Ja, det är både och. Ett större träd har större kapacitet att klara svårigheter faktiskt, det har större reserver. Om det skötts i plantskolan har det både rotbeskurits och därmed fått ett välförgrenat rotsystem, och vattnats så att det fått fart från början - samt tagits upp i rätt tid beroende på art.
Förankringen är viktig med ett större träd, det måste förankras VÄL. Ofta ser man dåliga stolpningar och bidningar på yngre träd som ändå klarar sig men där är riskerna större med det tyngre och större, mer vindutsatta trädet.
Man måste även i läade områden sätta t ex tre stolpar i triangel. Antinegn få ned dem så att de sitter som berget och inte svajar, elelr förbinda dem med varandra. Sedan är det alltid ROTEN man stagar. Inte kronan. Kronan ska på ett ynrge liksom äldre träd svahja från dag 1 på platsen, så att det bygger upp sig att klara förhållandena.
Men rötterna klarar itne att fästa sig så snabbt, de måste ha hjälp. När rötterna svajar tappar de kontakten med jorden och därmed näringstillförseln.
Därför sätter man bindningsanordningarna lågt på stammen, på halva stammens höjd eller något lägre. Oftast kan resten svaja utan att gå av från början, och efter en elelr ett par mnånader har det byggt celler så att svajningarna är mer normala.
Här finns en skillnad med lågstams- och högstamsträd. Lågstammiga kan vara slaniga, tunna och svajiga. Men det är bara i mycket särskilda fall man bör staga dem mer än vid roten.
--------------------
|