Gravensteiner, Åkerö och Discovery, - tänkbara ympar, men kräftkänsliga ? Alternativ

[Jan af Lisö]

Jag skall ympa någon ny sort i mitt "ympäppelträd", som är ett Säfstaholm med redan inympade Oranie, Transparente Blanche och Peasgood Nonsuch.

Har studerat literaturen om äpple och har ett antal tänkbara sorter på min lista. Ett av kraven är att de skall vara friska i å med att det är en risk att sjukdomsbenägenheten på ett familjeträd (som i slutändan är tänkt skall bära uppemot 20 olika sorter) adderas.

Åkerö står högt upp på önskelistan, men överallt läser jag att den skall ha lätt att insjunka i kräfta. Och dessvärre läser jag samma sak, kanske inte lika extremt, om såväl Gravensteiner som Discovery.

Så nu vill jag ställa frågan, är en ymp lika benägen att drabbas av kräfta som ett helt träd av en viss sort ?? Själv tycker jag att risken borde vara mindre i å med att stam är ju Säfstaholm, men jag vet inte.

Så törs jag ympa in dessa sorter eller skall jag avhålla mig ifrån ?

[Anna NV Uppsala]

Vi har en del fruktträdskräfta i trädgården, men vårt Åkerö verkar klara sig bra. Aroma också.

[Cilla]

Svaret på din fråga är ja. Om kräfta har drabbat trädet som du tog ympen ifrån så har ympen också kräfta. Och som du skriver så har alla dina tre ympsorter stor eller ganska stor benägenhet att få den.

Det värsta är ju inte att ympkvistarna drabbas, för de kan ma skära bort. Det värsta är att när man sätter en kräftsjuk ymp på ett träd så får den också kräfta. Om den inte tillhör de ganska väl motständskraftiga sorterna förstås, som Filippa och Aroma.

Men det är roligt att ympa och man får räkna med risker, Har man dock ett helt friskt moderträd kan det vara bättre att ympa endast säkra sorter och ympar på den, och sätta de riskabla ymparna i ett annat träd som kanske redan har kräfta eller kort framtid av andra skäl. Eller börja om på nytt med ett moderträd som får bli experimentträd och fungera så länge det går...

[Jan af Lisö]

Jag räknar med att ympa friska ympar (antingen från Julita NGB eller från ebe plant) men det som jag undrar hur stor risken är att trädet smittas med kräfta ändå med tiden. Jag är försiktig, tvättar sekatören med rödsprit mellan träden...

Har tyvärr inte plats med flera träd (numera planterar jag magnolior där det finns plats), så mitt "ympträd" måste hålla sig friskt och ge goda äpplen.

Undrar om det finns någon "lag" som säger att goda äpplesorter skall vara kräftkänsliga, hittade en vintersort som hette Ribston och som skulle vara goda ända till april, och då är även denna sort kräftkänslig !!!

Synd att behöva avstå Åkerö, Gravensteiner, Discovery, Cox Orange och Ribston...

Håller just nu på och studerar fem mycket intressanta äppelböcker:
- Anton Nilsson "Våra Äppelsorter" (800:-, värd varenda öre)
- Torsten Johnsson "Odla Frukt"
- Kristina Näslund "100 älskade äpplen"
- Håkan Svensson "224 Svenska äpplen"
- Leif Blomkvist "Äpplen i Norr"

och hoppas utifrån dessa välja mina ympsorter. En ny sort varje vår hade jag tänkt mig. En blandning at goda äpplen samt speciella äpplen (Peasgood Nonsuch, något päronäpple).

[Cilla]

Hej Jan!
Roligt att läsa om ditt engagemang och dina planer! Jag håller med, vissa sorter önskar man verkligen inte skulle vara så kräftkänsliga. Åkerö och Ribston är två av mina favoriter, både för frukten och växtsättet. Dessa äpplen är i smaken som två dyra viner. Visst finns det många dyrsmakande äpplen. Dock är det inte alla av de riktigt välsmakande som är så vackra som dessa två. Ett Ribstonäpple i höstsolen är ett äpple som ser ut att vara gjord i en metall som oxiderat och visar alla färger i ett fint mönster.

Med sorter som man tycker om så får det gå som det går, resonerar jag. Fast jag undvker att ympa in icke E-certifierat i andras träd.

"Hur stor risk" det är att ett träd någonstans ska få kräfta kan man inte säga. Bra för dig att veta är att man kan minska riskerna att få kräfta i träd och man kan, om man redan fått det, minska skadeeffekterna. Man kan t ex resonera så att man tar en risk (t ex genom att ympa in från Julitta genbank) medan man gör ett par andra saker som minskar riskerna. Visserligen kan man inte hindra en ymp från att sprida smitta, men det är helt klart så att vitala, starka och "välnärda" träd klarar ett kräftangrepp bättre.

Ökar riskerna för ett träd att få kräfta, ökar riskerna att sprida kräfta i redan angripna träd:
Hård beskärning
Beskärning vårvinter
Beskärning med verktyg som inte decinficerats
Att låta beskurna såriga grenar ligga kvar i marken
Sammanpackad mark, dvs mark som inte luckras över rotområdet (under kronan och lite till) då och då
Avskurna rötter i samband med byggen, stenläggningar mm, eller gångstigar, stenbeläggningar av rotområdet
Kvävegödning (t ex gräsmattegödsling)
Återkommande torra somrar/sensomrar utan stödbevattning
Plantering i sank mark
Plantering i för smala växtbäddar
Ympning av icke certifierade ympar (Nrdiska genbankens ympar är såvitt jag vet inte certifierade och de har kräfta i många av sina träd)

Minskar kräftans fortsatta spridning i redan angripet träd:
Luckring av rotområdet där näringsupptagningen sker
Bevattning under torra sommar- och sensommarperioder (gäller också stora, vuxna träd)
Ingen eller mycket lite beskärning och sällan, vart 5e år några döda grenar t ex
+ att upphöra med det ovan (kvävegödsling mm)

[Jan af Lisö]

Cilla, jätteTACK för ditt uttömmande svar !!!