Vad gulligt av dig att komma med så kloka råd. Men dessa får jag använda mig av när jag till våren får lägga om de plattor som har kommit på sniskan. För just nu sitter jag med nypåtagna torra kläder på mig och en stor kopp varmt kaffe. Jag har precis lagt den sista plattan nämligen i regnet och mörkret. Hade gett mig fan på att sista plattan skulle på plats innan lördagsmyset, vilket betydde att jag fick känna mig fram till slut för jag såg nada!

sån är jag.
Men jag har gjort lite som du sa: att blöta ner sanden så att den packar sig ordentligt - för någon "padda" äger jag icke. Svåra att sno dessutom. På ett vägbygge i närheten sätter de upp paddan varje dag på taket på en av bodarna, innan de går för dagen. Tydligen stöldbegärliga.
Jag har på sina ställen grävt ner till cirka 80 cm djup. Sen har jag fått köra halva häradet runt för att hitta sand att sno. Alltså sno och sno...övergivna sandhögar finns det ju lite här och där. Vilket betyder att sanden inte alltid har varit likadan och det kan väl blir roliga överraskningar i framtiden om nu sand kan uppträda på olika sätt.
Det som har varit klyddigast är att få plattorna i rätt lutning och att "få ihop det" på slutet. Jag har ju haft några fixa punkter att hålla mig till husgrund, cykelväg, ytterförråd och jag började att lägga plattorna från dessa punkter och sen har jag gott "mot mitten" där alla dessa riktningar skulle mötas. Ja, det blev mer hemtrevligt än rätt. Men jag är enormt stolt över mig själv för alla dessa tradiga cementplattor som tidigare låg i raka gångar ligger nu i böjda gångar som dessutom klättrar uppåt en aning. Skitsnyggt!