Certifierad Trygg e-handel

Sökresultat för

Produkter

    Kategorier

      Visa alla resultat

      Sökresultat för

      Produkter

        Kategorier

          Visa alla resultat
           

          Välkommen som gäst ( Logga in | Registrera )


          5 sidor V   1 2 3 > »   
          Skriv svarNytt inlägg
          > jag är lite orolig för framtiden, Kommer vi att få någon sjukvård?
          Bettson
          Inlägg 27-11-2003, 14:47
          Länk hit: #1


          Medlem
          Antal inlägg: 2 745
          Medlem sedan:
          09-03-2003
          Medlem nr: 882



          För tre veckor sedan skulle jag försöka få en tid för influensavaccination.
          Förr kunde man gå upp och sätta sig i kön en morgnon när man hade tid. Numera skall man även beställa tid hos distrikssköterskan.

          Med anledning av att man vet hur det är att beställa tid hos doktorn så tar denna tidsbeställning lika lång tid. Försöker vid spridda tillfällen under en veckas tid. Upptaget.........eller många samtal väntar, var god försök senare.
          Bestämde en dag att nu attans skulle jag bara fram.ringde en glång i kvarten hela dagen, samma resultat. Var så desperat för nu var influensan verkligen på väg så att jag till och med tog mobilen när jag var tvungen att lämna arbetet på eftermiddagen. Döm om min förvåning när jag lyckades komma in i telefonkön alla fall. Jippi tänkte jag och höll kvar till dyr mobiltelefontaxa. Så gick signalerna fram och sköterskan lyfter på luren och lägger omedelbart på den igen. Jag ringe upp på nytt med samma resultat.

          Nu var jag färdig att välta vårdcentralen vilket jag nästan gjorde.Vårt landsting har infört remisstvång till akuten. Det finns två sätt att komma dit med ambulans eller via remiss från vårdcentralen.

          När min man förra våren blev akut sjuk hemma så bedömdes behovet av en sköterska per telefon. Enligt henne så skulle han inte behöva vård, det var ju "bara influensa". Jag insisterade och talade om att han haft krampanfall.. Motvilligt sände hon då en ambulans. Det tog två timma innan den kom för det var lågprioriterat.
          Väl inkommen till akuten tog det tre timmar innan en läkare ens tittade på honom. Det fanns ingen läkare på akuten för det var för dyrt att kalla dit någon. Efter fem timmar blir han undersökt och det var inte influensa, han hade njurbäckeninflammation.
          Han blev inlagd på obs över natten med peniccllindropp. Dagen därpå skrevs han ut med 40,5 grader feber. Innan jag hann hämta honom sitter han i väntrummet och får en ny krampattack. Det var tur han var på sjukhuset annars tror jag inte han hade överlevt.
          Sedan skickar de honom till infektion för utredning och lyckas slarva bort honom under tiden .Det tog sex timmar innan vi kunde hitta honom på sjukhuset. Då hade vi dessutom blivit informerade om att han skulle ligga på ett visst rum men när vi kom dit möttes vi av en liksäck. Den känslan glömmer jag aldrig. Lättnaden när jag insåg att det inte var min man i liksäcken var nästan förlamande. Nu var det akut blodförgiftning som var problemet eftersom njurbäckeninflammationen gått så långt innan behandling satts in att njursvikt inträffat.
          Alltså någon bedömer per telefon att han inte behövde ambulans och på akuten tittade man inte ens en gång på honom för det gick ju influensa.

          Andra ingången för att komma till akuten är att få remiss från vårdcentralen. I somras råkade min gubbe sticka ett vasst föremål i ögat och ringer till vårdcentralen och kom hör och häpna fram. Sköterskan rådde honom att köpa receptfri salva på apoteket. Maken envis som de flesta karlar tyckte själv han skulle till doktorn men blev nekad tid. Ja då kunde minsann inte vilda hästar dra honom dit. Han beklagar sig minsann inte i onödan och så vidare. Jag tittade i hans öga och insåg at han måste till ögonakuten. Jag fick uppbringa vilda hästar(hans jobbarkompisar) som mer eller mindre satte honom med våld i bilen. Naturligtvis hade jag rätt. Det blev flera läkarbesök och pennecillinsalva i en månad.
          Undra bara hur det skulle ha blitt om det varit remisstvång då och jag inte kunde gå förbi sköterksan i telefonen. SKulle han ha mist synen på ögat eller något ännu värre?

          Det har hänt flera ganska tuffa grejor i samma stil det här är bara ett par exempel.

          Det jag blev så in i h....e (ursäkta utttrycket) förbannad för är att man nekas läkarvård, ambulans osv och bedömningen inte görs av läkare.
          När man väl kommit fram dit så har ju vården funkat. Det är upplagt så klantigt att man skall ringa samma nummer om det är akut eller en planerad hälsokontroll, så telefonerna är blockerade så att man inte kommer fram och att om man kommer fram så lägger de helt enkelt på luren i örat på en utan att man ens en gång fått presentera sig eller tala om sitt ärende. (taskig menignuppbyggnad, jag är så arg så jag orkar inte formulera om mig)

          Kanske säger det en del om den förmodligen mycket pressade arbetsituation som dessa telefonsköterskor har. Att behöva vara läkare utan att vara utbildad för det samt att inte ha läkarens tillgång till patienten eller möjligheter till undersökningar. Förmodligen en arbetsinstruktion som säger sålla bort så många ni kan, vi har brist på läkartider.

          Jag oroar mig bara för att jag är proppbenägen. Har haft två blodproppar i lungorna och en i hjärnstammen. Förr eller senare kommer det en ny blodpropp.
          Kommer jag få vård då?
          Kommer jag ens fram på telefon?
          Eller blir mina symtom bagatelliserade så att jag får rådet att ta en magnecyl och gå och lägga mig?

          Finns det flera som delar min oro eller är jag paranoid?

          Orolig Bettson
           
          Citera
          Fialotta
          Inlägg 27-11-2003, 16:11
          Länk hit: #2


          Medlem
          Antal inlägg: 3 731
          Medlem sedan:
          01-11-2002
          Medlem nr: 49



          Herregud...fick kalla kårar utmed ryggen
          när jag läste ditt inlägg i dag...skulle också oroa mig
          om det var sådär här ohmy.gif

          Var är det här nånstans i landet??

          Vi har tur att bo i liten by och alla känner alla...sköterskor o 3 läkare
          finns här hela veckan, har aldrig råkat ut för att dom inte svarar
          eller ens telefonsvarare...vi måste va lyckligt lottade härute i skärgården
          efter att ha läst din historia unsure.gif

          Tycker du ska skicka in din historia till nån insändare i tidningen eller
          varför inte till statsministern direkt...vad jag förstått så har han
          en gräddfil till allt vad sjukvård heter ....gör det!!!!!!



          --------------------
          *maudan*
           
          Citera
          Bettson
          Inlägg 27-11-2003, 19:06
          Länk hit: #3


          Medlem
          Antal inlägg: 2 745
          Medlem sedan:
          09-03-2003
          Medlem nr: 882



          Jag har minsann försökt att göra min stämma hörd. Tyvärr vågar jag inte längre eftersom jag inte har något annat vårdalternativ.
          Om jag vore frisk idag och inte hade haft någon diagnos typ blodpropp så hade jag skaffat privat sjukförsäkring. Nu har jag bara den offenltiga vården att tillgå. Eller veterinären........

          Vi kommer nog tvingas till privata alternativ vad det låter på de som har hand om makten.
          Först jobbade man en himla massa år. Arbetsgivaren betalade arbetgivaravgift för mitt arbete. Det är ju för sjutton jag som har gnott ihop de pengarna. Där ingick barnomsorgsavgift.

          När man fick barn så vände kommunen ut och in på sina tomma fickor och sa , sorry vi har inga resurser. Barnomsorgen fick man fixa själv.

          Så jobbade man ett antal år. Trodde man ingick i Sveriges trygghetssystem.
          Nä, nä. Pensioner det är alldeles för dyrt så nu gör vi om systemet. Råkar var bland de äldsta i det nya systemet och de som missgynnas mest i övergången.

          Man har i alla fall trott att det skall finnas sjukvård år alla. När man läser Östergötland prioriteringslista så blir man mörkrädd. Inser att mitt eget landsting har en prioroteringslista dom också fast dom inte visar den öppet.

          Med de erfarenheter vi har så förstår vi att fömodligen prioriteringarna är annorlunda och att vi inte är prioriterade. Jag vet inte vad prioriteringen innebär här.
          Kan det vara folk i landsbygden eller eller ålder eller något annat.
          Östergötland valde bland andra barn med urinvägsinfektioner.

          På något sätt känner jag mig lurad. Ännu mera svider det med de försäkringsbolagsskandaler som pågår. Orimliga fallskärmar och muthärvor.

          Har ni hört mig så här arg förut? Jag brukar vara en mycket lugn och balanserad person men nu vete katten var det tar vägen.......
          Vulkanutbrottet är nära
           
          Citera
          andreas i uppsal...
          Inlägg 27-11-2003, 19:58
          Länk hit: #4


          Medlem
          Antal inlägg: 1 664
          Medlem sedan:
          27-07-2003
          Medlem nr: 1 962



          När min hund blev sjuk så åkte vi till djursjukhuset med henne.Vi ringde först på söndagsmorgonen och vi kunde komma redan kl 11.00.Hon var så dålig att vi trodde att vi skulle bli tvugna att avliva henne.Vi får vänta cirka 10min innan de ropade upp oss.Vi gick in och hon blev undersökt.Sen gick sköterskan och 5min senare kom en vetrinär in och undersökte.15 minuter senare var vi på väg till röntgen och efter det tillbaka till undersökningsrummet.Där fick vi vänta 15 imnuter sen kom dem in och sa att hon skulle opereras 3 timmar senare.
          Hon mår i dag mycket bra och är jätte pigg.

          biggrin.gif
           
          Citera
          Bettson
          Inlägg 27-11-2003, 20:04
          Länk hit: #5


          Medlem
          Antal inlägg: 2 745
          Medlem sedan:
          09-03-2003
          Medlem nr: 882



          Oj då... låter jättebra. Jag skall ringa till djursjukhuset nästa gång gubben är medvetslös och har krampanfall. De verkar ju ta sina patienter på allvar i alla fall. Ingen brist på resurser där inte. wink.gif

          Tror ni förresten att de kan klara av att para ihop rätt anhörig med rätt patient på djursjukhuset. Om de kan det så söker jag direkt dit. Att hitta en liksäck i det rum ens anhöring skall ligga var en chock som jag inte återhämtat mig från ännu.
           
          Citera
          *Felix matte*
          Inlägg 27-11-2003, 21:13
          Länk hit: #6


          Medlem
          Antal inlägg: 14 005
          Medlem sedan:
          27-11-2002
          Medlem nr: 429



          CITAT (Bettson @ 27-11-2003, 19:06)
          Jag har minsann försökt att göra min stämma hörd. Tyvärr vågar jag inte längre eftersom jag inte har något annat vårdalternativ.

          Sorgligt att läsa hur det kan gå till i vården. Jag förstår att du är förbannad och chocken du fick....det kan ingen annan som inte varit med om, förstå.
          Har du/ni ingen möjlighet att byta vårdcental eller byta läkare ?
          Vad jag vet så borde ni ha rättighet att vända er till vårdinrättningar på andra orter inom ert Landsting. Vi har rätt att fritt välja inom länet.
          Så där får det helt enkelt inte gå till!
          Har ni gjort anmälan till HSAN? Det är viktigt att alla som råkar ut för felbehandlingar eller "ickebehandlingar" gör anmälan. Det leder i slutändan till att doktorn/sköterskan inte är lika nonschalant mot nästa patient.

          Jag hade läkare som feldiagnosticerade mig och var helt oförstående när jag konfronterade henne ang. detta och jag var tvungen att "läsa lagen" för henne innan jag fick remiss till specialist.
          Det ledde till att jag ville byta läkare och det visade sig att det inte alls är så lätt som Landstinget lovar på sin hemsida.
          Följden blev att jag i 2 år fick "ragga" doktor och ta den som råkade ha tid att ta emot mig eller skriva livsviktiga recept.

          Nu har jag hittat ny "husdoktor" som direkt remitterade mig till Rehab-grupp och senast idag har jag fått ta del av den goda sidan av sjukvården.
          Underbar personal som verkligen gör allt för oss.

          Men.... Det finns ett svart moln här också. Akutkirurgin läggs ner fr.o.m. 1 dec. och det skrämmer mig eftersom vi har 12 mil till enkel väg nästa sjukhus.
          Får man t.ex. magsmärtor efter kontorstid så kan man få åka 24 mil för att kanske få bekräftat att det inte var allvarligt... ingen op. behövs.

          Ibland funderar man på vart alla skattepengar tar vägen.
           
          Citera
          Bettson
          Inlägg 27-11-2003, 21:45
          Länk hit: #7


          Medlem
          Antal inlägg: 2 745
          Medlem sedan:
          09-03-2003
          Medlem nr: 882



          Förutom att de slarvade bort min man i sex timmar, inte kontaktade mig som närmast anhörig när han blev allvarligt sjuk inne på sjukhuset klagar jag inte på vården i sig.

          Det är tillgängligheten som är problemet samt att annan vårdpersonal som inte är läkare skall göra en mera kvalificerad bedömning än läkaren eftersom de bara pratar med patienten per telefon.

          Varför skall personal med lägre utbildning göra ett mera kvalificerat jobb än de med högre utbildning. Det bäddar ju för feldiagnoser. När jag fick min blodpropp i hjärnstammen så åkte min lydiga man enligt rekommendationerna till vårdcentralen med mig. Jag var förlamad i vänster sida och talförmågan kom och gick. Jag hade dock lyckats förklara läget för min man att det var en blodpropp. Damen i landstingskläder på vårdcentralen kom ut till bilen och frågade upprepade gånger- Har du beställt tid ? Eftersom talförmågan var borta så kunde jag inte annat än titta på henne. Hon gjorde en kvlificerad medecinsk bedömning och beordrade min man att köra in mig till psyket.

          Lyckligtvis lydde min man henne inte utan for till akuten. Hur hade det gått om det varit remisstvång och jag inte hade fått någon remiss. Och tänk om jag blivit inlagd på psyket utan att få vård för min verkliga åkomma. Gissa vem det var som var ute och gjorde den kvalificerade medecinska bedömningen.
          Jo kassabiträdet som tar betalt.

          Sedan var det skräcken att under sex timmar inte veta var maken var. Tänk om någon glömt honom i en korridor någonstans. Vilka timmar.

          Det är sällan jag blir arg. Jag måste få denna känsla att rinna av mig. Den kan aldrig vara bra för hälsan men jag vet inte hur. Jag är arg så sällan att jag inte riktigt vet hur jag skall hantera det hela. Det har varit så i tre veckor nu. Hur blir man av med ilskan. Har ni några tips.

          Tvärarga Bettson
           
          Citera
          Anna-C
          Inlägg 27-11-2003, 22:14
          Länk hit: #8


          Medlem
          Antal inlägg: 153
          Medlem sedan:
          16-10-2003
          Medlem nr: 2 451



          Å Bettson, att läsa dina inlägg här gör mig ledsen, rädd och tvärarg mad.gif sad.gif

          Det får bara inte gå till på det viset!!!!
          Jag tycker du skriver jättebra!
          Du borde kopiera rakt av det du skrivit här och skicka till Göran Persson, Expressen, Aftonbladet, lokaltidning(?) & andra lämpliga ställen för att få ut ditt budskap - Så Här Får Det Inte Gå Till!

          Usch, jag ryyyyser över hur det kan bli när man blir sjuk och verkligen behöver snabb och riktig hjälp! wacko.gif


          --------------------
          Det är ingen idé att vårda grenarna om du försummar roten!
           
          Citera
          *Felix matte*
          Inlägg 27-11-2003, 22:16
          Länk hit: #9


          Medlem
          Antal inlägg: 14 005
          Medlem sedan:
          27-11-2002
          Medlem nr: 429



          CITAT (Bettson @ 27-11-2003, 21:45)
          Det är sällan jag blir arg. Jag måste få denna känsla att rinna av mig. Den kan aldrig vara bra för hälsan men jag vet inte hur. Jag är arg så sällan att jag inte riktigt vet hur jag skall hantera det hela. Det har varit så i tre veckor nu. Hur blir man av med ilskan. Har ni några tips.

          Tvärarga Bettson

          Det enda tips jag har att ge , är...... Kontakta Kuratorn på sjukhuset!
          Under veckorna på Rehab där Kuratorn varit ständigt närvarande
          har jag lärt mig att de inte enbart är till hjälp när psyket fått sig en knäck.
          Vi fick jättebra info om vad vi som pat. har för rättigheter och också...
          vilket var obekant för hela gruppen.... Vi kan kontakta Kuratorn om och när det "kör ihop sig" och hon kontaktar berörda och fixar besökstider mm.

          Vi fick också en liten skrift som heter Vem lyssnar när du inte är nöjd med vården?
          Den tror jag att du kan få via www.hsan.se


          Håller med dem som uppmanar dig att gå ut till media , då gör du dig själv och övriga vårdbehövande en stor tjänst. Skicka också dina inlägg till Socialministern Lars Engqvist (tror jag han heter)
          Vem hör ... om ingen ropar.
           
          Citera
          Lena N
          Inlägg 27-11-2003, 22:51
          Länk hit: #10


          Medlem
          Antal inlägg: 807
          Medlem sedan:
          15-11-2002
          Medlem nr: 361



          Hade ett svagt minne av att det på hemsidan i den kommun jag arbetar finns en länk till ett ställe där man kan framföra frågor, synpunkter och klagomål. Kollade och det heter Förtroendenämnden och finns på landstingets hemsida (Region Skåne). Finns säkert i alla landsting.

          Skriv dit! Får de inte veta tror de ju att allt är bra.


          --------------------
          Lena
          Norra Skåne, zon 2-3

          "Jordens frukter tillhör alla, men jorden tillhör ingen" Rousseau.
           
          Citera
          Ewa L
          Inlägg 28-11-2003, 07:31
          Länk hit: #11


          Medlem
          Antal inlägg: 2 643
          Medlem sedan:
          14-01-2003
          Medlem nr: 579



          Jag känner mycket starkt för dig i denna situation och förstår till fullo din ilska och frustration!! Att bli så överkörd och illa behandlad. Det är så sant som det är sagt: "Man måste vara frisk för att orka vara sjuk."
          Håller med om att kuratorn bör kontaktas. Det kan vara ett sätt för dig att få ur dig din ilska, för jag tror den måste ut. Dessutom gärna massmedia för att förhoppningsvis få någon att reagera.

          Det som någon skrev att du har rätt att söka annan läkare gäller faktiskt inte bara för länet. Om jag ex.vis behöver en gallstensoperation och "mitt" sjukhus säger att väntetiden är 2 år, har jag rätt att söka reda på ett annat sjukhus i landet som kan göra det snabbare, konfrontera mitt sjukhus med dessa fakta och de har att välja på att erbjuda snabbare tid eller betala för min operation på det sjukhuset. Detta är under förutsättning att jag står på väntelista för operation.
          Eftersom Östergötland säger blankt nej till många åkommor, kan jag alltså inte ens ställas på väntelista. Tänk så kluriga de är. mad.gif wacko.gif


          --------------------
          Bättre sänt än aldrig!
          Min "nya" kärlek och sambo: Lucas. Och nu har Lucas fått lillebror: Elton!


          Lucas Och här är mattes älskling knappt 6 månader.


          Elton, 10 veckor


           
          Citera
          Bettson
          Inlägg 28-11-2003, 09:14
          Länk hit: #12


          Medlem
          Antal inlägg: 2 745
          Medlem sedan:
          09-03-2003
          Medlem nr: 882



          Vår vårdcentral har haft problem i många år. Det började med att landstinget bedrev lite utpressning mot en läkare och inte gav henne fortsatt tillstånd för hennes läkarpraktik. De ville driva henne in under landstingets tak som anställd. Hon blev så fly förbannad att hon på ett par veckor avvecklade praktiken och tog jobb på annan ort.

          Vårdcentralen blev överlastad av för många patienter. Då blev det problem med att få läkare till vårdcentralen. Ingen ville jobba där. För att klara situationen så har det kommit och gått stafettläkare. Vårdkvaliten blev lidande och man drog hellre med en åkomma en månad för att komma till sin ordinarie läkare eftersom de inte hade tid att läsa journalerna.

          De har haft telefonväxlar som inte fungerat. Du har kunnat sitta både länge och väl och vänta på din tur och härt att det varit 13..12 10 9 patienter före dig i kön. Sedan när du har varit nummer två och härt pipet som lyfter fram dig säger rästen plötligt du är nummer nio i kön....

          När du hållit på så en timme får du medellandet att telefontiden är över.

          Nu har de fått bättre med läkare och en annan telefonväxel men det hjälper ju inte om personalen av något överbealstningsskäl förmodligen klickar bort ditt samtal.

          Observera att det är samma nummer antingen det är akut eller inte.
          Nuvarande instruktionen är att akuta ärenden skall ringa mellan 8-10. Kan man vänta så skall man ringa övriga tider.

          Nyligen dog en privatpraktiserande läkare på orten och nu är det kaos för att alla hennes patienter inte har någon doktor.

          Det finns ingen stans att gå.
           
          Citera
          Adri-Anne
          Inlägg 28-11-2003, 11:23
          Länk hit: #13


          Medlem
          Antal inlägg: 814
          Medlem sedan:
          07-02-2003
          Medlem nr: 700



          Håller med Bettson att det finns ingenstans att gå.

          Vet av erfarenhet att det hjälper varken att gå till förtroendenämnd eller kurator.
          Om man tänker efter vem som avlönar dom och vem som är deras chefer, förstår man nog att dessa instanser bara är spel för gallerierna. Vem sågar av den gren man själv sitter på? Så tro att man ska få rätt mot läkarna genom denna instans är lönlöst.
          Hörde på ett program för ett tag sedan att bara 1½ % av dom som sökte hjälp hos förtroendenämnden hade fått igenom sin anmälan. Det säger väl allt.

          Själv gick jag med magsår i 15 år utan att få någon som helst hjälp, förutom att jag fick utskrivet hinkvis med Novalucol som inte hjälpte ett skvatt, eftersom magsåret var så stort som det var. Till slut gick det över i blödande magsår, och först när jag blödde i båda ändarna vaknade dom till på lasarettet. Jag blev inlagd och fick för första gången på 15 år en gastroskopi. Då blev jag inlagd och fick hjälp.
          Likaså med diskbråcket. Det vara bara inbillning och hypokondri. Som en läkare sa "damer i din ålder har ju jämt ont", alltså ett förskönande sätt att säga att man var en jäkla klimakteriekärring. Men när jag kom på utredning på Riksförsäkringsverkets sjukhus i Tranås, blev utlåtandet att jag hade ett riktigt fult L 5-syndrom, och läkare och personalen där var alldeles underbara.

          Vis av erfarenhet gick jag till privatläkare när jag misstänkte att jag hade fått cancer. Jag var övertygad om att hade jag gått till vårdcentralen, så hade jag bara viftats bort. Det visade sig riktigt nog vara en cancer, en ordentlig sådan. Jag skickades ögonaböj till lasarettet och blev opererad, och sedan vidare till Linköping och var där i flera månader. Jag behandlades av läkare och personal som var helt gudomliga. Och trots att dom inte hade det minsta med varken diskbråcket, whiplashskadan eller min skadade höft att göra. så visste dom inte till sig för att ordna säng och stol så bekvämt som möjligt så att jag kunde ligga och sitta ordentligt. Det hade ingen brytt sig om förut.

          För två år sedan fick jag två nya diskbråck. Fem gånger åkte jag ut och in vrålande av smärta. P g a två nya diskbråck satte det gamla igång igen, då det blev överbelastning på ryggen. Även whiplashskadan och höften jävlades mer än normalt, men trots detta rörde inte en enda läkare vid mig. Inte någon form av smärtstillande, och att få en röntgen var helt lönlöst. Dom lyssnade inte på det örat. Däremot ville dom vid sista besöket på lasarettet hämta en psykiater. I flera veckor hade jag inte kunnat sova mer än högst en kvart i stöten, och de senaste dygnen hade det inte ens blivit en kvart. Jag måste hela tiden ändra ställning p g a värken. Detta gjorde att när jag skulle prata fick jag inte fram orden utan bara sluddrade, och jag kunde inte heller strukturera upp mitt tal. Det blev bara ett saligt hopkok, och dom såg inte varför jag var så här. När då läkaren talade om att jag kunde få tala med en psykiater, hände någonting. Det var väl en blandning av förtvivlan och raseri. Plötsligt skrek jag alldeles tydligt och klart att det jäkla snorungen till läkare kunde dra åt helvete. Att han inte var mycket till läkare, när han kunde komma med ett sådant förslag. Jag fick åka hem igen utan ens värktabletter.

          Dagen efter var det dags igen. Åkte ner till vårdcentralen för femtielfte gången. Nu hade all känsel på höger sida från midjan och helt ner i höger ben försvunnit. Fingrarna kändes som om dom var fem nummer större, och jag kunde inte greppa om saker. Hela jag var bara en enda stor värk.
          Men nu äntligen föll poletten ner. En läkare såg mig i fem minuter och konstaterade ett sjuhelsikes diskbråck, och den belastningen hade gjort att det blev ytterligare försämring i nacke och höft. Han ordnade med en akutremiss till Oskarshamn till magnetröntgen, och där visade det sig att jag hade tre diskbråck. Nu fick jag recept på morfinsprutor tre gånger i dygnet. Jag fick en tid på ortopeden i Kalmar längre fram. Under tiden skulle jag ha mina morfinsprutor, men helt utan att informera mig bytte man över till en annan läkare, då den jag tidigare haft inte var min husläkare. Denna nya läkare fick för sig att jag inte behövde morfin, och tog helt sonika bort den utan att tala med tidigare behandlande läkare, personal, distriktssköterska eller mig. På morgonen fick jag en låsning och ville ha min spruta. Då fick jag besked att jag kunde ingen få, läkaren hade upphävt ordinationen. Då först fick jag veta att jag fått en ny läkare, och här satt jag och fick sitta i fem timmar fastlåst i en ställning och kunde inte röra mig. Först när sköterska och distriktssköterska hade fått tag på tidigare läkare och ortopeden i Kalmar, fick jag tillbaka ordinationen, och dom kom här och gav mig dubbel dos.

          Så här kan det gå till, och jag skulle kunna dra upp hur mycket som helst.

          Varför drar jag nu upp allt det här? Jag kommer gång på gång att dra fram sådant här i ljuset, så fort tillfälle bjuds. Jag har möjligheten att skriva och möjlighet att tala, och därför anser jag att det är min plikt att som vattendroppen som urholkar stenen envist droppa och droppa.
          Det finns så många som sitter, som ingen har att föra deras talan, och själva kan dom inte ge ord till det dom skulle vilja ha sagt, och då borde alla vi som kan och har förmåga, åter och åter, ta upp sådana här saker. För utan ett evigt tjatande och ett ständigt återkommande läggs det hela i malpåse. Ingen vill se och ingen vill höra. Det är så enkelt att glömma. Man måste ju för allt i världen se positivt. Tråkigheter ska man helst blunda för, det är enklast så.
           
          Citera
          kryddan
          Inlägg 28-11-2003, 11:33
          Länk hit: #14


          Medlem
          Antal inlägg: 566
          Medlem sedan:
          16-06-2003
          Medlem nr: 1 716



          Usch vilken mardrömsupplevelse Bettson sad.gif och Adri-anne.. Så fruktansvärt när man är så utlämnad som man är när man är sjuk och har ont!
          Jag har precis varit inlagd på sjukhus ett par dagar för en mindre operation och blivit väl bemött hela tiden och fått smärtstillande vid behov. När jag ville hem frågade de istället om jag inte ville stanna en natt till eftersom jag råkat svimma under dagen och inte var riktigt stadig på benen. Tänk så olika det kan vara! Det måste ju förstås bero på hur organisationen funkar på de olika ställena. Det ska ju inte behöva vara så att man bara får rätt hjälp av en slump eller för att man står på sig extra mycket!!!


          --------------------
          zon 1
          Ett steg i taget så är man på väg
           
          Citera
          Wargen
          Inlägg 28-11-2003, 12:23
          Länk hit: #15


          Medlem
          Antal inlägg: 633
          Medlem sedan:
          17-11-2002
          Medlem nr: 365



          Jag är MYCKET orolig för framtiden...Blir så arg att jag skakar när jag läser era inlägg. Alla mina problem med sjuk/tandvård dyker upp i hjärnan igen.
          Fick tänderna i överkäken utdragna, fick gå utan tänder i 5 år för mitt bidrag blev indraget på helt felaktiga grunder. Tog ett enormt arbete att få rätt, men jag kan fortfarande inte bita i något....fast jag fått protes.
          En tandlös Warg, haha! Nej, så f-n heller!
          Vi MÅSTE protestera! Men hur? Det hela avgörs ju tydligt och klart av slumpen, om man får bra eller dålig vård. Vem är skyldig? Bortsett från en mer filosofisk betraktelse över gott och ont och löner osv så måste det vara en POLITISK sak! Men vem ska man rösta på för att det ska bli bättre? Jag tycker det hela känns ganska hopplöst. Det verkar vara huggsexa om det här landets tillgångar och det gäller att roffa åt sig medans man kan....Fy Fan, rent ut sagt!
          Vi som har tillgång till nätet och som kan skriva och visa vad vi tycker MÅSTE göra det. Annars tror "de" ju att det är fritt fram. Vad det här landet behöver är REVOLUTION! Men när jag säger det får jag alltid svaret: Vi är så få, det går inte, osv.
          Visst, det är synd om vårdpersonal som sliter och har låg lön, det är inte de jag är arg på.(Även om det finns en o annan även där som inte vill/kan hjälpa. Vad gör man i det yrket isåfall?)
          Någonting i systemet är fruktansvärt fel, jag undrar hur långt svenska folket ska låta sig drivas? Är det någon som kommer ihåg Ådalen-31? Ska det bli så igen?
          Vad i h...e gör facken? Är det inte dags för en landsomfattande strejk eller nå´t? Vad annars har vi "små" att sätta emot? Grrrr. Arg Warg! mad.gif
           
          Citera
          yla
          Inlägg 28-11-2003, 13:00
          Länk hit: #16


          Medlem
          Antal inlägg: 5 649
          Medlem sedan:
          05-11-2002
          Medlem nr: 208



          jaa man undrar vart det ska ta vägen
          o man är orolig som bara den

          det gäller att stå på sej i alla lägen då man har kontakt med sjukvården
          för dom verkar gå på knäna

          det finns inga pengar o det finns inga läkare o det finns snart ingenting av allt som en gång va så bra

          sorgligt o föga hoppingivande

          tänkte skriva ner min historia som en i mängden men orkar inte
          har just lyckats att KANSKE få till en knäoperation lite fortare än nångång (svävande) nästa år genom att aktivt själv söka på nätet

          så för oss som kan o orkar vara aktiva så finns det lösningar bara vi hittar rätt o det är inte lätt

          förundrad över att i kommunikationens tidevarv det finns så lite kommunikation mellan de som skulle behöva kommunikation

          en operations tid borde inte bero på om patienten själv söker sej till rätt ställe det borde ju finnas en samordning

          men men pengarna verkar inte finnas
          går dom månne till euavgifterna eller????

          uppgiven men kämpar på
          wink.gif wink.gif


          --------------------
          lev idag imorrn kan de vara försent
          min hemsida
          yla oldwolfie
           
          Citera
          andersen
          Inlägg 28-11-2003, 15:03
          Länk hit: #17


          Medlem
          Antal inlägg: 4 131
          Medlem sedan:
          01-11-2002
          Medlem nr: 51



          Efter att ha läst era inlägg, så måste jag säja så här, det är politikernas fel att det ser ut som det gör i sjukvården, och hos polisen mm.

          Jo nu är det ju så här att vi har mycke läkare och övrig personal på våra sjukhus, och dom gör ett bra jobb! men dom arbetar med fel saker!
          det finns inga läkar sekriterare kvar så då blir det så att läkaren sitter 50till60%av sin tid och skriver journaler som nästa läkare har svårt att tyda, så kan man lägga till tiden för att skriva recept, då förstår man att det blir inte mycke tid över till människorna som besöker olika vård inrättningar.

          Det är ett resurs slöseri utan like, för man får ju inte glömma bort att det kostar samhället miljoner att utbilda en läkare.

          Hela vårt samhälle håller på att gå ått skogen pga det här synsättet för det är lika så på våra polis stationer.


          Så jag tycker att våra politiker ska ställas tillsvars över vad man har gjort när man har omorganiserat värksamheten i våra statliga värk och myndigheter.



          ps som jag har sakt förut så har jag skrivsvårigheter men jag hoppas att ni förstår vad jag vill ha sakt.


          --------------------
          Problemet är inte de onda människorna
          utan de goda människornas tystnad. Martin Luther King.


          Oerhörda summor har lämnat välfärdssystemen genom de skattelättnader som nu genomförs och inte många opponerar sig. Gunilla T.

          Att inte cykla är att gå för långt.

          Redigerat av andersen: Idag, 45929 gånger.
           
          Citera
          Nanna
          Inlägg 28-11-2003, 15:43
          Länk hit: #18


          Medlem
          Antal inlägg: 384
          Medlem sedan:
          26-06-2003
          Medlem nr: 1 783



          Jag är faktiskt att vi har Ryhov här i Jönköping. Där har vi aldrig haft några problem att få komma in. Min sambo har en kronisk sjukdom, och får ibland attacker så han måste läggas in. Alla har varit underbara. Visst går saker väldigt långsamt när man är där, men det går.
          Åkte en lördag eftermiddag in på akuten i somras för sjukdomen hade blossat upp. Vi fick vänta i lite över en timme innan vi fick prata med läkare om inläggning. Det tycker jag känns väldigt överkomligt.
          Jag har även ringt till olika vårdcentraler i stan och fått hjälp med detsamma. Jag skattar mig nog väldigt lycklig att jag bor där jag gör.
          Alla borde ha rätt till vård!
          Jag vet andra fall i Dalarna till exempel där man verkligen fått tjata för att få något gjort i huvudtaget. De har blivit nekade vård, inte förrän de blev mycket sämre (nästan på väg att dö) kom liten hjälp med mycket tjat. Det är riktigt fördjävligt.

          Man blir faktiskt rikigt rädd hur framtiden inom vården ska sluta, när man hör om alla nedskärningar och att det inte finns pengar.
          Var f*n tar alla våra skattepengar vägen egentligen??? De verkar ju inte gå någonstans eftersom ingen har råd med nåt.


          --------------------
          * Dalarna i mitt hjärta.
           
          Citera
          Ella
          Inlägg 28-11-2003, 16:41
          Länk hit: #19


          Medlem
          Antal inlägg: 517
          Medlem sedan:
          22-04-2003
          Medlem nr: 1 209



          Hej på er allihopa!

          Jag har idag suttit och läst denna tråd och viss blir man helt kollrig när man hör hur det går till.

          Jag jobbar själv i vården men nuförtiden i psykiatrin. Jag tröttnade på somatikens stress och sparhets. Jag slet som ett djur och det var ändå aldrig bra. Nu känns den biten bättre. Jag känner mig faktiskt uppskattad även om vissa delar av organisationen fungerar rent ut sagt uselt.

          Häromdagen hörde jag på radion att det åter ska varslas personal i vården... Orden vi har inte råd klingar högre än allt annat. Jag hoppas att alla vidriga våldsdåd som psykiskt sjuka patienter utfört gör att vi inom psykiatrin slipper vara med i den svengen. Men vi har också platsbrist och jag tror att det är mycket det som gör problemen. För psykiskt sjuka som länge har tiggt och bett om hjälp kan en dom enligt lagen om sluten psykiatrisk vård bli en biljett till att få det som de så väl vet att de behöver.

          Jag vet inte vilken väg man ska gå för att förändra dessa problem att det behövs göras något är sant.

          Ha en trevlig helg på er allihopa!


          --------------------
          Ella
           
          Citera
          Lena N
          Inlägg 28-11-2003, 21:28
          Länk hit: #20


          Medlem
          Antal inlägg: 807
          Medlem sedan:
          15-11-2002
          Medlem nr: 361



          Läste någonstans de att senaste årens skattesänkningar motsvarar dubbla summan av samtliga landstings underskott. ohmy.gif

          Har någon frågat oss om vi ville ha skattesänkningar eller sjukvård??? mad.gif


          --------------------
          Lena
          Norra Skåne, zon 2-3

          "Jordens frukter tillhör alla, men jorden tillhör ingen" Rousseau.
           
          Citera

          5 sidor V   1 2 3 > » 
          Skriv svarNytt inlägg
          1 användare läser den här tråden just nu (1 gäster och 0 anonyma medlemmar)
          0 medlem(mar):



           

          Enkel version Datum och tid: 04-08-2025, 06:51
                 
                    
          Startsida    Frågor & svar    Bloggar    Kalender    Köp & sälj    Forum    Kontakt & Info    Länkar    Vykort
           
          Inne   Ute   Balkong och uterum   Växthus   Växtlexikon