna vara som att svära i kyrkan. Men jag är inte främmande att ta upp okonventionella ämnen och udda åsikter som ofta visar sig delas av många. Nu var ju inte julhelgen i svart och vitt som man kanske får intryck av mitt första inlägg.

Så trist att du inte kan se glädjen i att få träffa dina syskonbarn och leka med dem, Det var min stora glädje till dess jag fick mina egna barn. Att intressera sig för barnen är en fin väg till föräldrarna.

Där har du fel, jag tyckte det var jättekul att träffa dem allihop och visst lekte jag med barnen den tiden de var här. Jag har sex katter som barnen gärna vill träffa och det gjorde de hos mig och då kollade vi in andra grejer också. Men inte hade jag trott att vuxenlivet var så totalt satt åt sidan när man har barn (men så har jag ju inga egna heller) att man knappt kan umgås med andra vuxna.

Kanske kunde någon av syskonen eller deras respektive ha passat båda barnen någon stund så att du kunnat gå på promenad med en i taget och få vuxenkontakt - om du frågat!

Föräldrarna gick ut själva för att få lite vuxenkontakt med varandra, då är inte jag den som frågar om att följa med.

Trist också att du inte kan känna glädjen av att få ge - en av poängerna med julen!

Jag tycker det är jättekul att ge! Tidigare hade jag ett mycket välbetalt jobb och tyckte det var helt ok att ge mer än de som inte hade det så gott. Men efter att ha gett och gett i alla möjliga sammanhang av min tid, tanke, resuser och pengar och få så lite tillbaka så gör jag som alla andra tänker på mig själv i första, andra och tredje hand.
Anledning till julen är att fira Jesus födelse, men det kanske har kommit bort i den allmänna julklappshysterin.

Har man som arbetslös råd att tillbringa julen i Amerika så gärna för mig, men de flesta heltidsarbetande har aldrig råd till sådana utsvävningar.

Som heltidsarbetande har jag aldrig haft TID att resa men som arbetlös har jag det och pengar får jag genom att ha små utgifter. Med att vara arbetslös menar jag att vara inskriven på AF som arbetsökande och sen ta minsta lilla jobb som jag får tag på (4 arbetsgivare samtidigt är rekordet hitills).

Såsom för närvarande singel och fattig så tycker jag också att det är en smula ofogskt att par ibland ger 1 gåva men ofta förväntar sig 2. Men det beror väl på priset etc också.

Jag vet inte om de förväntar sig två men de tänker nog inte på att de är två som ger utan att de ska ge till en. Jag har varit med om samåkning där par tycker de ska betala en del av kostnaden och inte två delar (ett par – två peroner).

Sommartorparn
Det var ingen regel, det var en reflektion.
Jag tycker det är kul att få presenter som andra ger med hjärtat och jag tycker det är kul att ge. (Antagligen för att jag inte är så givmild mot mig själv om det är inte är något jag behöver för överlevnaden).
Och inte har jag tänkt på värdet utan detta var första gången. Eftersom hela julen blev som den blev så började jag tänka på allt möjligt och ifrågasätta.
Sen är vi bara sex vuxna (två par) och två barn, så värst betungande är det inte att köpa presenter då.

Jag var inte inbjuden till en barnfamilj, vi firade hos vår mor.
Och några särskilda förväntningar hade jag inte men jag trodde aldrig att dett skulle bli så. Det var första gången vi firade med barnen (de är knappt 2 och 3). Så det är nytt för alla.

Jag barar konstaterar att jag vill ha ut mer av julen än att vara åskådare så nästa år kommer jag firar på något annat sätt.

[Magdis]

Jag kan förstå att du är besviken. Nu vet jag ju inte exakt hur det var, men nog låter det konstigt om de övriga vuxna inte ägnade sig ett enda dugg åt dig. Det verkar ju ändå som att ni var ganska många vuxna och bara två barn och då kan jag inte riktigt förstå att det inte skulle finnas någon tid för vuxenprat.

Vi var 13 personer på julafton varav 4 var barn. De roade sig väldigt bra på egen hand den mesta tiden.
Julklappar bryr jag mig inte särskilt mycket om själv. Hade jag haft dålig ekonomi hade jag försökt komma överens med de övriga om att köpa under en viss summa och att jag hade köpt en gemensam grej till ett par, inte en till dem var. Barnen hade prioriterats.

Jag tycker du gör rätt i att hitta nåt annat sätt att fira julen på nästa år. Om du hittar nåt som du trivs bättre med så är det ju inget fel med det, jag tycker inte man ska behöva känna några tvång angående julfirandet.