Här finns en annan artikel som tar upp problemet när det blir hysteri om vissa frågor
http://www.sourze.se/default.asp?ItemID=10...p;strRateError=Själv har jag följt debatten om Gardner ett tag och om jag har förstått det rätt är det en del av hans forskningsresultat som fått en del framför allt inom extremfeminismen och socialsvängen att gå i taket och klassa honom som pedofilförsvarare.
Det han tydligen har kommit fram till är att en del ungdomar som varit sexutnyttjade som barn är mer fertila som vuxa och att en del andra ungdomar som varit utsatta för både sexuella men även andra övergrepp många gånger har tyckt att de andra övergreppen har varit värre när de tillfrågats. Samt att vissa ungdomar dessutom har tyckt att själva utredningarna från polis och socialtjänst har varit mer kränkande än övergreppen.
Om det är sant anser jag att den naturliga reaktionen bland de som vill skydda barn i stället ex borde vara att propagera för att utredningsmetoderna görs på ett sätt så de inte kränker offren.
Tilläggas skall attjag känner en del personer med erfarenhet av övergrepp och de bekräftar den bilden.
Att Garder även har utvecklat teorin om PAS dvs att en förälder snackar skit om den andra i vårdnadstvister så att barnen till siste inte vill träffa den andra föräldern är ett känt faktum. Om man sen kallar det för PAS eller nått annat spelar egentligen ingen roll.
Dillemat för de som jobbar med vårdnadsmål är i stället denna.
Förälder 1 anklagar förälder 2 för sexövergrepp och eller misshandel av barnen. Förälder 2 anklagar förälder 1 för att manipulera barnen till att tro att nått som inte hänt har hänt.
Dvs De som utreder måsté hitta rättssäkra metoder för att utreda vilken av föräldrarna som ljuger/alternativt är psykiskt instabil och tror att nått har hänt fast det inte har hänt och vem av dem som talar sanning.
Jag anser att det är lika allvarligt att en förälder som manipulerar sina barn får vårdnaden som om en förälder som misshandlar eller begår övergrepp mot sina barn får vårdnaden.