Jag hade ett helt igenvuxet ställe, mellan min uteplats och grannens. När jag ville utöka mina "odlingar" pratade jag med den helt trädgårdsointresserade grannen, om jag fick ta över plätten och försöka göra den finare. Där växte fullt, fullt med vallört, rötterna var som ett golv. Jag grävde så gott jag kunde, men det var ju omöjligt att få bort rötterna. Det första jag satte var en rabarber, som idag är stor och frodig. Sedan planterade jag och sådde in en massa ogräs, fast såna som jag gillar: såpnejlika (ja, den brer ur sig), lupiner, prästkragar, färgkulla, johannisört, blågull, höstastrar. Vallörten finns kvar, fast i måttliga mängder, i början ryckte jag bort dem, men det behövs inte nu. Det fanns massor, massor med påskliljelökar och tulpaner i jorden, de blommar underbart varje vår. Mattram dök upp, dagliljor och en fingerört, som är min glädje, den väver sig in bland allt annat med fantastiska röda blommor! Det finns renfana och praktlysing. Längst bak har jag planterat en Flammentanz som klättrar på väggen. På staketet mot min uteplats klänger en fin clematis, alp tror jag, som aldrig har svikit mig hur jag än behandlat den! Allt från totalsnagg på våren till att inte klippa alls.
Nå, kontentan är att ett förvuxet ställe kan bli en härlig färgklick. I mitt fall visserligen lika förvuxen, men vackrare.
|