Är det bara jag?, Vill inte "döda" fulaväxter Alternativ

[mekare]

Är det bara jag eller finns det fler som bara inte kan döda någon krukväxt?
Det spela igen roll hur ful den är jag kän bara inte slänga den. Så jag tar de fula växterna till jobbet... resultatet har blivit att hela fönstret på jobbet är fullt med "Fula" växter så som julstjärnor som överlevt, sticklingar sedan i höstas som inte tog sig så bra, en ful fikus som jag fått av svärmor osv.

och där står planterna och är fula tills jag kan ställa ut dem på sommaren och då blir en del fina igen och en del dör "av naturliga orsaker"

ÄR det bara jag som är så här knäpp?

[stina]

Nej, du är inte ensam! Jag är likadan. Ska jag lyckas slänga en krukväxt måste jag gå ut med den och slänga den i soptunnan. Ingenting av blomman får synas när man öppnar soptunnelocket, för då ser jag bara hur den ligger där och sträcker sina grenar mot mig när jag öppnar soptunnan nästa gång - och då åker den "hem" igen. Snacka om larvig....

[Tesa]

..du är inte ensam, och jag har inget "jobb" att bära dom till... (lite kallt i lagårn) så dom bor här allihop.....

[Ewa L]

Vad skönt, det är inte bara jag.
De ful miss-sköter jag ett tag till så att de begår självmord, går inte att slänga dem innan.

Hade för många år sedan en Hibiscus som såg för bedrövlig ut. Den var bautastor och hade aldrig blommat vad jag än gjorde.
En kväll fick jag nog och gick iväg till soporna. Men — den såg så bedjande ut så jag vände och tog med den in igen. Veckan efter kom de första blomknopparna!!
Den blev en av mina finaste Hibiscusar och mamma till många små!!

[pimpim]

Här är en till. Jag har haft en paraplyaralia i 20 år och de senaste 2-3 åren har den sett för bedrövlig ut. Och nu när det bara fanns ett blad kvar som höll på att vissna, så gav jag upp och bad min man att gå ut och slänga den. Kunde inte själv, men nu känns det faktiskt skönt att vara av med den

Pia

[Almabama]

Själv tar jag med fula blommor från från jobbet. När jag nu redan har räddat dem en gång från att bli kastade så kan jag om det går åt skogen med dem, slänga dem själv med gott samvete

[Cilla]

Skrattade gott åt Ewas "De ful miss-sköter jag ett tag till så att de begår självmord, går inte att slänga dem innan." Jag har för närvarande en lång rad självmordsplantor i huset.

Men just de fula är svåra att döda... de andra strålar av sådan självsäkerhet att man kan reta sig på dem när man själv har en dålig dag. Men inte kan jag döda dem heller.

Förr slängde jag inte ett enda klipp. Av paradisbuske och gummiplanta blir det rätt många sticklingar. Allt levande hamnade som sticklingar i små krukor och resultatet blev först en stor mängd plantor av samma sorter som trängdes och blev fula på hyllorna, och sedan blev det en tät djungel på sommarverandan.

Sätter man ihop alla skraltiga, fula rumsväxter i en tät djungel så kommer också de fulaste till sin allra skönaste rätt. Det blir lite trångt, men man kan göra slingriga stigar och klippa ett litet hålrum för lässtolen och läslampan i slutet av stigen i rummet så känns det riktigt "möblerat" också.

Det är lättare att slänga vingliga sticklingar när man har kompost tycker jag. På väg till ett nytt liv kommer de, och tillbaka till jorden kommer de så småningom.

[nilla]

Oj, vad skönt! Känner igen mej mycket i samtligas beskrivningar.
Nån som försökt ta livet av en Monstera genom att sluta vattna den? Jag hade en som jag försökte ta livet av i mer än tio år - den hade aldrig mer än tre blad men levde gjorde den innan jag med en klump i halsen ställde ut den i trappuppgången med hopp om att nån skulle adoptera den.

Jag tror det är ganska vanligt - på våran gård brukar det på höstkanten dyka upp en hel del halvdöda plantor som omsorgsfullt grävs ner i rabatterna. Dom möter en säker död, javisst! Men dom gör det som fria

På mitt gamla jobb kallade vi kontorsfönstren för "Death Row" -den plats där dom dödsdömda fördriver sin sista tid i väntan på det slutliga ödet.

Gunilla

[mekare]

ett tag försökte jag glömma plantorna när jag gick på semester men då vattnade min kollega dem. hon som inte är det minsta intresserad av växter! När jag kom tillbaka sa hon stolt: jag har räddat dina blommor i sommar

[Eva i Skåne]

Här har ni en till .
"Allt" tar jag sticklingar av och mina arbetskamrater har nu likadana växter i sina fönster som jag har.

[Tittiluringen]

ojojoj... känner så väl igen mig.
Brukar ställa det jag har bestämt mig för att ska bort väldigt högt upp, då brukar jag missa dom vid vattningstillfällena.... ibland

nu har jag pga utlandsresa totalt inköpsstopp på krukväxter (syndade häromdan då jag hittade en fin ros för 10kr.... ) och dessutom måste jag hitta hem till det jag har
jag ger bort till vänner men mkt vill jag ska finnas kvar när jag kommer hem och det måste hittas pålitliga hem till dom så länge.

Varför finns det inte plantpensionat? Dit man kan lämna sina växter och få dom omskötta av kunnigt folk tills man kommer hem....

Kram Titti

[Eva i Skåne]

Pensionat för krukväxter finns nog inte, men jag har en arbetskamrat som lämnar sina stora utekrukor med sånt som ska övervintra frostfritt till en handelsträdgård över vintern. Jag tror det kostar 150:- för en riktigt rejäl kruka. Man lämnar kanske inte jättemånga, men några kan man väl kosta på sig om man saknar förvaringsmöjlighet själv.

[Ella]

Tack för den tråden mekare! Jag lider av något liknande syndrom. Något kontorsfönster har jag inte så de får snällt dö hemma.

Någon enstaka gång klarar jag av att slänga en oerhört ful krukväxt, så jag hoppas på ett långsamt tillfrisknande och stärkta förmågor till dess makabra västmord.

Komposten hjälper mig också, det blir till och med lättare att äta grönsaker när jag vet att jag kan omvandla skal och skrabbor till jord.

[Kajsa]

Alldeles vanliga fula växter slänger jag ut på komposten, men växter som
jag haft länge, stora, eller för mig värdefulla slänger jag inte för dom ser
trista ut en tid, jag planterar om, gödslar och fjäskar allt jag kan.
Det är roligt köpa nya sorter, har alltid överfullt i fönstrena, så det är okey
slänga en del halvvisset.

[katti]

jajamensan, har en sista anhalt för fula krukväxter jag med. I mitt pluggrum faktiskt.. där är inga gäster är och springer och blommorna får dö i lugn och ro
Har faktiskt en blomma som jag har problem med att få död på... en aloevera.. tycker egentligen om den jättemycket, men så fort jag försöker ge den lite kärlek... typ lite vatten eller en ny kruka med fin jord, så protesterar den vilt och dör nästan knall fall, så just nu står den i dödsrummet och stormtrivs. Ibland vågar jag titta på den lite och ge den några droppar vatten, men ibland så inbillar jag mig att den skrumpnar lite bara jag sätter foten innanför tröskeln. Det är faktiskt den enda blomma jag har som jag har några egentliga problem med, förutom en kaktus som blir jättekinkig om den inte får stå i sitt norrfönster praktiskt taget utan sol

[Ingo]

Är det bara jag eller finns det fler som bara inte kan döda någon krukväxt?

Jag dödar ingen krukväxt avsiktligt. Det behövs inte, de stackarna har det svårt nog ändå.

[mekare]

så om man vill få en planta dödad så är det bara att skickad dem till dig?

[Ingo]

Ja, det är något slags konstig kollektiv minnesförlust vi har i vår familj - jag kan glömma att vattna krukväxterna flera veckor i sträck och min fru är ännu värre, hon har nästan aldrig vattnat.
Växterna ute har jag lättare att komma ihåg. Är väl helt enkelt mer intresserad av dem.

[Almdalen]

Här är en till som "samlar" fula växter, det gör så ont att slänga dem så länge de lever. Har samma uppfattnig som er andra att de fula lever längst. Mitt senaste försök att ta död på växter var att låta sonen ta hand om dem under en månad. Tror ni han lyckades, nej naturligtvis överlevde alla.
Ingegerd

[Unn]

Här slängs inget heller, utom julstjärnor som jag har svårt för utom i något svagt ögonblick i december.
Jag har på senare år faktiskt börjat tycka om mina fulväxter. Det är ju svårt att tycka illa om någon som så villkorslöst och troget tycks tycka bra om en själv, eller hur? Hur styvmoderligt de än blir behandlade så bara lever de på... Man får liksom en ödmjuk inställning till sådan tapperhet!

Just nu trängs skrumpna suckulenter, dammiga mönjeliljor, spindelvävig aloe med gänglig bladmassa från amaryllis och hyacinter i nästan alla fönster. I "finfönstret" går det snabbt utför med primulor, campanula och tete a tete som saknar sin barndom med automatbevattning, värme och näring. De kommer att få stå kvar tills de kan planteras ut. Hoppas de tror på ett liv efter detta!

Unn