CITAT (Motti @ 04-10-2013, 23:49)

Totalt fel !bara att kolla på Blocket . Köper du en blandrashund va har du då för syfte ?du kan ju i alla fall inte ha syftet att bevara en ras hälsa .Vi som satsar på renrasiga hundar har ett syfte med det att bevara rasen hälsosam och att bevara rastypen att bevara instinkten och extriören och konstruktionen för att hunden ska hålla extriört för var den är avlad för.Att skaffa hund för oss är på allvar ingen ingivelsens stund vi brinner för den rasen vi köpt och tänker ställa ut gå på jaktprov osv .Blandras uppfödare vet inte ens vad de håller på med rent genetiskt !de har absolut ingen koll på vilka raser de blandar eller vilka raser som är tänka för vissa ändamål .En Veterinär från ett större djurskukhus varnade för att köpa blandras mellan vackthund och vallhund tex för den hunde med den korsningen kan snäpp vilken dag som helst då de inte vet om de ska vackta eller valla .Då kommer vi in på rastning av hundar !blandraser vet inte hur de ska bete sig bland andra hundar då de har så mycket av olika hundar i sig ,vilken del av hunden ska de ta fram ? Att rasta en hund med andra hundar har med just vilken ras den är kamphund vakthund jakthund .
Helt rätt. Man har inte som syfte att bevara ras hälsa. Man kan inte bevara en ras hälsa när det handlar om hundar utan ras. Säger sig självt. Förresten, de flesta rashundar har många problem med sin hälsa...
Däremot är mitt syfte att jag vill leva med hund. För mig är ras inte viktigt. Första gången jag köpte en blandrashund handlade det om en omplacering. Det var en hund som for illa och min bror övertalade mig att ta henne. Det var en dobermann. Visserligen såg hon renrasig ut, men då hon inte var registrerad så var hon blandras.
Min andra blandrashund föddes hos mig. Han var en dobermann/greyhound. Nr jag tog hem min dobermann hade jag redan en omplacering. En fd tävlningsgreyhound på sex år. Diamond Collar hette han när han tävlade. Vet inte om man kan hitta några resultat ännu från honom. Han var född 1995 tror jag och tävlade fram till 1999, om jag minns rätt.
De där rackarna lyckades med en tjuvparning.
Vad jag vet var det en av dessa åtta valpr som for illa. Den blev omplacerad tre gånger, bland annat var han tillbaka till oss en sväng. Men sen fick han ett bra hem.
Gibson, som min hemuppfödda blandras hette blev 9,5 år. Om man räknar bort vaccinationer mm. inklusive besiktning och cippning av valparna så var han till veterinär tre gånger. Första gången var han knappa året. Han hade fått något vasst rakt in i frambenet, Såret gick in rakt in i benet. Då låg han ett par dagar på Ultuna för observation. Andra gången svullnade hans baktass upp plötsligt. Det visade sig att han brytit en tå. Tredje gången var det en halsinfektion.
Han började magra i våras. I augusti lät jag honom somna in. Utan ordentlig utredning. Man kan tycka vad man vill om det, men jag valde att inte lägga en massa pengar på en gammal hund som levt ett fantastiskt bra liv med mycket lösspringande i skog och mark och matte hemma i princip jämt.
Angående min hunds lynne. Han hade vakten från dobermann. Annars var han som en greyhound. Han var explosiv men inte uthållig på ett sätt som dobermannen är. Han hade inget behov av att stimuleras som en dobermann kräver. Nu kommer vi till trådens ämne. Han gillade långa promenader eller snabba och korta löpturer i uppåt 70 km/h. Ja, de fick han fixa själv, så snabbt springer inte jag. För övrigt gillade han mest att slagga i soffan.
Han hade några andra typiska greyhounddrag. Som att ställa sig och stirra rakt in i väggen i uppåt tio minuter i sträck.
Oj, inte meningen att skriva en bok. Men jag saknar honom, så då blev det så.
Min kvarvarande blandras är en stackare som farit mycket illa i livet som liten. Hon är en drever/Jrt. Hennes historia berättar jag en annan gång.
Redigerat av Anma: 04-10-2013, 23:26