Språkpoliser hjälp mig reda ut Alternativ

[Överbölingen]

Var är du? Jag är här, på älgpass, vid älven och fiskar!!!

Vart är du?

Vors ... (dialekt) =var...

Vart ska(ll) du? Till Bispgården. Alternativt så pekar man och säger målet utan till.
Lite beroende på om betoningen ligger på vart eller på ska. I det senare fallet passar det med "Till..."

Kan någon hjälpa mig att reda ut i modernt språkbruk hur man resonerar. Vokalbulär ändras ju med tiden. Och numera så är det ju OK att börja en mening med Och som annars sammanbinder två fullständiga satser.

Existerar inte längre frågan Var har du varit och vart skall du?

Vi som är trettiotalister har ju lite annan skolning och vare sig det ena eller andra är ju inte fel. Bara det är fastställt som ordanvändning.

[Gunilla T]

Jag är väl ärkekonservativ när det gäller språk men för mig är det korrekt att säga;

Vart skall du gå?....till...

Var bor du?...jag bor i.....

[VitaFingrar]

Alltså.. jag fattar inte riktigt vad du menar med "Existerar inte längre frågan Var har du varit och vart skall du?".

Folk frågar ju "Var har du varit" och "Vart skall du" hela tiden? :S

[Meriona]

Vad gäller var och vart så är det självklart tycker jag. Var är när man frågar var någon befinner sig eller har befunnit sig, vart har att göra med färdriktning, vart är du på väg.

[Aqvakul]

Tyvärr används "vart" allt oftare där det egentligen skall vara "var" (läge, ej riktning)...

Att man vill förenkla språket kan jag förstå, men varför lägga till ett "t" alldeles i onödan? Eller handlar det om att använda "vart" tvärsöver? I så fall är det ju också en förenkling...

[Fotograf Johanna]

Men om det finns risk för missuppfattningar så är det väl inte någon förenkling. Vart går du? betyder ju inte samma som Var går du?

Vart går du? - Till affären
Var går du? - På trottoaren

[Törnsångare]

Lite OT

Jag kommer från Bollnäs i Hälsingland och där säger man t.ex. "nu vart ja´gla´", helt grammatiskt fel. Det har jag fått äta upp många gånger när min småländske man har klagat. En annan grammatisk felaktighet som jag har ägnat mig åt är att inte lägga till pluraländelser, också det dialektalt, t.ex. "dom är söt".

Språket lever sitt eget liv och förändras hela tiden. Det är ju vi människor som talar och som också utvecklar språket, det är en dynamisk process. Jag är ingen språkpolis trots att jag också kan vara allergisk mot vissa språkliga fenomen.

[Aqvakul]

Lite OT

Jag kommer från Bollnäs i Hälsingland och där säger man t.ex. "nu vart ja´gla´", helt grammatiskt fel. Det har jag fått äta upp många gånger när min småländske man har klagat. En annan grammatisk felaktighet som jag har ägnat mig åt är att inte lägga till pluraländelser, också det dialektalt, t.ex. "dom är söt".

Språket lever sitt eget liv och förändras hela tiden. Det är ju vi människor som talar och som också utvecklar språket, det är en dynamisk process. Jag är ingen språkpolis trots att jag också kan vara allergisk mot vissa språkliga fenomen.

Fast i frasen "Nu vart jag glad" så sker ingen sammanblandning med "var". Jag ser det som en variant, vardaglig snarare än dialektal, för "blev".

[Överbölingen]

Dialektfrågor handlar det ju inte om här. Men ju längre norrut man kommer desto sparsammare blir man med bokstäver. Ex Je vet int (eller bara itt) nå. Är det månne det kallare klimatet som gör att man sparar på bokstäver.

[mamamaggan]

Håller med er om hur man använder var och vart.

Språket ändras och nu verkar det gå fort. Tycker det har ändrats under de senaste 5 - 10 åren hur man använder var och vart , likadant med de och dem . Såg t o m på TV häromdagen hur man i en textrad hade skrivit dem när det skulle vara de.

Kan vara en förenkling , man tar bort var och använder bara vart precis som med dem och de , bort med de och använder bara dem.


Kan bli probem för oss som vet skillnaden , kanske även för de som inte vet .


Kom på en sak till , numera använder man han i stället för honom , blir också fel .


När min äldste son gick i småskolan , han är nu 32 år , skulle barnen stava som de ville och inte få påpekat hur det egentligen stavades för att de inte skulle hämmas. Sonen , som alltid varit lite av en pedant , ville inte göra så utan räckte upp handen och frågade hur orden stavades och blev totalt utskälld av sin fröken .

Han blev ledsen och började gråta , då blev han än mer utskälld. Tack och lov behöll han sin ståndpunkt att han ville veta hur och göra rätt från början.

Har ibland tänkt på det här , har hört kommentarer från föräldrar till hans skolkamrater om att de tror att barnen stavar fel p g a det här , och att de heller inte vet/fått veta skillnaden på orden.

[KRT]

På tal om ursprungsfrågan - jag har aldrig använt ordet "vart" i hela mitt liv
Vet vad det betyder, förstår vad andra menar när de använder det, men använder aldrig det själv. Kan vara en dialektal fråga förståss, men tror mer på att det är en generationsfråga

[*Stintan*]

På tal om ursprungsfrågan - jag har aldrig använt ordet "vart" i hela mitt liv
Vet vad det betyder, förstår vad andra menar när de använder det, men använder aldrig det själv. Kan vara en dialektal fråga förståss, men tror mer på att det är en generationsfråga

Vad använder du då istället för vart är du på väg, vart ska du åka?

Redigerat av *Stintan*: 05-06-2011, 19:19

[KRT]

Vad använder du då istället för vart är du på väg, vart ska du åka?

Var så klart

Var ska du åka? Var är du på väg? För mig betydet det exakt samma sak, men det börjar ringa en liten klocka om gramatiken på Svenskaundervisningen någon gång för länge sedan........ Var och vart.
Men tänk på att jag är skåning, på skånska blir det snarare vaaarrrrt (m skånskt R) än ett snitsigt stockholmst va't.... Kanske därför vart blir var???

[kerstin z5-6]

Vart är för mej talspråk ..dialektalt eller kulturellt /generationsmässigt- vanligt.. men
Inte korrekt

[Christa]

Var så klart

Var ska du åka? Var är du på väg? För mig betydet det exakt samma sak, men det börjar ringa en liten klocka om gramatiken på Svenskaundervisningen någon gång för länge sedan........ Var och vart.
Men tänk på att jag är skåning, på skånska blir det snarare vaaarrrrt (m skånskt R) än ett snitsigt stockholmst va't.... Kanske därför vart blir var???

Var skall du åka kan besvaras med: På vägen

Vart skall du åka kan besvaras med: Till Malmö

Var och vart betyder ju helt olika saker och jag sällar mig till dom som reagerar när folk säger "Vart bor du? "eller Vart är du?" Det används till och med av en del yngre journalister.

Var skall du åka med betydelsen till vilken ort har jag dock aldrig hört tidigare.

[*Stintan*]

Var så klart

Var ska du åka? Var är du på väg? För mig betydet det exakt samma sak, men det börjar ringa en liten klocka om gramatiken på Svenskaundervisningen någon gång för länge sedan........ Var och vart.
Men tänk på att jag är skåning, på skånska blir det snarare vaaarrrrt (m skånskt R) än ett snitsigt stockholmst va't.... Kanske därför vart blir var???

Jag är faktiskt förvånad att just du gör detta språkliga fel

Har aldrig hört en stockholmare säga va´t. Vi har inga problem att uttala R nämligen

[Överbölingen]

Till mamaggan

Den där undervisningen du presenterar saknar allt om pedagogik, didaktik och metodik. Vår yngste son, som knappt klarade gymnasiet, tvåårig barn och ungdomslinje, är dag civilingenjör inom GSI och headhuntad av ett branschföretag.
Hans lågstadie var Waldorfinspirerat och det var det största bottennappet i hans skolgång. Han lyckades inte komma igen förrän efter FBU-kurser och lumpen samt kockjobb. Ifrågasätter inte flumpedagogiken. Den är bra för många. Men inte för alla. Det krävs djupa tester för att se vilka som klarar den sortens undervisning.
Trots att jag varit lärare i 42 år så oaktat allt elände som profeterna presenterar på utbildningsdagar har jag bara en enda uppfattning om lärandets grund. Visa vägen, entusiasmera och visa vägen. Handled och tröttna aldrig på frågor från eleverna, för frågandet är framsteg att vilja gå vidare. Fick en gång ta en betygsstrid om VG och MVG-nivå.
VG nivå
lärare N: –X frågar ju så mycket, jag kan inte ge mer än godkänt.
–Varför inte?
–Han kan ju inget!
–Men han vill ju lära sig! Det är därför han frågar och vill ha svar.
MVG nivå
Läraren M: –Y frågar så mycket, jag kan inte ge MVG
– Vad frågar han/hon?
– Kan man inte göra så här i stället?
– Jo, du kan ge MVG för eleven behärskar situationen och kan använda det i egna syften.

OK, detta var på gymnasienivå. Men vad då då. För mig stod alltid G för "beGriper", VG står för att jag "Vill utveckla mitt kunnande". MVG står för, jag vill veta "Mer om Varför det Går att göra så här". "Men jag Vill inte sitta Mulande med i Gamla saker". Hur det stämmer och stämde med betygskriterierna gav/ger jag fullständigt tusan i.

Skall en elev efter en A-kurs i matte få betyget G eller IG pga att han hon inte hajjade procenträkning i kursen? I nästa kurs finns förmodligen exempel på att lösa procentuppgifter som ren rutin. De klarar eleven. skall NN då släpa på ett IG eller ett G bara för att mognaden inte inträffat ännu? Nej! Det tidigare betyget skall justeras.

Men det finns inte en rektor som ids ta tag i saken. OK det må vara hänt att betygen sätts vid kunskapsläget vid kursens slut. Kollar man då om 25-öringen ramlat ner i procenträkning. Ett otal elever åker dit på gamla synder. Och om läraren har varit duktig så borde eleven ha snappat saker under tiden. När kursen är slut så kanske kunskapen finns. Det är väl målet med undervisning.

Undrar ni varför jag just angriper matematiken? Älskar själv matematik. Jo, matematik i sig självt är väldigt precist. Har inget med mattelärares sätt att resonera. Men! Är 50 p max = MVG (50 —40), VG (40 — 30), G (30 — 20), IG (20 <).
Då blir det betyg där efter. Men kollas de missade kunskaperna som inhämtats pga senare undervisning? Svar Nej. Just matematik, därför att det är så precist.

Frågan är egal i alla betygssystem. Det enda som var fullständigt fel var 1 — 5 betygen. Elever med positiva val hamnade i den övre sektorn och då ringde länskolnämnden och utsatte mig för förhör. Efter koll med alla elevers betyg (åk9 sju klasser) så ringde man igen och meddelade att jag icke avvek från normalkurvan. Den enda gången jag till en myndighet sagt "Dra åt h-e!.14 5 -or och 12 –or i en klass fick länskolnämnden att slå volter. Men med drygt 270 nior så funkade medelvärdet*

*Nota bene. Där fanns Mickalel Tornving och Rolf Lasgård.

Redigerat av Överbölingen: 05-06-2011, 19:55

[Överbölingen]

Attan också! Glömde att det var ett svar till mamaggan!

[KRT]

Jag är faktiskt förvånad att just du gör detta språkliga fel

Har aldrig hört en stockholmare säga va´t. Vi har inga problem att uttala R nämligen

Varför förvånad *nyfiken*. Jag tror benhårt det är en generationsfråga! Kan inte dra mig till minnas att någon i bekanskapskretsen använder ordet regelbundet. Och då pratar de flesta grammatiskt korrekt Svenska. Å andra sidan kan det också vara en dialektal orsak, eller kanske en kombination? Äldre personer fr Norr (dvs allt norr om Hallandsåsen), använder VART, yngre från Södra Sverige gör det inte

Stockholmare säger sällan eller aldrig R, i stället heter det Ma'tin (Martin) bo'ta (borta) osv... Man kan tycka vad man vill om skånska R, men vi uttalar dem ordentligt och tydligt

[mamamaggan]

Börjar du bli gammal och glömsk ???



Förstår nog varför du bredde ut svaret .Jag hatade min sons småskoleår. Den som skrek värst i klassrummet fick hjälp , man rättade inte stavfel , man berättade inte hur man skulle stava osv osv.

När jag en gång frågade vad de hade för mål med undervisningen så tittade lärarna på mig som om jag var ett UFO. Fick bl a svaret att läsa behövde man inte kunna förrän man skulle börja femman !!!

När han kom upp i mellanstadiet rättade det till sig , då var det annan pedagogik som gällde och min son trivdes som fisken i vattnet.

När andre sonen , numera 30 år , började småskolan var allt tillbaka i det gamla igen och han hade en underbar fröken som verkligen brydde sig om att alla skulle få hjälp och gå ur trean med de kunskaper man bör ha .


Visst tar det olika tid för olika barn att ta till sig och lära sig saker , dessutom är de ofta bra på en eller ett par saker och sämre på andra. Då måste man få hjälp i ett tidigt stadie så att man kan avgöra varför .

Varje barn har rätt att lära sig på sina villkor men jag tycker att det är lärarens sak att kolla vad man lärt sig eller inte lärt sig och just ta reda på varför. Utifrån det får man sedan göra det bästa av situationen.

Äldste sonen tog sig till Universitet och han studerar fortfarande vid sidan av jobbet. Nyfikenheten har inte dött ut och han vill fortfarande vara säker på varför osv osv det är som det är eller hur det blir som det blir , gudskelov .