Släkten, Vilka räknar ni dit ? Alternativ

[mamamaggan]

Vilka räknar ni som släkt ? Egna familjen förstås men om ni har en partner , räknar ni då in partnerns familj ?


Konstig fråga kanske ni tycker men jag har hört och sett flera varianter :


Det är bara MIN familj som kan kallas släkt till mig och likadant när det gäller min partner.

Om det händer något tråkigt i min släkt så angår det inte min partner.


Min partners familj är nautrligtvis släkt även till mig och vice versa.

Om det händer något i respektive familj så angår det så klart oss båda.


Vad säger ni ?

[Farbror Blå]

Nu har ju jag ingen partner iofs, men om man ser på hur min födslofamilj har räknat på det, så håller jag med dej. Famil är kärnfamiljen, släkten tillhör alla.

[mojan]

Jag tror en hel del ligger på "det känslomässiga planet."
Om mannens/fruns/motsv släkt/familj bor långt borta/aldrig träffas/har dåliga relationer så vill man kanske inte räkna in dem i sin nära krets.
Omvänt om man har nära och god kontakt med en person i släkten oavsett släktskap så räknas den till den innersta kretsen.

[mamamaggan]

Visst ligger det mycket på det känslomässiga planet , finns ju kompisar som man räknar in i " inre kretsen " innan släkten .


Men hur ställer ni er till att t ex partnerns släkt tycker att vad som händer , glädje som sorg , i deras släkt inte inbegriper er, att ni inte har med det att göra eftersom ni inte är " riktig släkt " ?

[Myosotis]

Men hur ställer ni er till att t ex partnerns släkt tycker att vad som händer , glädje som sorg , i deras släkt inte inbegriper er, att ni inte har med det att göra eftersom ni inte är " riktig släkt " ?

Det var konstigt Låter nästan som mobbing. Det beror väl på hur länge man har varit ihop och hur man kommer överens osv, men om man "inte har med det att göra" så får man ju aldrig chansen att lära känna partnerns släkt. Hos oss har det alltid varit självklart så att t.ex. mamma är mycket god vän med mina båda fastrar. Man får ju tänka på barnen också, hur konstigt blir det inte om det händer något och bara barnbarnen/syskonbarnen och ena föräldern bryr sig medan den andra föräldern skulle vara helt oberörd eller, det är ju uppenbart att det inte funkar så.

[mojan]

Visst ligger det mycket på det känslomässiga planet , finns ju kompisar som man räknar in i " inre kretsen " innan släkten .
Men hur ställer ni er till att t ex partnerns släkt tycker att vad som händer , glädje som sorg , i deras släkt inte inbegriper er, att ni inte har med det att göra eftersom ni inte är " riktig släkt " ?

Då har vi ett relationsproblem.
Om partnerns släkt inte tycker att vi är "riktigt släkt" så kan jag

A/ Strunta i det för jag tycker inte heller att vi är "rikigt släkt", dvs vi är ense.
B/ Bli ledsen för att vi definitierar inte "riktigt släkt" på samma sätt, dvs vi är oense.

Som vuxen får man försöka att leva med att omvärlden inte alltid är som jag skulle vilja att den var.

[Överbölingen]

Efter en förening med en motpart så är det ju så att man får en utvidgad "släkt". En ömsesidgig acceptans vore önskvärt. Går det så går det. Mycket kan falera men Men vårt svensaka tjurskallesyndrom så är det svårt. I södra Europa är det annorlunda och även i Västerled.

Närmaste liknelsen är min gamla klyscha om resenären ombord på storstädernas lokaltrafik. Hur fan vore det med ett leende åtminstonde.

[Cacki]

Det finns områden där man som ingift släkt-/familjemedlem har anledning att gå varsamt fram och det är i arvsfrågor och liknande situationer. Det kan kosta mer än det smakar i slutändan att ta för stor plats i ev diskussioner/konflikter som kan uppstå i liknande sammanhang.

[Överbölingen]

Ett urtypiskt läge för det udda svenska ordet "lagom"

[Cacki]

Ett urtypiskt läge för det udda svenska ordet "lagom"

Var det mitt inlägg du kommenterade? Hur som helst förstår jag inte vad du ville ha sagt. Antingen är jag kanske dum eller bara korkad, jag vet inte...

[Eva i Skåne]

Visst är partners släkt också min släkt. Det känns självklart för mig.
Sen kan det ju variera mycket hur nära kontakt man har med sina anhöriga, kanske är det avståndet, kanske nåt annat som gör att man inte kommer nära sin "nya" släkt eller rent av sin biologiska familj. Ingen familj är den andra lik så man kan nog inte ge generella svar.
Jag håller med Cacki att man ska akta sig för att blanda sig i arvsfrågor i partners släkt. Det är nog orsak till många tvister att den ingifte tycker för mycket

[Anki på Öland]

Räknar fortfarande min f.d. mans syskon som släkt

[mamamaggan]

De flesta av er har samma syn som jag , d v s att lever man i ett partnerförhållande så ÄR man släkt även med partnerns släkt.

Håller också med när det gäller t ex arv , då får man gå varligt fram .


Men ändå så vet jag många som inte ser det som att man är släkt om det inte finns blodsband. . Mobbing ? Möjligt , man älskar ju inte alla bara för att någon i släkten valt den personen som sin partner men jag reagerar iaf negativt på sådan behandling.

Som någon skrev så blir man ju släkt i och med partnerskapet och hur gör man med ev barn ? Är de bara delvis släkt , de har ju gener från båda föräldrarna eller de kan ju vara adopterade , hur gör man då ?

Har alltid så svårt att förstå sådana här saker , hur man med gott samvete kan säga att t ex om någon i partnerns släkt är sjuk så angår det inte den " ingifte " eftersom de inte har blodsband.

Har man varit partner i många år så är det än värre tycker jag.

Kul med dig Anki som fortfarande räknar din f d mans släktingar som släkt. Det är de , speciellt om det finns barn med i bilden. För mig vore det omöjligt att utesluta dem om inte annat för barnens skull.

Redigerat av mamamaggan: 07-11-2011, 07:44

[malcolm]

Jag räknar bara de som jag har blodsband med som släkt, svärföräldrar, svågrar etc. går bort. Min kusin är fortfarande min kusin vad som än händer men det är inte de nyss nämnda, däremot inte sagt att jag utesluter dessa ur gemensamheten på något sätt förutom om det gäller arv.

[Elisabeth-Västku...]

Jag räknar sombos släkt också till min, hans barn tillhör min familj och hans barnbarn ser jag också som mina barnbarn.

Att man sen kanske inte alla gillar, ja det är en annan sak....

Vid arv tycker jag att ingifta skall hålla sig utanför annars blir det bara problem.

Elisabeth

[Margith]

Vilka räknar ni som släkt ? Egna familjen förstås men om ni har en partner , räknar ni då in partnerns familj ?
Konstig fråga kanske ni tycker men jag har hört och sett flera varianter :
Det är bara MIN familj som kan kallas släkt till mig och likadant när det gäller min partner.

Om det händer något tråkigt i min släkt så angår det inte min partner.
Min partners familj är nautrligtvis släkt även till mig och vice versa.

Om det händer något i respektive familj så angår det så klart oss båda.
Vad säger ni ?

Det här inlägget fick mig verkligen att tänka efter. Hur säger jag? Hur tänker jag?
Jag tror att jag gjort det lite enkelt för mig, jag säger "min släkt" och "din släkt". ("Din släkt" är alltså min mans släkt )
Men min mans släkt står mig väldigt nära. Behöver de mig, av någon anledning, så ställer jag självklart upp. Och jag vet att de ställer upp för mig.

Oavsett om jag anser min mans släkt vara min släkt eller inte; händer det nåt elände i någondera släkten kommer det att påverka oss båda = min mans eventuella bekymmer med "sin" släkt är lika mycket mitt bekymmer som hans.

Och det säger jag direkt: krök ett hår på vår son, min mans dotter eller hennes barn: har du aldrig sett en tiger förut kommer du att få se det då

[Ugglemormor]

Man fick ju på köpet att räkna med makens släkt och de närmaste även att man inte drog jämnt, men som ung fick man lära sig att tiga och behålla sina önskemål för sig själv.
Den släktpåverkan har jag nu avverkat när de är döda och så här efterhand kan jag säga att visst var det jobbigt men jag gjorde dock det hela smidigare utan fighter.
Jag vill inte att föra den gamla traditionen vidare när jag lyssnar på den yngre generationen som tycker att ta det lugnare, vi hjälps åt med det som vi kan och resten får andra fixa. Dock hörs det röster att det var bättre förr av dem gamlingar som ännu lever ...... javisst! Köra livet ur den yngre generationen så att de mår illa vid varteviga storhelg och födelsedag .... .. det ser jag inte som det var bättre förr......... .

[Motti]

Släkten är dom vänner jag väljer själv och vill umgås med dom jag har trevligt tillsammans med och de behöver nödvändigtvis inte vara släktingar .

[Jubbe063]

Släkt är för mig sammankopplade individer genom arv eller juridik. Vare sig jag känner dem eller ej, så är de likafullt min släkt.

Familj är den krets av juridiska och arvsmässiga skara jag har känslomässiga band till , samt övriga som jag väljer att ha i denna skara.

[Ugglemormor]

Håller med att man kan välja sitt umgänge med släkten....... Det jag skrev om var att som en ny medlem i denna släkt hade jag inte samma befogenheter att bestämma själv hur jag ville ha det.......... Numera kan jag bestämma detta själv vilka är mina vänner och vilka jag vill bjuda in........

Redigerat av Ugglemormor: 08-11-2011, 13:12