Fursten, av Machiavelli. En handbok i realpolitik. Lite knökigt språk att komma in i först, men sen slås man bara av hur klarsynt han var, och hur lite som ändrats sedan 1500-talet.
Dvärgen, av Pär Lagerkvist. Ett porträtt av ondskan, men inte inte james-bond-skurk-ondska, utan ondskan hos någon som behandlats mycket illa och är lika mycket ett offer som de olyckliga öden som kommer i hans väg. Lagerkvists bästa bok.
Om kriget i Gallien, av Gaius Julius Caesar. Inte en väldigt bra, men en väldigt intressant bok. Jag hade ingen aning om att Julius Caesar, den romerske kejsaren, som jag mest kände från Asterix, skrev böcker. Skriven flera årtionden innan Jesus föddes, men språket är lättläst, klar, prosa.