Jag tycker också om alla årstider, speciellt när man är i början av dem.
Men sedan kommer mitt i alltihopa månader såsom gråa mörka trista november med mörker och trötthet. Seeega februari är ingen höjdare då man halkar omkring och väntar på våren som aldrig verkar komma.
Å andra sidan så är jag pollenallergiker, vilket förstör en del av nöjet med våren och getingmånaden på sommaren gör mig inte särskilt lycklig (hatar stridsmålade egensinniga kryp som går till attack)
I början på årstiderna glömmer man dess nackdelar och ser fram emot allt det trevliga och goda som de för med sig. Advent, Lucia, Levande ljus, jul, skridkoåkning, lövsprickning, vårpromenader, tussilago, vitsippor, syrener, ljumma sommarkvällar, grilla, bada i havet, alla dofter, värme, höstlöven, kantarellerna, skogspromenader, färgerna, doften av nyfallen snö....
Det är som att man längtar till en ny årstid så fort man anser att den man är i har blivit lite trist. Människan är en komplicerad natur.