|
Nu vet jag inte om jag tänker mig din fråga på fel vis. Dessutom är detta mitt eget svar en smula "amatörmässigt". Men ungefär så här tänker jag mig.
Ett frö är ju en liten "förprogrammerad klump" som innehåller hela den vuxna växtens livscykelsinformation.
Från början tror jag inte att den direkt "vet" var den ligger. Däremot känner den av mörker, ljus, kyla, värme, fuktighet, torka, osv.
När betingelserna är på ett visst vis (olika för olika frön), låt oss säga att det är en viss fuktighet tillsammans med en viss temperatur, och ett visst slags ljus, så är fröet programmerat att börja "öppna"/luckra upp sitt slutna skal och börjar släppa in syre och fukt.
Då startar processerna inne i fröet, och en rot börjar växa neråt och en stjälk söker sig mot ljuset.
Roten i sig är förprogrammerad att ta in vissa ämnen i cellerna, som behövs för just den växtens fortsatta tillväxt, och hela liv.
T.ex. är en del växter förprogrammerde att växa på torvmark och tar bara upp sina näringsämnen i en sur miljö med lågt Ph-värde.
I ett högt Ph-värde fungerar inte den växtens livsprocesser särskilt bra. (och vice versa).
De kemiska processerna i en växt (och ett djur), behöver vissa förutbestämda betingelser för att fungera.
En del växter är känsligare än andra och tål inte ens små variationer, medan andra klarar ganska olika miljöer.
Det här märker ju redan det lilla fröet, eftersom dess biologiska processer bara kan fungera under vissa förhållanden.
Nu kanske du bara tänkte på frön i allmänhet, att de tar sig bäst i såjord, t.ex?
Det underlättar att ha en jord som inte blir för blöt så fröna ruttnar, och inte heller torkar ut för lätt. Frön i groningsstadiet är känsliga.
Frön är också näringsrika, och har alltså med sig den näring som de behöver när de gror!
Varför frön inte gillar näringsrik såjord, vet jag faktiskt inte.
På något vis är väl just frön programmerade att gro i näringsfattinga miljöer, innan det har skaffat sig ett bra rotsystem och kan börja konkurera med övrig växtlighet.
Kanske blir de övergödda och får hjärt och kärlproblem ... som människor ...
Fett och socker, för människor, är ju "bristvara".
Alltså, inte idag, men när människan utvecklades. Vi har en inre drift, att "äta så mycket vi kan", det är onekligen GOTT!
Det gällde att lägga på hullet när man kunde, för det varade sällan länge... snart kom vintern med kyla och svält, då gällde det att ha överskottsfett att ta av.
Så lever ju många djur idag.
I växtvärlden är det kväve som är denna bristvara, och växterna är programmerade att ta in så mycket de kan.
De har inget "naturligt stopp" (liksom människor och djur inte har något naturligt stopp gentemot fett och socker)
För att ta granskogen som exempel, så när biltrafiken och kväveutsläppen ökade, så stormtrivdes skogen - till att börja med.
Den fick extra gödning och växte och frodades som aldrig förr.
(Något som miljövännernas motståndare tog fasta på)
Men ... så småningom börjde den bli övergödd (den med), för att så småningom börja må dåligt istället.
Balansen var rubbad, och skogen mycket sårbar för sjukdomar, angrepp av svamp och insekter, och variationer i väderlek - sånt som den tidigare klarat av.
Den utbredda almdöden, och talldöden, kan nog påstås var just en sådan rubbning. (av miljön, behöver inte vara enbart kvävet)
/amaira
--------------------
Zon 3, Mälaröarna utanför Stockholm. Fotoblog |
jordsorter, hur märker fröna skillnad?!
13-07-2004, 10:11
