Hej Cassiopeia!
Det här hittade jag i helgen när jag satt och sökte på ungefär samma saker som du gör nu, angående jord.
Jag tyckte det här var riktigt bra, för kan man "grundjordarna" så kanske man kan lära sig att förstå vad växterna vill ha på ett annat sätt och lära sig blanda efter behov...
Läs och begrunda!
Lektion 1: Gör så att jorden mår bra
DN Bostads trädgårdsskola börjar med den grundläggande vården av trädgårdsjorden.
Jorden är trädgårdens viktigaste kapital. Avkastningen eller blomsterprakten är helt beroende av jordens kvalitet, det vill säga dess bördighet. Det första man ska göra i en ny trädgård är därför att bekanta sig med jorden.
Men jordens egenskaper går också att påverka - med gödning, grävning, dränering och odling. Därför kan man i princip säga att ingen jordplätt är helt hopplös.
Det finns, i stora drag, tre jordarter: sandjord, lerjord och mulljord.
Sandjord är småkornig och lätt att gräva i, genomsläpplig för både vatten och luft. Sandjord värms snabbt upp på våren men behåller inte fukten särskilt länge. Sandjord behöver inte grävas om förrän till våren. Nackdelen med sandjord är att den torkar upp snabbt och måste vattnas mycket. Därmed lakas viktiga näringsämnen ur. Gödsling bör därför ske flera gånger under sommaren.
Lerjord har så små partiklar att de klumpar ihop sig. Jorden blir styv och svårarbetad. Den ska grävas om på hösten men inte när den är för blöt eller torr och hård, om man är det minsta rädd om ryggen. Man kan nöja sig med att vända jorden och sedan låta vinterkylan sköta resten. Frosten spränger sönder jordklumparna.
Lerjord håller fukten och är näringsrik. Det räcker i allmänhet med en gödsling per sommar. Den värms upp långsamt på våren och innehåller ofta för lite luft.
Mulljord är mindre bra för odling än både sand- och lerjord. Den är näringsrik, håller kvar vattnet nästan alltför väl och kan grävas om på våren. Områden med mulljord är ofta utsatta för frost, vilket ger kraftiga temperaturväxlingar mellan dag och natt. Har den torkat ordentligt är den vattenavvisande och därför svårvattnad, men den blir också lätt vattensjuk.
Med olika undersökningsmetoder kan man skaffa sig kunskaper om den jord man har på tomten. Man kan gräva sig ner en bit och granska matjordens djup och struktur. Sandjorden rasar så fort du rör vid den. Lerjord kan man, efter tillsats av vatten, rulla till små korvar. Kan du forma en jordboll som är mörkbrun och känns som en tvättsvamp har du starkt mullhaltig jord.
Med grävning rakt ner i jorden kan du också avläsa matjordens djup. Under matjorden ligger alven, ljusare i färgen, som är ett lager av förvittrade mineraler. Man ska aldrig gräva så att matjord och alv blandas, för då får man bara sämre matjord, men är alven väldigt hård kan man luckra den med grävgrep eller järnspett.
Jordens pH-värde kan vara bra att ta reda på eftersom en del växter trivs i basisk jord, andra i sur jord. Det är till exempel ett hopplöst projekt att anlägga en rododendronrabatt i kalkrik basisk jord.
Det finns pH-mätare eller enkla pH-test att köpa. pH-skalan går från 0 till 14. Jorden är neutral vid ett pH på 7, sur om den ligger under, basisk om den ligger över. Sur jord görs grönsaksvänlig med kalkning och basisk jord mår bra av okalkad torvmull eller svavel.
Är jordens struktur dålig måste man tackla detta också. Den påverkas bäst av växtmaterial av typ halm och gräsklipp, men allt nergrävt växtmaterial gör nytta för strukturen. Om man inte städar för mycket i trädgården sköter naturen detta rätt bra själv. Mikroorganismer får växtrester att förmultna och maskarna drar ner dem i jorden. Stallgödsel och kompost som tillförs gör dock alltid stor nytta för strukturen och grävning ger jorden en välbehövlig luftning.
Kompostering är en konst i sig som folk skriver hela böcker om, men vad man än väljer för komposttyp handlar det om att återanvända trädgårdens restmaterial så det gör nytta. En viktig sak att minnas är att sjukdomsangripna växtdelar inte bör hamna i komposten, utan brännas eller kastas i soporna, så att inte smittan lever vidare i trädgården när man senare sprider komposten.
Grävning av trädgårdslandet eller sommarblomsrabatten vår eller höst kan gärna kombineras med nedgrävning av växtrester. Det blir snabbkompostering. Man gräver landet systematiskt, som ett dike som man flyttar ett steg i taget. Samtidigt lägger man växtrester i botten varje gång innan man fyl-ler på jord. Detta är kalas för jorden.
Ett viktigt råd som gäller alla jordtyper: undvik att kliva i landet. Jorden packas av minsta tryck. Därför är det bra med smala bäddar och rabatter, alternativt några utlagda stenar eller bräder att kliva på när så är nödvändigt.
Källor: "Den goda jorden" av Philippe Plöninge (Prisma/2003), "Allt du behöver veta om trädgårdsodling" av Rob Cassy och Valerie Scriven (Prisma/2002) Faktagranskning: Philippe Plöninge
Redigerat av Sussie F-Flower: 08-05-2008, 22:56
|