För min del har jag alltid velat göra och vara den som jag är, lycklig och variation i livet. Skulle inte sätta mig i ett liv mellan 9-17 - typ, det skulle "ta livet av mig", för jag har värnat om min utveckling (och familjens) och kan inte ens tänka mig att ha ett så kallad "lagomt liv", vad det nu är egentligen?
Som tur är, träffade jag ju en själsfrände med samma sätt att se på livet --- en nyfiken resa i alla åldrar man kunnat påverka själv sen man blev vuxen.
Inget illa för "Svenssons", de kanske trivs med sitt så man får göra sin tillvaro till det man trivs med och ha drömmar och livslust så länge det varar. ...
... Fuchsian .....
Brittisk lycka viktigare än svensk?, Artikel i SvD
25-11-2010, 11:10
