"Undulatmormor", en liten fågelunge Alternativ

[belle]

Jag har blivit "mormor" till en liten undulatbebis!!! För 11 dagar sedan kläcktes ett av 6 ägg och ut kom en liten rosa "sak" som var lilla Tintin. Tyvärr var de andra äggen obefruktade så det blir bara en unge. Men det är kanske bra, då blir det ju ingen konkurrens om maten. Nu har den blivit mer än dubbelt så stor och har öppnat ögonen. Dunen håller på att växa ut, men det är svårt att gissa vad det blir för färg på den. Mamman är vit och pappan är grön. Ville bara berätta att jag är såå glad (jisses, hur ska det då bli när jag blir mormor och farmor på riktigt....)

[pejori]

Det blir nog likadant kan jag tro
jag är precis lika fånig oavsett om det är fågelungar eller fiskungar, kattungar eller hundvalpar som jag får
för att inte tala om ett nytt SKOTT!!!! det blir jag salig över
har som du förstår inga barnbarn än.Och det ser inte ut som jag får några heller
mina barn är såååå oviliga att föröka sig än

[MRLINDELL]

Grattis! Jag hade också sådana när jag växte upp. Vi fick 2 undulater bara men finkarna var produktivare, det blev flera kullar. Hur konstigt det än låter gillar dom kokt ägg i små portioner att mata bebisen med.

[Mia, zon 3]

Mina papegojor gillar kyckling.... att äta, alltså, inga andra böjelser vad jag vet
De äter å andra sidan allt, inklusive heminredning.
Vad jag vet om undulater så producerar åtminstone honan en slags mjölkliknande vätska i krävan som hon stöter upp till ungarna. Fast det kan ju vara bra att se till att de har bra mat, så de orkar med påfrestningen det är att föda upp ungarna.
Ungefär som man själv - två års amning tar musten ur en om man inte äter ordentligt....

[Nutten]

Åh så kul!! Har själv vuxit upp i en familj där vi odlade undulater -sedan dess har jag haft undulat själv också.

Så fort ungarna har fått sina fjädrar är de underbart söta. Skulle förresten tippa på att ungen blir grön - grönt är den dominanta färgen, men man vet aldrig om det blir något annat i alla fall. Beror förstås på vad för slags föräldrar både honan och hanen har haft i sin tur.

Det där med kokt ägg är inte alls konstigt - vanligt att ge som kraftfoder till fåglar när de häckar (gott om protein och annat trevligt). Orkar man inte göra det kan man köpa kraftfoder.

Mina nuvarande undulater önskar jag fick ungar, men hannen är alldeles för tafatt när det gäller det där med balansen....varenda gång han försöker så ramlar han ner från honan, som i sin tur tappar lusten. Borde egentligen låna hem ett häckande par så han fick lära sig hur det hela går till!

[belle]

jo, nog tar det på krafterna även om Klara bara har en unge. Hon börjar se lite tärd ut, men hon har en god make som matar henne och passar den lille. Det är ett naturens under att de vet precis vad de ska göra fast de är uppvuxna i fångenskap och aldrig har sett nån artfrände ta hand om avkomman. Man blir imponerad hur duktiga de är.

Förutom detta par har jag ett par till, men de fattar inte alls hur man gör. Pelle har väl försökt men Molly är våran lilla kommandora som man minsann inte sätter sig på hur som helst inte.....

[lolo]

Underbart roligt att läsa om era undulathistorier! Belle, kan inte du befoga bilder av det lilla pyret (och gärna dess mor o far) så man får ser det? Jag har själv ett undulatpar (Polarn o Pyret) som tycker mycket om varandra. Gosiga och väldigt pratsamma (särskilt hannen Polarn). Har tidigare fått flera undulatkullar med andra fåglar, vilket har varit otroligt roligt och lärorikt också! Hannen brukar vara väldigt noga med matning av såväl honan som ungarna. Om ungarna trilskas kan hannen bli nästan våldsam, men det är bra om ungarna inte äter annars så att säga./Ann-Louise

[Mia, zon 3]

...hannen är alldeles för tafatt när det gäller det där med balansen....varenda gång han försöker så ramlar han ner från honan, som i sin tur tappar lusten.

Vår papegojhane - Marvin - är egentligen fullkomligt nedtryckt i skorna av sin kära dam, Freja. Hon är ett litet hår av hin, den fröknan, men go när hon vill...
MEN - när de blir amorösa med varandra, då är det ombytta roller! När han väl fått kliva på henne så är det danska skallar och käftsmällar som gäller tills det är klart. Och hon tar emot så vackert, tills det är klart. Då ruskar hon på sig, rättar till fjädrarna, och sedan ger hon Marvin en smäll så han ramlar av pinnen. Sedan sjunger hon en stump medan han klättrar upp igen....
Tyvärr har vi varken tid, plats eller avsättning för ungar, alltså de får ingen holk och det blir inga ägg. Tänk vad praktiskt om det hade funkat så med människor - man blir inte gravid förrän man har möjlighet att ta hand om barnet....

[belle]

ja, jag är ju inte så hemma med kameran men jag ska be om hjälp så förhoppningsvis kommer det bilder framöver. En liten undran; när ungen kommer ut ur holken, bör man flytta den och föräldrarna till en egen bur??

[Nutten]

ja, jag är ju inte så hemma med kameran men jag ska be om hjälp så förhoppningsvis kommer det bilder framöver. En liten undran; när ungen kommer ut ur holken, bör man flytta den och föräldrarna till en egen bur??

Det brukar inte behövas!

[belle]

Eftersom jag inte har haft fågelungar förut, och de andra fåglarna inte är handtama, undrar jag när man kan börja tämja Tintin, som jag vill ska bli riktigt tam. Någon som vet? Kan jag redan nu börja lite försiktigt? Eller blir mamman irriterad och kanske överger sin unge då?

[Nutten]

Börja inte förrän den har fått alla sina fjädrar.

Hade en väldigt tam undulat själv en gång i tiden. Honom plockade jag upp en stund varje dag från tidig ålder. Det man får se upp med är att undulaten lätt blir präglad på människor då, åtminstone om den inte bor med andra undulater den dagen den har flyttat hemifrån. Sedan är det så att hanar lättare blir väldigt tama (och lär sig annat än fågelspråk) än honor. Nöjer man sig med att bara ha dem handtama är de lika lätta att träna. Bara tryck lätt mot magen så brukar de automatiskt flytta över till handen. Belöna gärna med något gott den kan äta!

Kom ihåg att skynda långsamt! Se till att fåglen är trygg med det du gör innan du går över till något nytt. Du ska se att den kommer lita på dig sedan. Det är även bra att prata lite mjukt till den hela tiden, så den vänjer sig vid din röst.
Har man väl fått en undulat tam, så brukar de andra bli lite vänligare också.

[Heléne_Hbg]

MEN - när de blir amorösa med varandra, då är det ombytta roller! När han väl fått kliva på henne så är det danska skallar och käftsmällar som gäller tills det är klart. Och hon tar emot så vackert, tills det är klart. Då ruskar hon på sig, rättar till fjädrarna, och sedan ger hon Marvin en smäll så han ramlar av pinnen. Sedan sjunger hon en stump medan han klättrar upp igen....

*gapskratt*

Förlåt men i mitt lilla huvud spelades detta upp som en svartvit komedi och det blev bara för mycket. Nu får jag torka latte av skärmen.

Heléne - har katt, inte fåglar. Synd att det i vårt fall vore vanskligt att kombinera.

[MRLINDELL]

Det är betydligt svårare med flera. Vår undulat var otroligt tam och följde med snällt överallt. Knatade på matbordet ibland på talrikarna och var ganska social. En dag fick han en fröken i buren och då var inte husse intressant längre. Han kunde gå med på att hoppa upp på fingret och chattra lite men intre mera, måste sedan in och kuttra igen allt han missat.

[Nutten]

Min undulat var oerhört tam och fortsatte vara det trots damsällskap! Undulathonorna var bara annat sällskap, det var fortfarande roligt med matte, gosedjur, tofflor och allt annat...men som sagt var, han hade blivit felpräglad trots undulater i samma hus. Han besteg precis allt UTOM sina honor *suck* försökte till och med charma in sig hos nymfparakiterna.

En av mina undulater på senare år (som tyvärr dog ung...) var sådär härligt tam. Hade honom ensam i ca två månader innan jag skaffade en jämnårig hona till honom. Hon (som jag fortfarande har kvar) var inte precis tam, men följde efter min hane överallt. Alltså satt båda ofta hos matte eller husse (och alla gäster). Gjorde flygräder i hela huset, hittade på rackartyg, kort sagt stormtrivdes. Sedan dog han och honan blev anti allt och alla...skaffade ett nytt litet pyre efter ett halvår och han var gullig i två veckor, sedan gjorde han som honan och sket fullständigt i matte. Numera är båda rätt trista ur den synvinkeln att ingen är handtam längre, men man får förstås bjuda på sallad och annat gott direkt ur handen - alltid något.