Hur kan man ens tänka att lämna sin partner bara för att han/hon drabbats av sjukdom!?
Inte dör väl min kärlek även om min partner inte känner igen mig eller inte kan föra ett samtal med mig, eller kanske inte alls kan prata!
Han finns där ändå till kropp och själ. Jag älskar inte bara i lust utan också i nöd ... och det är just i nöden som kärleken prövas.
Vi ska inte tro att en dement är "helt borta" ... det vet ingen med säkerhet.
Min tro är att även de värst drabbade någonstans känner kärlek och närhet och också känner om de blir "lämnade".
Detta är som sagt vad jag har för åsikt i frågan ... jag respekterar alla era andra åsikter även om jag har svårt att förstå dem.
gnon49 ... min svärfar gifte om sig när han var 75 år ... han blev änkeman några år tidigare.