CITAT (KURT @ 27-09-2007, 06:29)
Fast räcker det med att hund är bra på att spåra för att vara lämplig vid eftersök av skadat vilt? Jag trodde att det också ställde vissa krav på hunden när man väl hittar det skadade djuret? För att kunna skjuta det måste väl ibland hunden t ex få ut det ur tät skog? Avlivningen av skadat vilt ställer i alla fall stora krav på jägaren, det kan bli mycket snabba och korta skjutavstånd.
Jag tror väldigt många tränar spårning av andra skäl än för eftersök av vilt. Dels behöver räddningsverket hundar för spårning, och dessutom finns det tävling och bara ren fritidssysselsättning.
Nej det räcker inte fast många tror det. Vår hund har motsvarande kvalifikationer som om hon skulle vara viltspårschampion och vi anser inte att det räcker eftersom spårningen bara är en bit.
Riktigt eftersök live ställer krav på hela ekipaget.
Dvs lite psykologi med en adrenalinstinn förtvivlad skytt.
Detektivegenskaper för skottplatsundersökning.
Att kunna viltet och läsa terängen för att förutse vad det skadade viltet ev kan ha gjort.
God fysik då ett riktigt eftersök kanppast stannar vid 600m, kan vara en mil
Att kunna gå snabbt och ljudlöst så att man inte skrämmer viltet framför sig.
God skjutskicklighet
Samträning med hunden så att man lyckas med uppdraget när man väl hittar djuret. Det kan vara allt från ett snabbt skott till avlivning med fångkniv eller att man låter hunden atackera eller en samverkan av de båda sista.
Vi kommer att fortsätta att träna vår hund för spår i vinter. I morgon ska vi gå vildsvinsbana och nu under hösten kommer vi att göra sk dödseftersök.
Det innebär att vi går till varje känd skjutplats där vi vet att viltet ligger och spårar fram till där djuret ligger. Det är sista steget innan man börjar spåra i skarp läge.
Och så hårda krav har vi trots att hon uppfyller kraven på viltspårschamionat.
Men att skadat djur antingen det är trafikskadat eller skadskjutet har rätt att fodra det bästa ekipaget ska gå efter dom, allt för att förkorta djurets lidande. Det är det enda som räknas.
CITAT (Floppy @ 27-09-2007, 09:32)
Visar det sig att han inte klarar av skott så får jag bara ha spårningen som en aktivitet för honom och mig...och strunta i målet...då får jag fixa nått annat som mål...men jag blir mer och mer ivrig...meeeen jag måste ha tålamod och det är ju lite dåligt med den varan...det vet man ju hur man är när det gäller frösådderna...
Skott är inget man ska varken förutsätta eller inte förutsätta att hunden klarar. Det är planerad och genomtänkt träning som gäller annars kan man sitta där med en skotträdd hund.
Helst bör man göra det tillsammans med en person som är van vid att bedöma hundarna under träningen. Och en bra grej är att genomföra skott-träningn innan nyårsafton och påskafton eftersom man måste kunna kontrollera situationen och avbryta ifall hunden blir berörd.
Att försöka fly fältet med en skotträdd hund varje nyårshelg eller söva hunden det är inget man vill göra precis.
Gryt och viltspår, ...någon?
26-09-2007, 16:40
...men min voffsing är för 'tjock'... 
...man ska vara max 40 cm runt om bringan...Ludde är 53 cm 
...han är en stooor kille för sin ras...pratade med killen om viltspår i stället...och där vart det 
... 
Ta med hunden till spårstart, sätt på selen, sätt hunden en liten bit ifrån, gå fram och titta ordentligt (nosa och känn!) prata intresserat och lite upphetsat så hunden förstår att det är något särskilt på gång (d v s samma som vid blodspårsstart). Kommendera "spåååår" och peka på spåret. Hunden kommer garanterat tycka du är konstig men följa din doft och bli rikligt belönad!
