Om att inte vara som alla andra, - jag mår så jävla dåligt. Alternativ

[Eva Swahn]

Jag vet att detta inte är rätt forum att gråta i, men jag mår så jävla dåligt!

Jag vet att jag här har en del vänner som under cirka ett års tid har lärt känna mina sidor som trädgårdsälskare. Jag har gladeligen berättat om mina balla baljor, mina nattliga daggmaskodyséer, traktordäck, "hittade" kaprifoler och andra tokiga upptåg. Men kanske är det slut nu, jag vet inte om jag orkar längre. Jag har blivit utsatt för rena häxprocessen av styrelsen på årsmötet i min bostadsrättsförening. Nu orkar jag inte dra allt i detalj.

Jag bor alltså i ett radhusområde, de flesta som bor här har "alltid" bott i byn. Av 15 bostäder bebos 11 av pensionärer. Jag har alltid varit angelägen att sköta mina pliktuppdrag mot föreningen samt hålla häcken välklippt, ogräset borta, gångarna sopade dvs att utsidan ska vara oklanderlig.

Men ansett att trädgården på insidan av häcken varit "mitt" territorium och att jag här fick använda min fantasi och kraft till att skapa mitt eget lilla paradis. Trädgården har varit min källa till livskraft. En trädgård var det enda jag önskade när min son för snart två år sedan fullständigt oväntat dog och min värld krossades. Jag har nu under våren kunnat falla i gråt över att buskar och träd som jag "misshandlade" med att inte ens jordslå dem i rätt tid i höstas, trots allt har vecklat ut små blad och knoppar. (Ett särskillt tack till Cilla och hennes hjälp och råd om hur jag skulle gå till väga.)

Men nu har jag blivit utsatt för trakasserier. På årsmötet blev det rena häxprocessen. Jag ansågs som bråkig för att jag hade lämnat in motioner om vad jag anser som det orimliga att gamla människor (bl.a. två änkor med rollator) ska ansvara för det yttre underhållet av husen; målning av fönster, dörrar, förråd, burskpråk, takskägg. (Jag anser att det är kapitalförstöring att målningsarbetena inte utförs på ett professionellt sätt.) Att vi själva ska ansvara för halkbekämpning på områdets gångar samt att vi skulle få kopior på årsmötesprotokoll. "Det har aldrig varit så bråkigt i föreningen sen du flyttade hit" Till saken hör att "man brukar inte lämna in motioner till årsmötena" (?!) Jag har tidigare suttit i en brf-styrelse under sex år i ett annat boende, så jag vet hur arbetet i en brf-förening går till. Jag krävde inte alls att mina motioner skulle antas, men åtminstone att vi skulle kunna ha en diskussion om vilka åtaganden som man kan kräva av medlemmarna.

Men det stannade inte därvid. Under det att min motion om det yttre underhållet togs upp gick det fullständigt omstyr. När styrelsen hånfullt började kommentera hur det såg ut hos mig undrade jag var i dagordningen för mötet det stod att vi skulle diskutera mitt hem. Men det var som att sätta fyr i fnöske. Så här lät det:

"Det ser för jävligt ut hos dig, både inne och ute" (Har man varit och smygit runt i min trädgård och dessutom kikat in genom fönstrena?)

"Förrådet är ett redskapsskjul och inte ett kontor!" (Jag har låtit vinterisolera mitt förråd för att kunna hålla frosten borta. Samtidigt har jag låtit sätta upp ett brevlådeinkast på förrådet i stället för den gröna plastbrevlåda som tidigare hängde där. Detta för att lådan så snabbt blev överfull, locket blåste upp tidningar och post blev blöta eller blåste ur och brev låg spridda i buskarna.)

"Vi ska tvinga dig att sätta igen det fönster som du har satt på förrådet" (Jag har tagit upp ett fönster (50x80 cm) på förrådets vägg som vetter mot mitt hus. Det förändrar ingenting på förrådets utseende, det ser fortfarande ut som alla andra, man måste komma in i min trädgård och stå vid mitt sovrumsfönster för att se det då utrymmet mellan förrådet och huset är c:a 1,5 m. Jag påpekade att det är ditsatt efter den 1 april då den nya bostadsrättslagen började gälla och att jag kommer att driva det upp till tingsrätten om man tvingar mig att sätta igen det.) Svaret blev: "Det irriterar oss att du gör som du vill."

"Och vad är det för jävla historia du har satt upp där?" (Min böjda, målade armeringsmatta där jag låter kaprifoler klättra, min "kaprifoliehörna". Alla påhitt i trädgården som vetter åt min gulliga granne har jag först frågat henne om, för att få hennes samtycke.)

"När ska du gräva ner soptunneskåpen? Det ser ju ut som ett skrotupplag, Folk brukar fråga mig om jag bor på soptippen" (Alla skrattar när den styrelsemedlemmen yttrar detta. Jag säger att det aldrig var meningen att jag skulle gräva ner dom. Jag lämnade in en ritning till vice värden och berättade hur jag skulle gå till väga. Jag sa att jag inte var klar med min trädgård och den balja som var klar hade jag nu målat i samma bruna färg som husets trädetaljer har för att den ska smälta in. Styrelsens medlemmar tittar på varandra och skakar på huvudena.)

"Varför har du målat staketet vid parkeringsplatsen, tyckte du inte det var snyggt? Dög det kanske inte åt dig?" (detta sa Brf-ordföranden, hånskrattade och fick de andra i styrelsen med sig, skakade på huvudet och himlade med ögonen. Det är ett lågt staket som löper längs den gemensamma rabatt som är mitt åtagande att sköta. Då jag såg att en granne förra säsongen målade motsvarande staket trodde jag att det ingick i min plikt att underhålla staketet.)

"Vad är det för jävla spaljéer du har satt upp? (= armeringsmattor) Vindskydden kommer att ruttna! Hur fan kommer man åt att måla?" (Jag svarade att alla var uppsatta med krokar och att alla spaljéer går att haka av. Att alla inborrade krokar var satta med plugg som dessutom var förseglade med latex för att fukt inte skulle tränga in.)

"Ska du inte plantera nått vid spaljéerna?" (Jag sa då att jag hade planterat två olika sorters klematis, men då brast det för mig och jag började gråta och sen "stängde jag av mig" och hörde inte mer av förödmjukelserna, bara grät.)

Det jag däremot hörde var när styrelsens ordförande sa: "Vi tycker du ska flytta, du passar inte in här."

Nästa dag låg jag bara och grät. Följande dag for jag runt och tittade på hus till salu. Men nej, det kändes inte alls rätt. Jag trivs så bra i mitt hem och älskar min trädgård. Jag har lagt ner så mycket arbete och pengar på att renovera mitt hem. Trädgården betyder så mycket för mig alla mina växter blir som familjemedlemmar och jag har så många planer för den. Omgivningarna är så härliga, jag har naturen inpå knutarna. Jag kan gå långa promenader med min hund och katten kan utan fara gå ut och fånga sorkar på fälten. Och jag har lagom långt till min sons grav. Med lagom menas att jag inte är där hela tiden utan ett visst förnuft tvingar mig att planera dessa besök till några gånger i veckan.

Ja, detta blev långt. Men jag behövde prata av mig. Jag är bedrövad.

PS. Jag lämnade ett klippschema till vice värden för de sent i höstas nyplanterade ligusterplantor som jag ska sköta. Jag hade fått råd av Hannele hur jag skulle gå till väga. Det innebär att jag inte ska klippa nu första varma säsongen eftersom plantorna ska använda sin energi till att etablera ett ordentligt rotsystem. Men för att vice värden inte ska tro att jag struntar i plantorna - egentligen tvärt om - så fick han det schema som jag hade fått av Hannele. Dagen efter har någon "sabbat" min rabatt och fult klippt ner några av plantorna.

[nina L]

ÅHH herre min jäääv...Vilka missunsamma människor! Har de inget eget liv????
Utan måste klanka ner på andra!Stå på dig! Du har ju gjort alldeles rätt hela tiden. Du har tagit ansvar mm. Har du ingen granne som kan stödja dig?
Sorgsamt att höra om din son. Vet inte vad jag ska skriva...har själv skonats från detta fruktansvärda och fick mig en påminnelse om att inte ta allt så förgivet. Nu ska jag glädja mig åt mina barn även när vi grälar.

Stå på dig i din kamp!

[Ralf]

Ewa jag har själv varit med i styrelsen i en Bostadsrättsförening.. Jag blir mållös o förbannad.

Du har mina fulla sympatier.

ja vet ej om förenignen är med i HSB, men för några år sedan så pratade man om att HSB skulle börja agerar för enskilda medlemmar som behövde hjälp mot föreningen. Om det är en HSB eller Riksbyggenförening så skall ju dessa ha en representant med is tyrelsen. Det vore nog väldigt intressant att få veta vad denna tycker om det skedda. Ja en del av det som dom har sagt är ju allvarliga saker.... Som detta med motioner. Din åsikt om underhållet av fasader håller jag fullständigt med om.

[yla]

fy fn att de ska vara så svårt att få vara som man är om man har egna ideer

Jag känner för dej o hoppas att de ska ge sej ,hoppas att du ska orka vara stark o vara kvar i din trädgård o fortsätta finna glädjen i den
orka låta bli att bry dej om häcklarna ,dom e antagligen avundsjuka

STÅ PÅ DEJ
o fortsätt vara du

kramar från oldwolfie
the fool on the hill

[Eva i Norrköping]

Fy, man blir ju gråtfärdig av att läsa detta! Att folk kan vara så elaka! Jag kan bara instämma i vad de andra säger, att det är du som har rätt, och att du måste försöka finna kraft att stå emot.
Det verkar uppstå ett slags grupptryck just i radhusområden...? Min väninna som bor i ett sådant beskriver också att hon känner ett nästan osynligt tryck från de andra att passa in i ramen, man får inte sticka ut. Och det vill hon egentligen, hon har drömmar om något lite mer vildvuxet och annorlunda. Men det sätter grupptrycket stopp för. Varför ska det behöva vara så här?
Ewa, jag vill bara säga att jag håller på dig! Hoppas du kan känna lite tröst i att vi på Odla står bakom dig!
Kramar från Eva

[lolo]

Vaaaaa........?!? Man tror inte sina ögon när man läser detta! Ewa, stå på dig! Tyvärr har du haft otur på många sätt, beklagar verkligen förlusten av din son. Du kämpar sen två år för att gå vidare i det tunga sorgearbete som följt. och så då detta elände med dessa människor. Ja, frågan är om det ändå inte är lika bra att flytta trots allt? Jag känner inte dig på något sätt, kanske du har bekanta som kan hjälpa dig rent praktiskt med ev flytt? Dessa knepiga grannar kommer tyvärr att vara kvar och du fortsätter att må dåligt En ny trädgård kan du fixa igen på kort tid. Det viktigaste måste ändå vara att du trivs med livet och i det ingår även kvalitén på boendet i bostadsrätt.

Jag hoppas att det ordnar upp sig för dig på alla sätt!

Kram från Ann-Louise i Umeå

[Cilla]

Hej Eva,

Min kattunge Minna, född september förra året, jagade en humla länge och väl häromdagen. Det var väl tusan vad du retar och lockar mig, lös det om henne. Jag vill jag vill jag vill fånga dig!!! Så PANG. ÄNTLIGEN, lyckades hon överlista humlan och fick den under tassarna. Men AJ AJ AJ vad det brändes. Lilla kattan fick dra sig tillbaka, släppa humlan, och slicka sina sår. Nästa gång hon ska jaga en humla tror jag hon gör det med nya metoder, och kanske istället slår till den i luften när den retas.

Vi går alla på minor, och ju mer vi vill och utmanar andra, desto större minor går vi på. Då är det bra att kunna dra sig tillbaka, slicka sina sår, låta humlorna surra och retas därute, vänta med humlejakt till dess styrkan har kommit åter och nya idéer har växt fram.

[Posse]

Evas sorgliga öde visar med skrämmande tydlighet nackdelen av att ingå i "union" med krafter som vill ha en starkt likriktad ordning.

Något att fundera på för alla EU- och EMU-förivrare...

[Fialotta]

[COLOR=purple]Usch...vilka obehagliga människor...
du ska inte alls bli utsatt för något dyligt...dom kan heller inte tvinga dig att
flytta...men däremot kan du anmäla för trakasserier om det
fortsätter
Stå på dig...jag vet att det blir jobbigt...men en del människor
klarar inte av att möta starka kvinnor...då ska vi tystas...
men icke

Bor i en lantlig förening med egen väg och på våra möten får man lämna in
hur många motioner man vill och dom ska respekteras!!!

Känner du att det blir för jobbigt, så skulle jag skaffa mig en advokat och
sätta dom på plats ordentligt!
Vad jag förstod så är du delägare i området som dom andra som har köpt ett hem där!

Bra att du skriver av dig...annars blir du knäckt...den glädjen ska du inte ge dom!

Hemskt otrevlig upplevelse du fick! Du har mina sympatier i frågan!
Kram på dig

[lilla mamma]

Skillnaden på dig och på packet är att du är som du ska vara, heliga svenska avundsjukan.
Polisanmäl dem och inget annat för de håller på med förtal.
Vi har varit utsatta för förtal om ingenting, POLISANMÄL DEM.

Synd att det inte är tillåtet med misshandel....

Nej, inte så. Jag tycker så synd om dig, ditt lilla paradis ska få vara som det är. SVensson, Jansson och Karlsson kan gå in och göra vad de nu gör innanför porten, men de har inte rätt, inte ens i en bostadsrättsförening
att bestämma över dig och din privata del av världen.


KÄMPA FÖR DIN RÄTT MOT GUBBVÄLDET

[kerstin z5-6]

Ewa! STÅ PÅ DEJ OM DU ORKAR!Låt inte gubbväldet bryta ner dej De tror att de med sina 5 härskar tekniker kan köra över dej och göra vad de vill.I alla fall verkar en del av det gardet vara medlemmar i din bost förening .Var var de andra ??-är de skrämda -för flata ,vågar inte?
Du har en underbar trädgård!
Armeringsjärn är snyggt ..
Tre vinbärsbuskar på en öde gräsmatta är en öken, antar att de som yttrade sig har typ såna trädgårdar...


Du är härmed utsedd som Hederslök i Schyssta lökar .
Vore det inte så himla långt till skåne -så skulle vi komma alla 8 i tröjor o kepsar o skrämma skiten ur surgubbarna åt dej.

Måste du ändå flytta, för din egen skull..Hör av dej jag skickar plantor så fyller du den nya på ett nafs
Och sorgen för din son -det borde väl ha varit nog..man saknar ord bara.
jag tänker på dej Ewa..

Bamsekramar från Kerstin

[Eivor E på Väddö]

Eva, jag håller med de andra om att du råkat ut för ytterst otrevliga människor! Om du verkligen vill bo kvar - jag förstår att det känns nedrigt att vara tvungen att lämna det du tycker om - så försök att i fortsättningen vara lite taktisk.
Jag har varit lite föreningsaktiv, och en lärdom var att inte ge sig i svaromål ensam i sådana situationer. Försök att ha någon med dig, helst en person med status. Och så anteckna, anteckna. Då verkar du "farlig" och seriös. Det skrivna ordet skrämmer många. Att få sina påhopp nedskrivna är nog inget som de önskar. Gå inte i svaromål, utan ställ motfrågor. Ex.vis hur skulle du göra. Vad är det som är fel på det här. Vill du hjälpa till att ändra på det. När påhoppet vänder tillbaka är det inte lika roligt längre. Fortsätt att söka stöd, så du inte känner det som om det är du som är "dålig". Hoppas du orkar - stor kram från Eivor på Väddö

[Adri-Anne]

Eva nu skulle jag önska att jag hade en bra lösning och komma med.
Det måste vara en särdeles ogin bostadsrättsförening.
Det verkar ju inte klokt.

Synd att jag inte kan skicka dit min bostadsrättsförening, vad man kan säga om trevliga grannar, är det nog delade meningar om, men bostadsrättsföreningen är toppen. Dom har stöttat och hjälpt mig långt över vad som någon kan kräva. När jag bad om att få lägga plattor för att komma fram med rullstolen, var det inget krux. Bad inte ens att få flytta förråd ned från andra våningen och ned på marken, förslaget kom från dom,osv,osv. Du borde nog skicka dina skitstövlar i föreningen hit och låta dom komma och gå på kurs.

Det du skriver om din sons grav förstår jag bara allt för väl.
Skulle önska att jag hade mina barns gravar här och kunde gå till, men det går inte, dom är i Norge. Så slåss med näbbar och klor för att få vara nära graven.

Ibland kan det hjälpa och bli så arg att det bara ryker ur öronen på en. Då brukar dom komma av sig i rena förskräckelsen, och då ska man skjuta skarpt. Ja Eva, jag menar allvar.
När våra barn var små fanns det bara några hundra meter från oss en stor djup dypöl till damm, som vi konstant var rädda att barnen skulle dratta i. Andra barn var ju också utsatta för den risken, men ingenting gjordes, och jag gnatade och käftade och skällde, men ingenting hände.
En dag när vår son kom hem och hade slängt ena stöveln i dypölen, sprack det. Så nära hade dom alltså varit. Jag for ner till Parkförvaltningen och krävde att det skulle sättas ett stängsel om dammen, men ursäkterna var lika många som dagarna på året. Då satte jag mig på en stol och vägrade resa mig förrän jag fått papper på att det skulle sättas ett stängsel runt dammen. En timme gick, och vi glodde lika ilsket på varann. När det var en halvtimme kvar till att dom skulle gå för dagen, slängde jag ut att varenda tidning skulle få reda på hur Parkförvaltningen skötte sina åligganden. Då fick jag papperet. En vecka senare var stängslet uppkommet.
Så Eva, stå på dig. Låt dom inte köra över dig, och kräva att du skall flytta kan dom inte bara göra sisådär. Då får dom bevisa att du misskött dig. Kan dom det?

Inte skall du sluta på Odla. Det är ju att låta dom ta även den glädjen från dig. Är dom värda det?? Har dom inte ställt till alldeles tilräckligt?
Är övertygad om att jag inte tar för stora ord om jag säger att många kommer att sakna dina underfundiga, tokroliga och högst tänkvärda inlägg.
Att du har det arbetsamt just nu förstår vi, och inte orkar skriva, det är okej,men föreningen har fanimej inte rätt att ställa till det så att vi missar dig.

Knyt nävarna Eva.

Kram Ann.

[Kajsa]

Eva!
Man gapar, dags att sätta stopp mot denna fräcka bostadsrättsförening.
Ring en advokat, du behöver hjälp. Mycket låter väldigt allvarligt.
Dom har gått långt över gränserna, stäm föreningen.
Och flytta ut på landet, utan alla grannar.
Vad du än gör vi känner med dig, Kram !

[Gunvor Nilsson]

Snälla Ewa LÅT INTE ÄRTHJÄRNORNA SÄNKA DEJ!
Man tappar både tal- och tankeförmåga när man hör vad du blivit och är utsatt för!
Ta du kontakt med HSB:s distriktstyrelse eller vad det finns att vända sej till inom HSB och be dom ta och titta på din lokala styrelse. Det vore ju bra om du har någon annan som var med på mötet som kan vidimera vad som hände för jag kan tänka mej att ingen av styrelsen står för vad de sagt.
"Man brukar inte lämna in motioner till årsmötena" Jag har väl aldrig hört något så urbota dumt! Ta och kolla i tidigare årsmötesprotokoll om det stämmer. Det verkade som "din" ordförande bara slängde ur sej vad som passade honom (för det var väl en han?). Och är det så att inga motioner lämnats in så kan det bero på att alla tycker att det är meningslöst att kämpa mot dumheten.
Nej Ewa du måste hålla modet uppe och känn stödet från Forumet!
Kram från Gunvor

[*Felix matte*]

Vet inte vad jag skall säga, mer än att jag tycker att du är en stark och duktig kvinna som förtjänar bättre än att råka ut för ett gäng otäckingar.
Sorgligt med din son, bo kvar i ditt hem och din trädgård då har du ju också möjlighet att besöka graven ofta.
Låt dem inte nå sitt mål. Kan tänka mej att "maffian" suttit i skitsnackmöten och slagit vad om att de skall få bort dig. Låt dem inte få rätt.
Knyt nävarna när du har gråtit färdigt - Det är viktigt att inte kväva känslorna.
Jag har läst dina inlägg och många gånger fått så goda skratt när du berättat om dina kuliga "upptåg" som det med däcket t.ex.
Det är nog just det att du vill ha en "egen" trädgård som retat "maffian" De hade säkert förväntat sig en standard sådan.
Tänker på dej och hoppas att du snart mår bättre.

[Monique]

Ewa jag kan inte annat än att bli mållös, håller med de andra "inläggarna" det är inte dig det är fel på, utan din styrelse.
Det finns en bok som heter " Den psykopatiske chefen " här finns det handfasta förklaringar till hur den här typen av situationer kan uppstå och varför.
Den är i vissa delar balsam för själen i andra stycken rena taggtråden.
Läs den och få lite ro i din själ.
I vår kultur lär vi oss att det aldrig är en´s fel när två träter, boken ger en utmärkt feedback på att det faktiskt kan vara bara ens fel, i det här fallet din styrelse.
Tänk efter, vem är det som är drivande i styrelsen ? vem är den personen?
kanske är det någon du inte rår på. Då finns bara en utväg: flytta.
Det är ditt liv och din lycka det handlar om, trädgård och hus är materiella förgängliga ting.
Du är lika gammal som jag, vi har inte så många år kvar att det är värt att slänga dem efter en sur styrelse.
Hjärtat var rädd om dig och tänk noga innan du bränner energi på något som är ouppnåeligt.

[Ina]

Jag kan komma och slå dom med en gymnastiksko!!!!

Mer plåtskåp och kaprifolstöd av armeringsnät åt Ewa!
Mer traktordäck och frihet!!
Mer klematis och andrum åt Ewa!!!

Jag kan bara hålla med alla som redan uttryckt sin sympati för dig och sin vrede och indignation över hur du blir bemött! Kämpa på så länge du kan och orkar, men knäck dej inte fullständigt - det är klantarslena och översittarna inte värda..... Skulle det bli så illa att du inte stannar kvar där så bistår även jag med plantor och frön så du kan få en prunkande oas utan att det ska behöva ta alltför lång tid!

Massor med tröstkramar från Ina!!!

[VUB]

Jag finner inga ord. Jag blir bara så ledsen och arg när jag läser hur de övriga i bostadsrättföreningen beter sej mot dej!
Stå på dej! Bo kvar! Där ditt hjärta finns är ditt hem! Men det de gör är hemfridsbrott! DE FÅR INTE BETE SEJ SÅ!!!
Jag förstår precis vad du menar med att finna glädje och livsgnista i trädgården, så åter igen; stå på dej Ewa!
Kram/ Ullagumman

[Wargen]

Önskar att jag kunde komma ner och försöka vara ett stöd. Har alltid fått kämpa för min sak och min stil och mina åsikter mot strömmen. Men ska man nå källan MÅSTE man tydligen kämpa mot strömmen. Kan bara säga att jag känner 100% för din sak. Men vet av erfarenhet att det inte är lätt att slåss mot de som redan bestämt sig för vad de tycker. Smartast är nog vad som stod i ett av de tidigare breven. Mot-attack! Var listig. Värva dina värsta fiender med smicker o dyl. (Även om du måste kräkas i smyg).
(Nästan)alla medel är tillåtna i såpoperan Livet.
Eller gå den hårda, raka vägen och börja slåss för din sak. Svårt att säga så här vad som är bäst strategi...
Men nog har DE gått över gränsen för både vanlig hyfs och vad lagen säger. Stor Kram från Wargen. Du är välkommen att ringa mig närhelst du vill. Skickar mitt nummer i privatmedelande.