Helt rätt, det finns ingen väg upp, det enda vi kan göra är att stötta varandra, förslagsvis med bambupinnar och något mjukt snöre så inte barken skavs.
Det borde däremot startas krisgrupper för våra respektive som inte ännu smittas och som ser oss gå i fördärvet. Vi drabbade ser ju inte själva problemet och tycker heller inte oftast att det är ett problem.
Tror bestämt att det fanns en tråd om denna åkomma för något tag sedan, där diagnos kunde ställas på ett flertal personer i forumet. Säkert finns det någon som kommer ihåg...