Organdonation, Hr ni anmält er? Alternativ

[kristerh]

har själv inte anmält mig fast jag är för donationer, ren slapphet, nu får jag se till att göra det, hur är det med er andra, har ni anmält er?
anmälan kan göras på livsviktigt.se
krister

[pejori]

har stått som donator i tjugo år
först frivilligt med kort i plånboken, numera registrerad donator

[Ina]

Har också funnits med i tjugo år - är även blodgivare sedan lika lång tid tillbaka! Gör detta om ni har möjlighet!

Jag har en vän som väntar på en ny lever och en väninna som behöver en njure och det känns så tråkigt att se dem bli sjukare och sjukare...
Det kanske förolyckas människor som skulle passa som givare som dom aldrig får reda på...

[Annlo]

Ja jag är anmäld! För mig är det en självklarhet att donera... Vad ska jag med mina organ till, dit jag ska sen?

Annlouice

[Kakaduan]

Absolut! Registrerade mig i tidernas begynnelse och hade ett litet kort i plånboken. Numera ligger man i datorn någonstans.

Baxnar dock när jag läser i tidningen att homosexuella inte får donera organ eller ge blod i dessa tider när det är brist på båda delarna. Vaf... nu för tiden är ju HIV spritt i alla grupper oavsett sexuell läggning.

Kakaduan

[Castea]

Anmäld sedan åratal, och har kort i plånbok.

[Betty]

Anmäld sedan åratal, och har kort i plånbok.

Samma här.

[Gossen Ruda]

Organdonation? Aldrig i livet, har ni aldrig sett "Meningen med livet"?

Om man nu får skämta i den här tråden. Nej, jag är inte anmäld av ren slöhet. Dessutom har jag så mycket småkrämpor att jag är tveksam om nåt kan komma till användning. Men om nån har ett friskt tarmsystem över så skulle jag kunna ta emot. Fast ca 50 liter blod har jag släppt till under årens lopp.

[pejori]

Organdonation? Aldrig i livet, har ni aldrig sett "Meningen med livet"?

Om man nu får skämta i den här tråden. Nej, jag är inte anmäld av ren slöhet. Dessutom har jag så mycket småkrämpor att jag är tveksam om nåt kan komma till användning. Men om nån har ett friskt tarmsystem över så skulle jag kunna ta emot. Fast ca 50 liter blod har jag släppt till under årens lopp.

du kanske duger till forskning?
eller så kan dom använda dej som avskräckande exempel i undervisningen.
lovar att donera mina tarmar till dej.

[Ina]

Organdonation? Aldrig i livet, har ni aldrig sett "Meningen med livet"?  :lol:

Om man nu får skämta i den här tråden. Nej, jag är inte anmäld av ren slöhet. Dessutom har jag så mycket småkrämpor att jag är tveksam om nåt kan komma till användning. Men om nån har ett friskt tarmsystem över så skulle jag kunna ta emot. Fast ca 50 liter blod har jag släppt till under årens lopp.

Har sett filmen men står kvar i registret ändå...

Men Ruda.. de flesta organ som kommer folk tillgodo kommer inte från vältränade 22-åringar utan ett fysiskt fel utan från lite äldre personer med småskavanker...

[Gossen Ruda]

Jo, jag har allt funderat. Kanske kan man undanta levern med tanke på filmen? Avskäckande exempel funkar nog inte när den svarta själen har slutat inverka.

[Bettson]

Organdonation känns helt OK. Vad ska man med det till när man inte lever längre.
Men att samtidigt skriva sig i register så att de kan skära i en för forskning...nja!

Känns inte lika angeläget, förlåt det var fel uttryckt. Egentligen menar jag att om man donerar sina organ för att ge någon annan fortsatt liv så känns det angeläget och jag tycker jag kan lita på att min kropp blir respektfullt behandlad.

Att man skulle dissekeras för forsking känns lite respektlöst på något sätt. Och vadå forskning. Jag kan ju lika gärna bli försökskanin för läkarkandidater och inte till forskning för att bota sjukdomar.

Det är orsaken till att vi pratat om vad vi skulle vilja här hemma ifall det händer någon i familjen en olycka. Visst skulle vi donera men inte till vad som helst och inte under vilka omständigheter som helst.

Vi har också pratat om att familjen skall vara med vid de undersökningar som gör att man i så fall förklaras hjärndöd och kommer i fråga för donation. Jag tror nämligen att det är lättare för familjen att verkligen acceptera att familjemedlemmen är hjärndöd om man får vara med i undersökningen och få förfarandet förklarat för sig av läkaren.
Jag har också för mig att det krävs att det är två olika läkare som oberoende av varandra skall dödförklara. Det är viktigt att man har den tryggheten.

Personligen känner jag mig alltså tryggare med att familjen får vara de som ser till att min vilja om vad som skall hända med min kropp uppfylls.

Visst kan det var svårt för familjen att fatta ett sådant beslut om man inte pratat om det. Men det har vi gjort och alla är helt överenns om vad som skall gälla.

Jag betraktar mig som en ganska generös person men jag är visst inte lika generös som ni andra. Fast man kanske tänker om med tiden, vad vet jag.

[Christoffer]

I USA har det börjat tagas organ ifrån en som inte var riktigt död, bara antogs vara död.
Ville bli organdenator, men sedan dess är jag nojjig, med tanke på
att jag inte precis litar till de läkare vi har här.

[Ina]

Att ha sådana tankar som du har Bettson, tror jag är ganska vanligt när man talar om donationer. Man undrar en massa och vill vara säker på att det man sagt skall respekteras även när man själv är borta.

På Socialstyrelsens sida där man anmäler sej till donationsregistret finns möjlighet att säga till om hur man vill ha det. Man har möjlighet att välja om man enbart vill donera organ, eller om man kan tänka sej att ens kropp används för forskningsändamål också. Man kan också undanta vissa organ om man vill det.

Sen är det väl en fördel att familjen vet vad man vill så det inte blir en extra chock för dem om man skulle förolyckas.

[Castea]

Men att samtidigt skriva sig i register så att de kan skära i en för forskning...nja!

Känns inte lika angeläget, förlåt det var fel uttryckt. Egentligen menar jag att om man donerar sina organ för att ge någon annan fortsatt liv så känns det angeläget och jag tycker jag kan lita på att min kropp blir respektfullt behandlad.

Att man skulle dissekeras för forsking känns lite respektlöst på något sätt. Och vadå forskning. Jag kan ju lika gärna bli försökskanin för läkarkandidater och inte till forskning för att bota sjukdomar.

Att man inte kan vara säker på vilken forskning man doneras åt kan jag hålla med om. Men å andra sidan - det kan ju faktiskt hända att man doneras åt forskning som har med organdonation för någon annans fortsatta liv att göra! Att ens egna organ används för forskning kring att effektivare kunna förhindra avstötningssympton vid organdonationer t ex!

[Sulawesii]

Har haft ett kort i plånboken jag vet inte hur länge. Har ännu inte anmält mig, då alla mina anhöriga vet hur det ligger till. Men, jag SKA göra det, för man vet ju aldrig.....
Och jag måste också ställa mig tveksam till att ge min kropp till forskning.

[brittmarie]

Har anmält mig till organdonation. Både för att det känns rätt att kunna hjälpa någon genom att ge bort något som jag inte behöver, men även med tanke på att jag gärna skulle ta emot ett organ om jag någongång skulle behöva ett. Och "hemska tanke" jag skulle verkligen vilja att det fanns organ att tillgå om det hände mina barn någonting som gör att de var i behov av någon annans organ.
Vill man för egen eller andras del ta emot organ så borde man väl även kunna donera sina egna.

[susan.e]

självklart!!

[Bettson]

Läste hos socialstyrelsen.

Vad jag förstår så är registret bara till för att anhöriga inte skall säga nej.

Grundmeningen är att man antas vilja lämna organ till donation.

Anhöriga har rätt att säga nej. Om man inte har registrerat sig för donation så kommer organen att tas till donation i alla fall om inte de anhöriga säger nej.

Fast jag undrar över en sak. Har man som anhärig rätt att bestämma till vem som donationen skall gå.

Tex hela familjen utsätts för en bilolycka. Mina barn får skador på tex lever och njurar och behöver organ. Jag är hjärndöd. Har min man rätt att bestämma att mina organ skall gå till mina barn i så fall eller tar läkarvetenskapen och bestämmer att de skall gå till någon annan och barnen sätts på dialys osv.

Mycket myror i huvudet är det. Finns det någon som vet?

[Annlo]

Fast jag undrar över en sak. Har man som anhärig rätt att bestämma till vem som donationen skall gå.

Tex hela familjen utsätts för en bilolycka. Mina barn får skador på tex lever och njurar och behöver organ. Jag är  hjärndöd. Har min man rätt att bestämma att mina organ skall gå till mina barn i så fall eller tar läkarvetenskapen och bestämmer att de skall gå till någon annan och barnen sätts på dialys osv.

Mycket myror i huvudet är det. Finns det någon som vet?

Intressant fråga! Ser fram emot att du luskar fram ett svar som delger oss här