Usch, dags igen, GALLvarning... Alternativ

[Annica J]

Jaha, då var det dags igen... Fan vilken dag! Flängt runt som ett torrt skinn för att få att få allt att gå ihop. Orkar jag egentligen....NIX! Skulle egentligen fått skjuts av min vän till "psykprataren" men i sista minuten ringer hon och berättar att hon blivit dålig...huvudvärk...ja, ja dags att jaga min mamma och hennes sambo och försöka be om hjälp (detta är något jag verkligen undviker att göra i vanliga fall) då jag ej kan ta mig till sjukhuset själv...FET CHANS det var...hon skulle ut till min syster IGEN ihop med min mammas sambo och morbror för att de skulle klippa min systers gräsmatta....Hur FAN får tre pers plats på en åkgräsklippare...Och allt kom ner till en halvtimme-timme de hade behövt flytta för att kunna hjälpa mig men det gick ej. Sambon var redan på jobbet några mil bort så det blev till att leta igenom staden efter någon buss som skulle gå dit. Lyckades få tag i en och vad detta gjorde för nytta vet jag ej för så som hon "grillade" mig idag fick mig att få världens migrän och världens lust att skära mig!
Efter att ha kommit hem var det till att försvinna en stund under täcket för att samla mina krafter och varva ner. VET jag var tvungen att handla och men DÅ skulle väl kanske min mor kunna ställa upp--FET CHANS IGEN!
-Men lilla vän det får vi ta en annan dag. Jag är ej hemma nu.
Blev till att tvinga på sig kläder, musik i öronen med en hemsk värk i kroppen...värst är nog smästan/värken i bröstet och svanken idag men vad hjälper det.. jag fick klara mig fördet.

Har kollat flera gånger på nätet idag efter "mina" vackra Huernior. Vill HA, NU! men jag måste hålla mig till nästa år...OM jag orkar denna höst/vinter. Värsta tiden på året och tyvärr noll ork nu. Dessa mörka tider är hemska! Jag orkar inte, önskar jag vorde hos min pappa istället...men lite svårt då han e död...men bara tanken på att bara vila ej kämpa mer vore så lugnt...
Psykologen tyckte jag var min egen värsta fiende och det stämmer. Jag SKA göra allt perfekt-första gången annars är jag en förlorare och svikare, jag skall orka, det perfekta hemmet och livet men det existerar inte och jag kämpar bara hårdare och hårdare dag för dag för att bara få dörren i ansiktet, sparken i baken eller kalla handen.
Varför kämpa mer? Vad är det för mening att bara bli trampad på?

Mattan Annica

[Eva-Helene]

Åh lilla gumman! Önskar SÅ att vi bodde närmare varandra - du behöver verkligen en kram nu!
Du är ingen matta! Du måste varva ner! Nu ska du ta dig en kopp te, några skorpor/rostade mackor med marmelad och bara tycka synd om dig själv! Så det så! Sedan kan du "kravla upp" en liten bit på bättringsvägen. Blir det tomt i skafferiet/kylen/frysen så får baske mig din sambo fara och handla!

[Annica J]

Tack för din tanke. Har försökt se lite film/serie som jag gillar och bara koppla av men det är så svårt. Sitter bara och känner mig skylldig för saker jag ej hunnit/orkat gör och alla MÅSTEN som skall göras.
Skall försöka kolla lite till och se om jag kan "fastna" lite i filmens värld. Annars skall jag nog försöka sova, men det är så svårt när alla tankar far omkring. Önskar man kunde ta en stekpanna och bara knocka mig till sömns...ja, självfallet utan smärtan och bara få sova utan massa snurr.

Bävar redan för morgondagen och hur skyldig jag då blir för saker jag ej hinner/ orkar.
Suck!

Godnatt och sov gott...skall nog se om jag kan "stänga" av lite.

Kram Annica

[Myosotis]

Verkligen dumt gjort av din mamma, vad är viktigare, din hälsa eller din systers gräsmatta?!!

...Jag orkar inte, önskar jag vorde hos min pappa istället...men lite svårt då han e död...men bara tanken på att bara vila ej kämpa mer vore så lugnt...
...Varför kämpa mer? Vad är det för mening att bara bli trampad på? ...

Nu får du inte göra något dumt. Har du berättat för din sambo hur du mår, precis så här som du berättat för oss? För det är omöjligt att inte bli berörd av det du skriver. Ingen kan väl önska någon att må så dåligt, särskilt inte din sambo som ju förhoppningsvis älskar dig! Dum fråga: om han har flera mil till jobbet och du är sjukskriven (väl?), har ni pratat om att flytta lite längre bort från din mamma?
Vet inte om du har körkort eller pengar att ta körkort/skaffa bil, men det är en stor frihet att kunna köra vart man vill utan att behöva be om hjälp hela tiden. Det löser så klart inte alla problemen, men är ett stort steg mot frihet och oberoende.

Psykologen tyckte jag var min egen värsta fiende och det stämmer...
...så som hon "grillade" mig idag fick mig att få världens migrän och världens lust att skära mig!

Har inte själv gått hos psykolog, men vad jag förstår så måste det vara jobbigt. Du gräver ju i ditt innersta och hittar en massa jobbiga minnen osv., och sen ska du försöka ändra dig själv (att inte ta på dig skulden för allt t.ex.), det är minsann inte det lättaste. Min bästa vän går hos en psykolog och fast det hjälper hatar hon henne ibland. Upprörda känslor borde tyda på att det funkar, för om du hade varit alldeles oberörd hade hon ju liksom inte nått fram till dig egentligen - eller? Är som sagt ingen expert, men det verkar logiskt, tycker jag.

....Hur FAN får tre pers plats på en åkgräsklippare...

Du har i alla fall din humor kvar mitt i allt elände, det är väl ett bra tecken!

Sköt om dig och håll oss uppdaterade om du orkar.

[Ammoura]

Vet inte om jag borde skriva, känner dig inte. Men jag vet hur det är att må dåligt. Och håller med om att höst/vinter gör det ännu svårare att stå ut.
Problemet med att få hjälp av familj är att många inte förstår vad det innebär att ha ångest. "Det är väl bara att rycka upp sig". Dock är det ju inte så enkelt. Jag fick förståelse först när min systers man och sen även min syster blev utbrända. Äntligen förstod dom mig och accepterade att jag inte alltid gjorde vad jag sagt o.s.v. Synd att det ska krävas att fler mår dåligt..

Ett tips på vad jag gör när det blir för mycket "måsten" är att skriva en lista. Skriv ner allt du skulle behöva göra men för att det inte ska kännas så ouppnåeligt skriver du även med "enkla" saker, sånt som du inte tycker är jobbigt och som går fort. Kan vara nästan vad som hellst, vattna blommorna, måla naglarna, rensa kylen, göra inpackning i håret, borsta hunden.. Sen stryker du i listan och när du då stryker över dom "enkla" sakerna nästan direkt så känns det lättare då du kan se att du är på väg.

Hoppas att du kan hitta någon väg för att orka och stå ut. Extra uppmuntring är ju att nya Allt om Trädgård kom ut idag. Kanske läsa lite nerkrupen under en filt med en kopp te? Försök tända så mycket lampor som möjligt så känns mörkret ute lättare.

[Aqvakul]

Hej Annica!

Ibland måste man få spy galla och tycka synd om sig själv. Däremellan så handlar det om att ta sig samman och försöka vara lite konstruktiv. Jag tycker att du ska ta ett rejölt snack med din sambo om hur ert liv ska se ut; arbetsfördelning, var ni ska bo mm. Tror att det just nu vore bra om du kunde få klarlagt hur relationen till sambon ska se ut och jag tror också att det vore bra att du just nu kom bort från din mamma, kanske ska du också komma bort från sambon ett tag.

Du är just nu i ett läge där du känner dig rätt desperat och upplever att du mest står och trampar. I ett sånt läge blir känslan av otillräcklighet och depressiva tankar en del av vardagen. Jag tyccker att Ammouras råd, om att skriva listor med många saker som är lätta att fixa, är alldeles utmärkt. Du måste ta till alla trix just nu för att stärka din självtillit.

Sköt om dig!
Anders

[Eva-Helene]

Verkligen dumt gjort av din mamma, vad är viktigare, din hälsa eller din systers gräsmatta?!!

Har inte själv gått hos psykolog, men vad jag förstår så måste det vara jobbigt. Du gräver ju i ditt innersta och hittar en massa jobbiga minnen osv., och sen ska du försöka ändra dig själv (att inte ta på dig skulden för allt t.ex.), det är minsann inte det lättaste. Min bästa vän går hos en psykolog och fast det hjälper hatar hon henne ibland. Upprörda känslor borde tyda på att det funkar, för om du hade varit alldeles oberörd hade hon ju liksom inte nått fram till dig egentligen - eller? Är som sagt ingen expert, men det verkar logiskt, tycker jag.
Du har i alla fall din humor kvar mitt i allt elände, det är väl ett bra tecken!

Sköt om dig och håll oss uppdaterade om du orkar.

Precis så är det - allt som ska upp till ytan upprör. Det är då man kan ta itu med det.
Håller med allt det övriga också

[ängsvädd]

*tröstkram* Annica

Har du berättat för din sambo att du mår så dåligt psykiskt?

Det finns olika slags terapi, är man riktigt dålig kanske man inte orkar med någon djupgrävande terapi, då kan kognitiv terapi vara ett bättre alternativ.

Jag skulle försöka klippa av navelsträngen till din mamma, hon får dig bara att må sämre. Helt egotrippad verkar hon vara - gör uppehåll från henne - det kan hjälpa dig att få upp livslusten lite.

Kanske kan du få färdtjänst? Hör med din läkare om han/hon kan skriva intyg.

Redigerat av MimmiH: 23-09-2008, 19:34

[Annica J]

Tack till er alla för era svar. Vad beträffar min sambo så har jag försökt prata med honom men det verkar vara som att slå huvudet i en vägg. jag VET att han har det jobbigt på sitt sätt och är en tvättäkta kille. Han försöker på sina små klantiga sätt att hjälpa mig, men det brukar bara bli pankaka utav det.
Var faktiskt och fixade mitt hår igår efter att dragit ut på det i år och dar....ha, det var ingen billig historia och man är nu sur på sig själv för att ha kastat ut så mycket pengar....och på sig själv.
Idag är även första dagen jag helt kommer att vara utan morfinet för min rygg och den spökar redan....usch!
Skall ut och gå/handla med min kompis i eftermiddag....OM min ork finns kvar.
När det gäller att flytta så trivs jag jättebra här i den lägenhet vi bor men kanske en aningen för nära mamma....hon bor 4 hus upp i det huset jag är född och uppvuxen i. Jag har sluppit henne nu NÄSTAN sedan slutet på Juni sedan det tog slut mellan min syster och hennes kille...Sedan dess är det bara hon som gäller...vad det än är så går hon först. Detta kan jag förstå i början men nu börjar det spåra ur! Jag vet av egen erfarenhet att det svider när ett mycket långt förhållande/liv tar slut men vad hjälper det. Jag fick då flytthjälpen sedan var det bra med det. Mamma, släktingar och hennes sambo är snart ute hos min syster dygnet runt för att lösa allt åt henne... Blir så arg och ledsen för hon pratar alltid med mig om rättvisa och om hon köpt en ost till mig måste hon göra detta till min syster...men när det är tvärtom behöver man ej engagera sig...
Som jag sa till personen jag pratar hos så bryr jag mig ej längre att folk omkring mig sparkar, stampar och struntar i mig...jag e så långt så jag tycker verkligen jag ej är värd mödan.
Bett om hjälp flera gånger hos olika instanser och psykologer OM KANSKE kunna hjälpa mig att söka fonder el. liknande för att ta mig på en resa att ordna mina kära växter, hjälp till en diskmaskin för min kropp...Ja, något bara för att verkligen hjälpa mig. Men nix det kan jag glömma för det skall min sambo betala---vilket är enl. advokater olagligt.
Galla, galla och åter galla...Nu skall jag försöka ta mig en matbit men vägen till köket är lång och lusten ej där...
Höres mina vänner. Tack för att ni finns.

Annica

[Wilmer]

Finns inga katusar att välja på Men du nu får du sluta tycka att du inte är värd lite frisyr etc, man lever bara en gång (?) njut av att skämma bort dig själv! Det går att vänja sig vid det, börja i små steg. När du lyckats riktigt bra hamnar du i "lyxfällan" då vet du att det gått lite väääl bra att skämma bort dig själv

[Annica J]

Här e ingen risk för lyxfällan inte. Fniss! Det enda som skulle kunna få mig dit är ett besök på en Huerniaodlare el. liknande....Ja, asblomme-släktet-odlare. då skulle jag bli bankrutt snabbare än snabbt.
Tror att jag blivit så nere mycket pga all smärta...och sedan att jag håller på/har slutat med morfinet. Det kan tydligen få kroppen att spåra ur lite. Speciellt om man ej mår så bra mentalt redan.
Nu efter månader utav värkmedicin e jag helt plötsligt utan och nu vet jag inte riktigt vad min kropp säger till mig...Försöker men samtidigt har jag då tagit ut kroppen då jag ej förstod signalerna att jag behövde varva ner.
Jag är så glad jag har er alla...Sedan skall jag erkänna att jag bara går och väntar på svar från ett företag i Tyskland ang. Huernior med mera inför nästa år men det dröjer så....Misstänker de missat eller glömt mig eller ej vill svara.
JA, ja nu skall lilla jag städa. Medan infallet faller in.
Kram sålänge

Annica

[ängsvädd]

Aha, du håller på att sluta med morfin som du fått dagligen - det kan nog få vem som helst på fall - hoppas du börjar må bättre snart.

[Annica J]

Japp, håller på eller har hållt på att sluta med morfin. Har fått använda detta sedan maj då jag blev inlagd för mina smärtor och detta var det enda som hjälpte. Dessvärre blir ju kroppen fast väldigt fort vid morfin... Illamående, frossa, svettningar, huvudvärk, värk, dålig mage, skakningar, mardrömmar m.m. men nu har jag tagit mig en bra bit på vägen. Är egentligen meningen att jag skall ta min medicin nu vid åtta men har ej gjort detta och har frossa som en tok. Tur är så är jag envis, det har varit min räddning men jag tror även att detta har varit mitt fall. Kroppen och mitt sinne kämpar så med detta att jag har inte märkt detta förrän det slog mig i ansiktet.
Men jag säger då det, att grubbla över meningen med livet egentligen det är ingen höjdare. VET även att en kurator jag hade för flera år sedan sa att ett ämne i min hjärna gick under en toleransnivå när det bli mörkare tider och det är väl det som händer och tror jag. En jäkla massa spekulationer men vad skall man göra. Jag vill finna felet och laga det.
Senast igår fick jag höra av min frissa -Men gud hur orkar du leva?!? (Och då var detta BARA pga hon fick veta om min svåra allergi). Har man mindre rätt att leva bara för att man e sjuk? Och en annan sak...ALLT detta som hänt mig har hänt sedan min pappa gick bort. Alltid något nytt varje år...Min hjärna fattar ju såklart att han e borta men jag tror många gånger att min kropp sörjer ihjäl sig... Det är för ig den enda förklaringen som passar in.
Nästan till hundra procent har jag svårt med namn, ansikten och personer...Måste träffa dem MÅNGA gånger innan jag känner igen dem och detta är pinsamt! Ibland kan jag knappt minnas vad jag gjorde förra veckan. Min skoltid är helt borta. (mycket pga jag var mobbad) men det är bara tomt...
Se nu blev det skrivet en massa igen!!Och jag som trodde jag skulle bara skriva ett LITET svar.

Kram Annica

[Klint]

Känner inte dej alls men Vill bara säja hur jag gör, försöker tycka om mej själv! Förstår nog inte hur ont du har i kroppen men har haft ont inombords en del.Jag försökte göra sånt jag gillade för att bli glad åtminstonde en liten stund,det finns för många måsten, man måste ta hand om sej själv så gott man kan för man måste ha sej själv jämt
PS:Har DU lust får du gärna berätta om de där växterna vad de nu hette

[Annica J]

Hejsan!


Den växten som ligger mig så varmt om hjärtat heter Huernia och tillhör asblommesläktet. Den är en mindre variant utav Stapelian, våran vanligaste asblomma men har absolut ej så stora blommor. Finns blommor i många färger och former. Ganska kompakt växande och en del kan bli lite mer ormliknande/hängande i sitt växtsätt.
MYCKET charmig och jag saknar mina så. (Fick kasta en massa mellan 40-60 olika arter pga ohyra).
Skall se om jag kan få in något foto om jag kopplar detta.. Fniss..
Huernia reticulata


Huernia pendula


Huernia guttata

Hoppas ni kan se bilderna?

Kram växttokig Annica


Ursäkta stora bilder. jag är inget vidare haj på detta med dator..

Kram kram

[herkules]

/.../
Bett om hjälp flera gånger hos olika instanser och psykologer OM KANSKE kunna hjälpa mig att söka fonder el. liknande för att ta mig på en resa att ordna mina kära växter, hjälp till en diskmaskin för min kropp...Ja, något bara för att verkligen hjälpa mig. Men nix det kan jag glömma för det skall min sambo betala---vilket är enl. advokater olagligt
/..../
Annica

fonder att söka finns HÄR, börja med att ta kontakt med diakonen i din församling, vill ingen annan hjälpa dig så kan iaf han/hon göra det.
lycka till!

[Klint]

Hej igen!
Kul att få se Jäklar nu har jag glömt namnet IGEN Men iallafall verkar vara en mycket exlusiv växt med rara blommor på Vilken skit att de blev ohyra men härligt att du ska på dem igen. Lycka Till !

[Myosotis]

Fina bilder! Fler bilder!
Undrar om de jag fick av dig ska blomma... där är små utväxter, hoppas det är knoppar...!

[Magdis]

ANNICA!!!! Du MÅSTE sluta vara ett OFFER och börja se dig själv som en människa som FAKTISKT är värdig att leva ett liv som en sådan. Terapin ÄR nyttig för dig efter den verkar vara så jobbig, då gör den troligen nytta. Jag hoppas du fortsätter i den då jag tror du kommer ha nytta av den. Möjligen i kombination med nåt antidepressivt medel. Du får gärna pm:a mig om du vill. Jag har själv gått igenom denna fas och skulle gärna coacha dig genom den.

[ängsvädd]

Vad underbart Magdis

Tack Annica för att du delar med dig av dina bilder på huernior - en helt ny bekantskap för mig - mycket speciella - måste läsa om dem. Jag har ingen aning om vad asblommor är.