Certifierad Trygg e-handel

Sökresultat för

Produkter

    Kategorier

      Visa alla resultat

      Sökresultat för

      Produkter

        Kategorier

          Visa alla resultat
           

          Välkommen som gäst ( Logga in | Registrera )


           
          Skriv svarNytt inlägg
          > En mardrömsmorgon..., ...med lyckligt slut
          Micke
          Inlägg 18-10-2003, 23:03
          Länk hit: #1


          Medlem
          Antal inlägg: 505
          Medlem sedan:
          11-04-2003
          Medlem nr: 1 111



          Detta har inget med trädgård att göra. Vill du läsa sådant kan du lämna detta inlägg nu.

          I morse, ca 06.30, väcks jag ur sömnen av att min dotter, 7 år, i panik, ruskar mig och skriker: "pappa, det är något fel på mamma, hon svarar inte!". I bakgrunden hör jag tvååringens morgongråt.

          Vaknar upp, kommer till medvetande, tittar i skumrasket mot frun som ligger tätt intill mig, vänd mot mig och möter att par vidöppna, stirrande, stela och oseende ögon. Hon är mycket blek. Sträcker automatiskt ut handen och känner på hennes hud, den är MYCKET sval.

          Första tanken: hon är död. Andra tanken: nej, fan heller, inte om jag får råda. Och så inträder den gamla vårdarreflexen som sitter i ryggmärgen fastän det var 11 år sedan jag jobbade inom vården: undersök först, agera därefter.

          Tar pulsen vid halsen. Den finns där. LÄTTNAD. Så länge det finns puls kan man göra något. Det finns alltid en massa alternativ i en sådan här situation, men eftersom min fru är diabetiker är det inte svårt att genast ställa rätt diagnos (även om hon aldrig drabbats av detta under våra 13 år tillsammans): insulinchock. Alltså extremt lågt blodsocker (visar sig sedan att hon i misstag antagligen har stuckit en dubbel dos av långverkande insulin).

          Trots att hon är helt omedveten om mig, dottern och om sin omgivning (beter sig fullständigt som en zombie, mycket skrämmande upplevelse för dottern) får jag henne att sitta upp och lyckas få henne att dricka hela tre glas äppeljuice. Lätt fall det här. Beställer ambulans, för säkerhets skull, även om jag vet av gammal erfarenhet att hon borde kvickna till inom en halv timme, alltså innan ambulansen ens hinner hit. Några minuter innan ambulansen kommer kvicknar hon mycket riktigt till och undrar förvånat: vad gör du uppe, det var ju din tur att ha sovmorgon? Hon har inget som helst minne av vad som skett, men kommer bra ihåg vad vi kommit överens om senaste kväll...

          Nå, slutet gott, allting gott. Två timmar senare åker vi hela familjen och lördagshandlar som om ingenting hade hänt. Sensmoral i denna historia? Ingen som helst. Bara en liten glimt från en diabetikerfamiljs liv och en evig tacksamhet över att de fem första sekunderna i denna historia inte stämde överens med verkligheten. smile.gif

          Micke


          --------------------
          Får man bara ändan ur vagnen, behöver man inte ta sig i kragen.
           
          Citera
          Ina
          Inlägg 18-10-2003, 23:11
          Länk hit: #2


          Medlem
          Antal inlägg: 2 225
          Medlem sedan:
          31-10-2002
          Medlem nr: 12



          Tungt!!!
          Det måste verkligen varit ett mardrömsartat uppvaknande! Både för dej och barnen, speciellt då din lilla dotter som var den som upptäckte det först. Hoppas att ni slipper fler sådana missöden! smile.gif
           
          Citera
          ToT
          Inlägg 18-10-2003, 23:14
          Länk hit: #3


          Medlem
          Antal inlägg: 59
          Medlem sedan:
          06-11-2002
          Medlem nr: 265



          blä...
          jag kommer ihåg som barn att jag också fann fann min mor halvdöd emellanåt...

          trodde dock att hon var narkoman, sjukdomar som diabetes talades inte om. så, sensmoralen i mitt svar... tala med BARNEN.

          förresten, undrar lite, vi har ju en psykolog eller kanske fortfarande psykologstuderande här på odla, he he... drömde i natt att jag stod och stekte finhackad lök. löken låg längs kanten i hela stekpannan och mitten av just stekpannan var fri från lök och i centrum av denna cirkel stod en jättstor liljebagge och tittade på mig. jag rörde om i löken och snurrade liksom runt liljebaggen för att inte skada den. den tittade på mig och jag tittade på den, och den stod där mitt i den varma stekpannan utan att bränna sina fötter. hur kan man tolka detta? wub.gif

          tjong tjong...
          sade tott...


          ps
          det är du och jag nu, mon sherry...


          --------------------
          Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete!
           
          Citera
          ToT
          Inlägg 18-10-2003, 23:15
          Länk hit: #4


          Medlem
          Antal inlägg: 59
          Medlem sedan:
          06-11-2002
          Medlem nr: 265



          aha, Ina... du är här just nu?
          talade just om dig... he he....


          --------------------
          Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete!
           
          Citera
          Micke
          Inlägg 18-10-2003, 23:28
          Länk hit: #5


          Medlem
          Antal inlägg: 505
          Medlem sedan:
          11-04-2003
          Medlem nr: 1 111



          Jovisst, tungt för dottern - men vi har bearbetat händelsen med henne under dagens lopp så fort vi märkt att hon börjat grubbla över den, och jag skulle tro att traumat inte blir så långvarigt. I vår familj försöker vi alltid ta fasta på det positiva i vad som än händer och vi har berömt henne upprepade gånger för att hon reagerade rätt och sökte hjälp från den som närmast kunde hjälpa. Och det funkar, trots den för henne mycket skrämmande upplevelsen (för mig var den bara skrämmande i 5-10 sekunder), var hon ikväll mycket belåten med sig själv över att hon kunde hjälpa sin mamma.

          Men knappast slipper vi flera sådana här missöden, även om detta var fruns första insulinchock på 22 år (hon har haft diabetes sedan 3 års ålder, nu är hon 29). Sådant kan man inte räkna med. Nu gäller det bara att se till att vi alla är bättre förberedda nästa gång, det kan ju hända att inte jag är hemma då...

          Micke


          --------------------
          Får man bara ändan ur vagnen, behöver man inte ta sig i kragen.
           
          Citera
          rosettei
          Inlägg 18-10-2003, 23:42
          Länk hit: #6


          Medlem
          Antal inlägg: 169
          Medlem sedan:
          20-06-2003
          Medlem nr: 1 742



          rolleyes.gif
          Skönt att det slutade bra.
           
          Citera
          kerstin z5-6
          Inlägg 19-10-2003, 12:11
          Länk hit: #7


          Medlem
          Antal inlägg: 21 879
          Medlem sedan:
          10-01-2003
          Medlem nr: 559



          Du reagerade ju själv också alldeles rätt ,vilket inte alltid är så enkelt som anhörig
          Bravo säjer gamla syrran K biggrin.gif


          --------------------
          Kerstin

          Ut sementem feceris, ita metes
          (Cicero)
           
          Citera
          Saiai
          Inlägg 19-10-2003, 12:35
          Länk hit: #8


          Medlem
          Antal inlägg: 338
          Medlem sedan:
          27-08-2003
          Medlem nr: 2 221



          Vi har inga såna sjukdomar i familjen, men ibland har man hört talas om folk som på morgonen funnit en make livlös vid sin sida....verkligen mardröm....
          Jag är kanske lite hypokondriker, men senast inatt när jag gick och la mig fick jag en sån tanke. Har inflammation i vänsteraxeln som gör så förtvivlat ont, och har tagit värktabletter i två dagar för att stå ut. Igår kväll tog jag en Ibumetin 400g, och lite dito salva direkt på värksstället. Kom på efter en stund, att jag i och med det hade tagit dubbel dos...... Kände att först axeln och sedan mitt huvud började domna bort....Visserligen var det väldigt sent, hade tittat på videoinspelningar som jag lånat av en kompis, så jag var antagligen väldigt trött. Bestämde mig för att gå och lägga mig i sängen innan jag svimmade helt... Funderade på att skriva en lapp till familjen (som låg och sov) ifall jag inte skulle vakna mer.....
          Tog ett glas mjölk och gick och la mig, min sista tanke innan jag somnar var, undrar om min make skulle hitta mig död.........
          Jag vet, lite överdrivet kanske, men man har ju hört om överdosering av läkemedel....
          Jag vaknade sent idag, och om jag inte hade gjort det, jag vet inte, men hur snart skulle dom upptäcka det.....?
          Jag har fortfarande ont i axeln, och man tänker så konstigt, att jag gör vad som helst för att slippa värken.........men jag ska inte ta dubbel dos igen.....
           
          Citera
          Nina A
          Inlägg 19-10-2003, 12:44
          Länk hit: #9


          Medlem
          Antal inlägg: 108
          Medlem sedan:
          06-04-2003
          Medlem nr: 1 072



          jag vet vad din dotter går igenom
          har vuxit upp i en familj där min pappa har diabetes

          när man är riktigt liten kan det vara otäckt med känningar
          även hos oss har ambulansen fått komma på visit

          vet hur vardag med diabetes kan se ut
          rätt skönt att veta att man inte är ensam...

          /Nina


          --------------------
          ~grönt är skönt~
           
          Citera
          Bettson
          Inlägg 19-10-2003, 20:11
          Länk hit: #10


          Medlem
          Antal inlägg: 2 745
          Medlem sedan:
          09-03-2003
          Medlem nr: 882



          Allt beröm till din dotter. Barn kan var barn och ändå vara väldigt kapabla.

          När jag blev sjuk så var det min äldsta son som såg till att beställa taxi, klä på lillebror, letade reda på taxin som kört fel. Han klädde på mamma, tog reda på patienbricka, plånbok, betalada taxichauffören, anmälde i receptionen på akuten. Kort sagt han skötte hela racet.

          Sonen är och har alltid varit en blyg liten kille. Men på akuten var han en liten tiger. Fick inte mamma hjälp fort nog så var han ute och talade om var skåpet skulle stå. Det är mer än en sjuksyrra som fått sig en räjäl påminnelse om att mamma är jättesjuk och har jätteont och nu får ni minsann se till att hjälpa henne NU.

          Jag kan fortfarande skatta gott åt den första gången vi gjorde denna gemensamma resa. Jag hade fått en kraftig dos morfin. Att ringa efter taxi var fullständigt omöjligt. Hjärnan fungerade inte helt enkelt. Sonen ställdes inför problem. Han kunde numret till lokala taxibolaget hemma men i stora staden var det ett annat nummer. Eftersom han inte lärt sig läsa tillräckligt bra så var inte telefonkatalogen till någon större hjälp.

          Han funderade tio sekunder sedan tog han på nytt tag i dam med vit rock och yttrade följande.
          "Nu har mamma inte ont längre men hon har fått en spruta så hon är så full så hon kan inte ringa efter taxi. Ni måste hjälpa mig att ringa för jag kan inte läsa."

          Snacka om kluvna känslor. Jag var full i skratt, jättestolt över ungen samtidigt som jag skämdes som en gris. Det lät ju som jag var alkoholist.

          Det var precis vad taxichauffören också trodde när jag vinglig på benen leddes ut till bilen av en femåring och en sjuåring. Sjuåringen förde befälet hade hand om plånboken samt färdriktningen. Ogillandet från taxichauffören var bedövande.

          Sluddrande lyckades jag förklara för honom att jag inte druckit utan led av gallsten. Inte vanlig gallsten heller utan kramp i gallgångarna. Det är fruktansvärt smärtsamt och bara morfin hjälper.
          Attitydförändringen var total och hjälpsammare taxichaufför fick man leta efter. Han till och med bar in mig i sängen hemma och stoppade om mig.

          Sonen är nu nitton och vi har pratat om det här många gånger. Jag känner mig som vanligt lite skyldig för vad jag lät mina barn klara av.
          Sonens kommentar var: Det var väl inget märkvärdigt, de behövde ju fixas bara.

          Jag är så stolt över honom, tänk vad barn kan vara kloka.

          Kosta på dig att vara riktigt stolt över din flicka Micke.

          Hälsningar
          Bettson
           
          Citera
          Saiai
          Inlägg 19-10-2003, 21:37
          Länk hit: #11


          Medlem
          Antal inlägg: 338
          Medlem sedan:
          27-08-2003
          Medlem nr: 2 221



          Den historien värmde....;-)
          Ungarna är smartare än vi tror, och skönt att veta att de hjälper en när det krisar...
          Behöver inte skämmas för att man låter barnen göra såna grejer, jag tror de växer av det. Bara man låter dom vara barn sen efteråt igen.
           
          Citera
          Micke
          Inlägg 19-10-2003, 22:13
          Länk hit: #12


          Medlem
          Antal inlägg: 505
          Medlem sedan:
          11-04-2003
          Medlem nr: 1 111



          Jo, jag är nog mycket stolt över henne. Och något större trauma blev det inte, hon sov gott senaste natt och verkade idag som om hon helt skulle ha glömt händelsen. Det har hon förstås inte, men upplevelsen pinar inte henne längre. Idag har vi också övat telefonanvändning med henne, hur hon ska ringa och vart om någonting händer när jag inte är hemma. Det är hon mycket nöjd med, det får henne att känna sig viktig och ger henne antagligen samtidigt en form av trygghetskänsla. Och det är nog det viktigaste.

          Micke


          --------------------
          Får man bara ändan ur vagnen, behöver man inte ta sig i kragen.
           
          Citera
          lolo
          Inlägg 19-10-2003, 22:42
          Länk hit: #13


          Medlem
          Antal inlägg: 1 130
          Medlem sedan:
          19-11-2002
          Medlem nr: 382



          Vilka värmande historier. rolleyes.gif Hoppas att det löser sig för er, Micke! Sjukdom i familjen är otroligt jobbigt på många sätt, hoppas ni orkar vara starka tillsammans!
          mvh
          Ann-Louise i Umeå


          --------------------
          Ann-Louise zon 5


          "Fyll inte livet med år utan åren med liv"
           
          Citera
          Ina
          Inlägg 20-10-2003, 08:17
          Länk hit: #14


          Medlem
          Antal inlägg: 2 225
          Medlem sedan:
          31-10-2002
          Medlem nr: 12



          CITAT (ToT @ 19-10-2003, 00:14)
          förresten, undrar lite, vi har ju en psykolog eller kanske fortfarande psykologstuderande här på odla, he he... drömde i natt att jag stod och stekte finhackad lök. löken låg längs kanten i hela stekpannan och mitten av just stekpannan var fri från lök och i centrum av denna cirkel stod en jättstor liljebagge och tittade på mig. jag rörde om i löken och snurrade liksom runt liljebaggen för att inte skada den. den tittade på mig och jag tittade på den, och den stod där mitt i den varma stekpannan utan att bränna sina fötter. hur  kan man tolka detta?  :wub:

          Hon är fortfarande "bara" student... wink.gif

          Får väl ställa några "psykologkarikatyrfrågor" tillbaka; Vad har du själv för tankar runt detta? Vad betyder lökstekt liljebagge för dej? Hur upplevde du det att baggen tittade på dej? tongue.gif biggrin.gif wacko.gif
           
          Citera
          sanna
          Inlägg 20-10-2003, 09:30
          Länk hit: #15


          Medlem
          Antal inlägg: 952
          Medlem sedan:
          03-04-2003
          Medlem nr: 1 052



          Tack för både gripande och fina berättelser, Micke och Bettson - med lyckliga slut gud ske lov!

          Man kan verkligen förundras över hur kapabla barn kan vara när det verkligen gäller. Ramlade i trappan för några år sedan, hade bullar i ugnen och kom plötsligt på att de hade stått inne alldeles för länge. I ivern föll jag pladask utför trappan och landade så jag slog i ryggen i en stol som stod nedanför. Raskt var då sjuårige sonen på plats, uppmanade mig att ligga stilla (!) konstaterade att det inte var någon allvarligare skada, gick därefter på eget initiativ och hämtade en kylkudde ur frysen och passade samtidigt på att stänga av ugnen. Undrar om jag själv hade varit så cool och analytisk? Visst blir man stolt och lycklig? Ungarna kommer att klara sig i livet!

          Hälsningar Sanna smile.gif


          --------------------
          Sanna!
           
          Citera

          Skriv svarNytt inlägg
          1 användare läser den här tråden just nu (1 gäster och 0 anonyma medlemmar)
          0 medlem(mar):



           

          Enkel version Datum och tid: 29-07-2025, 04:29
                 
                    
          Startsida    Frågor & svar    Bloggar    Kalender    Köp & sälj    Forum    Kontakt & Info    Länkar    Vykort
           
          Inne   Ute   Balkong och uterum   Växthus   Växtlexikon