Handmata vilda fåglar, Jag vill lyckas med detta Alternativ

[Diabolique]

För ett par år sedan såg jag ett program om hur man får vilda fåglar så orädda att de äter ur handen.

Jag är jättesugen på att lyckas med detta i framtiden, men jag får vänta tills jag bor på landet på vintern (det är lättast på vintern då det finns mindre mat).

Programmet jag såg är norskt och heter "Vill bli tam".
Den är ganska kul och intressant och rekomenderas varmt!
http://www.nrk.no/nett-tv/klipp/32925/

Är det någon som har erfarenhet av detta?

[KRT]

När jag var liten hade vi "tama" talgoxar, de kom och pickade på rutan när de ville ha en bit ost . Hur vi fick dem tama kommer jag tyvärr inte ihåg, det var nog 25 år sedan...

[Diabolique]

När jag var liten hade vi "tama" talgoxar, de kom och pickade på rutan när de ville ha en bit ost . Hur vi fick dem tama kommer jag tyvärr inte ihåg, det var nog 25 år sedan...

Åh, vad mysigt!
Det jag har fått reda på genom det norska programmet är att det finns några saker som gör det enklare att lyckas:

1. Fågelmatare vid fönstret (så att de vågar sig närmre människor).

2. Lättillgängligt foder-skalade och hackade frön, vilket gör att de föredrar maten från just dig, istället för grannen.

3. På vintern kan man sedan sträcka ut handen genom fönstret och gömma sig själv. På så vis vänjer de sig vid händerna. Och att de inte är farliga.

4. Den fjärde saken är att dölja ögonen (titta bort eller blunda med ena ögat), eventuellt ha en hatt som döljer mer av ansiktet.

[Ingela i Segersb...]

Det kanske går lite lättare, om man har något i handen som fåglarna tycker väldigt mycket om. Som jordnötter t.ex. I vintras hade jag talltitor som var väldigt närgångna, när de ville ha jordnötter. En satte sig och pickade på handen, som jag hade jordnötter i, tills jag öppnade handen så den kunde äta. Och flera gånger satt sig en på kameraobjektivet.

[mamamaggan]

När jag hälsade på mormor som liten så gick vi alltid ut på trappen/verandan och matade fåglarna efter varje gång vi ätit.

Mormor hade gjort det till vana att ha brödsmulor i handen och fåglarna satte sig glatt både på hennes hand och min och pickade i sig brödet.

Mormor bodde i ett villaområde i Göteborg så inte behöver man bo på landet.

[Whiskuchi]

När jag var barn och hade eoner av både tid och tålamod vande jag fåglarna vid min närvaro genom att stå i trädgården vid deras matplats, först långt ifrån och sedan närmare och närmare. Till sist kunde jag ha maten i händerna.

[Gossen Ruda]

Jag vill bara framföra min åsikt, och den är att fåglarna bör förbli vilda. En granne lärde talgoxarna att ta mat ur handen men när han inte var ute flög de eländiga kräken runt huvet på mig och andra och tiggde. Man fick schasa bort dem men ibland var det nästan omöjligt. Skaffa en undulat om ni vill ha en tam fågel.

Edit stavfel

Redigerat av Gossen Ruda: 24-04-2012, 10:18

[Gunilla T]

Jag håller nog med Ruda här, fåglarna bör förbli vilda - för deras egen skull.

Det enda skydd och försvar som de har är deras skygghet och rädsla, alla människor är inte snälla mot fåglar.

[Whiskuchi]

När jag var liten var det bara jag som kunde komma så nära dem, andra - inklusive andra barn - höll de sig borta ifrån.

[Huggorm]

Åtminstone kråkfåglar ser ju skillnad på människor och minns hela livet. Men även småfåglar ser nog ofta skillnad tror jag. Här ute hos mig finns inga elaka människor, så här räcker det att de ser skillnad på människor och rovdjur.

[Ingela i Segersb...]

Jag gjorde inget speciellt för att talltitorna skulle äta ur min hand. I och med att jag fotade fåglarna så mycket och la ut jordnötter på ett ställe för att locka fram dem till lagom fotoavstånd, så kom de flygande så fort jag kom ut ur huset.

[gnon49]

Några orädda rackare som jag fått att äta ur handen är Svartmesen. En sträng vinter och lite tålamod hjälper till. Sedan har småfåglarna koll på när maten kommer och blir allt oräddare. En upplevelse är det i alla fall.

[Huggorm]

Lavskrikan är ju extra lätt att locka, men den finns bara i norra Sverige

[omk]

I mina föräldrars sommarstuga fanns det några orädda talgoxar för många, många år sen. Har ingen aning om varför de var så orädda, kanske var det min pappa som lockade/peppade dem. Han hade god hand med djur.

Vi var tvungna att bre mackorna inomhus (annars satte de sig I smöret eller PÅ osten) och när man väl kommit ut på verandan, då var mackan helt förlorad om man råkade lägga ner den på bordet (istf att glufsa i sig den hel och hållen), för då kom det en liten talgoxe som satte sig PÅ mackan. Inte så fräscht, men ändå ganska kul !