Terra Preta bildas vid syrereducerad förbränning, samma process som i en kolmila. Trditionellt görs det genom att marken täcks med brännbart material (finhuggen ved, grenar, kvistar m.m.) som i sin tur täcks med ett lager strå (t.ex halm, gammalt hö eller gräsklipp) och överst ett lufttätt lager med jord. Ett hörn lämnas öppet för antändning och täcks sedan när det tagit ordentlig fyr, sedan får det brinna ut under noga passning. Det kan ta flera dagar. Man borde kunna få samma resultat med en kolmila vars slutprodukt grävs ned där jorden skall förbättras. För hemmabruk kan man såga av ena gaveln på ett oljefat (rengör insidan noga), packa det med finhuggen ved och ställ det med den öppna änden nedåt på naken jord. Täta noga runt om med packad jord, men lämna en öppning för antändning, när det tagit ordentlig fyr tätas även denna. När det brunnit ut har du färdigt kol för jordförbättring. På samma sätt får du utmärkt kol för sommarens grillkvällar. Eventuella grannar kan förstås ha åsikter om oset under kolningen. Jag har tyvärr inte någon möjlighet att prova detta själv, så det vore roligt om någon provar detta och skriver om sina erfarenheter på detta forum.
En länk till Cornell University och deras Terra preta-forskning: www.css.cornell.edu/faculty/lehmann/terra_preta/TerraPretahome.htm
|