Akut, akut, Vi ska få en katt Alternativ

[Flodis]

Hej alla kattägare,

Nu är vi i riktigt bryderi. Hjälp!!
Kort historia; Vi skall skaffa kattunge av en granne i närområdet som har kattungar. De föddes för 12 veckor sedan. När kattungarna var 4 dagar gammla "flydde" kattmamma ut i skogen med sina ungar. Hon kom tillbaka efter 10 dagar med två stycken. En av dem var den katthona som vi vill ha.
Kattungarna var då jätteskygga för människor. Vår granne har under tiden inte rört vid dem då han hävdar att de behöver långsam tillvänjning vid människor. I princip under 10 veckors tid har inte en mänsklig hand rört vid dem. Vi har (internt) ifrågasatt detta men då han hävdar att han "kan djur" säger han att detta är helt normalt och vår katt kommer att bli lika kelen som vilken katt som helst.

I kväll hade vi bestämt tid för "avlämnade" men då säger vår granne att katter aldrig skall avlämnas i mörker. Är detta också ett expertisutlåtande?
Vi ställer oss frågande och är mycket tveksamma. Min son sitter med alla kattsaker vi införskaffat och gråter. Min instinkt säger att detta inte kan vara riktigt. Finns det någon expert på detta där ute??

[*Felix matte*]

Jag är absolut ingen expert på katter men har haft en själv och har barn som haft katter i masor av år. Vågar påstå att det inte är normalt att man inte rör vid katter om de nu bor i familjen och inte ute i någon boda el liknande.
Fast även då skulle man väl normalt vilja kela med dem eller åtminstone stryka dem lite över pälsen.
Sedan att man inte ska lämna över katter i mörker???? Har jag aldrig hört talas om.
Om jag ska vara ärlig så tycker jag att det låter som han är lite "knepig"

Synd om sonen, men jag tycker ni ska ta en funderare om det är så lämpligt att ta en katt som inte är van vid mänsklig kontakt till familj med barn.
Nu vet jag ju inte hur gammalt barnet är men jag skulle definitivt inte chansa.

Mitt råd... Följ din instinkt.

[yenny]

Expert är jag då inte... men min Amanda hämtade vi en mörk kväll för ca 13 år sedan. Hon var en väldigt skygg katt, jag tror inte gubben som hade henne hade rört henne alls (kattmamman hade lyckats smita ut o bli med kattungar, det var inte planerat)
Hon var livrädd i början... men efter några dagar kastade hon sej framför våra fötter å var våran för resten av hennes liv.
Hon var dock nästan alltid rädd för nya bekantskaper och det tog ett bra tag innan hon axepterade nya människor.
Men å en sån go katt.. jag kommer aldrig att ångra att vi tog henne fast hon var katten man inte borde ta.

Det var min historia det, vet inte om den är till någon hjälp.

Ps vi har inte barn ds.

[Kattgräs]

Hon var dock nästan alltid rädd för nya bekantskaper och det tog ett bra tag innan hon axepterade nya människor.
Men å en sån go katt..

Det här tycker jag är en stor fördel hos en katt. De ska inte följa med folk hur som helst, särskilt inte om man bor i ett område med katthatare.

Vi hade en sån blyg och försynt katt. Men när man väl vunnit hans förtroende, så var det fullt ut. Nästan. Han låg aldrig i direkt i knät, utan skulle ha en tidning, filt eller kudde emellan. Gosemissen!

[zaaritha]

Jag; med alla våra katter, tycker att detta låter mysko!!!

[Flodis]

Jag; med alla våra katter, tycker att detta låter mysko!!!

Ja, visst gör det! Jag har läst kattböcker, frågat runt, men som ni förstår får jag massa olika svar. Det finns människor som hämtat katter på ett antal olika katthem, rasuppfödare mm mm. Alla har naturligvis olika svar. Jag förstår detta. Köper du en raskatt för flera tusen kronor har du förmodligen andra förväntningar på hur din katt skall vara än om du hämtar en ledsen och behövande katt på ett katthem.

I morgon klockan 10.00 har vi bestämt en ny tid för "avlämnande". Jag är trots all läsning i diverse kattböcker helt oerfaren "djurägare". Vånda!!

[zaaritha]

Massor av ömhet, kel, en lugn undanskymd vrå..........
Lågmält tal till katten!

[Sylvia]

Inte kan jag skriva under någon av dessa påståenden, och jag har haft katter "hela livet". Man måste ju vänja katten vid mänsklig kontakt. Jag antar att du får en skygg liten en att börja med, men lek och lock så kommer den så småningom. Och att inte lämna katt i mörkret...???? Fattar 0

[Gertie]

Jag är ingen expert, men har hållit på med kattuppfödning ett antal år.
Min första tanke när jag läser det här är: - Varför tar honan ut ungarna
i skogen? Är hon en trygg och stabil katt med bra temperament?
Det är ganska viktigt, för temperamentet ärvs av ungarna.
Som uppfödare får man ju också lära sig att hantera ungarna mycket,
så de vänjer sig vid människor.
Jag hade nog tänkt mig för mer än en gång innan jag köpte den katten.
Det där med att man aldrig skall lämna ut en kattunge i mörker, tror jag
är gammalt skrock.
OM ni bestämmer er för att trots allt ta henne, så tvinga er inte på henne,
utan låt henne få känna sig någorlunda trygg i ert hem först.
Om hon inte är van vid människor, så har hon ju ingen trygghet kvar alls,
när hon ta´s från sin mamma.

[zaaritha]

Men; denna stackars katt behöver ett kärleksfullt hem!!

[*Felix matte*]

Men; denna stackars katt behöver ett kärleksfullt hem!!

Men kanske inte ett hem där barnet förväntar sig en kelig liten kissekatt.

[zaaritha]

Nej---hos en kattvan , vuxen person!!

[Gertie]

Ja, Zaaritha, det håller jag med om.
MEN det är just så som dåliga uppfödare lyckas sälja sina kattungar.
Man köper ungarna för att man tycker synd om dem.
Och så fortsätter ägaren att para katter och får nya ungar, som
också får det dåligt.

[zaaritha]

Usch, det är så oansvarigt!!

[*Felix matte*]

Ja men det är ju precis som med de oseriösa hundvalpsförsäljarna... Så länge köpare finns så pinas valparna

Man får inte tänka kortsiktigt och tro att denna valp- eller kattungekull är enstaka företéelse.

[Fenja]

Jag är inte heller någon expert men jag skulle inte skaffa en sådan katt till ett barn. Katter som inte alls är vana vid människor kan vara ganska hårdhänta och det är troligen inte helt lätt att få ett barn att förstå att det måste vänta, kanske flera månader, innan katten vågar lita på en.
Jag hanterar mina kattungar från det att de kommer till världen, mycket försiktigt i början bara så att de vänjer sig vid doften av människa och sedan mera när de blir större och kommer ut ur "valplådan". De får träffa mina vänner och alla som kommer hit klappar, kelar och leker med dem. De springer fritt i hela huser mot slutet och vänjer sig vid alla olika ljud och händelser i ett hem. Jag tror att det är viktigt att ett barn får en väl socialiserad katt som är van vid umgänge och hantering. Annars är risken stor att det kommer med både klor och tänder i umgänget och kattungen blir troligen ännu skyggare. Barnet kan bli rädd för katten i bärsta fall.
Det finns massor av bra katter att få ta på så ta och leta vidare är mitt råd.
Mvh
Fenja

[zaaritha]

Detta med hundarna är ju totalt vansinnigt!! Att s.k. kändisar som Britney Spears o Nicky Hilton, ska få så många " idioter" att härma dem!!??
Sinnessvagt!!
O nu har hon; N. Hilton önskat sej en tiger i julklapp!!!!
Var går gränsen???

[Flodis]

Ja, Zaaritha, det håller jag med om.
MEN det är just så som dåliga uppfödare lyckas sälja sina kattungar.
Man köper ungarna för att man tycker synd om dem.
Och så fortsätter ägaren att para katter och får nya ungar, som
också får det dåligt.

Hej igen,

Vill bara göra ett inlägg nu när jag ser hur min ursprungliga fråga har förvandlat mig från förväntansfull kattmamma till oansvarig ny uppfödande kattägare. Det är jag som ska bli "kattmamma". Min son är besviken för min skull och naturligtvis, eftersom han är 9 år besviken för sin egen del.
Ja. jag är oerfaren, men hur skulle jag någonsin kunna bli erfaren utan att ha varit kattmamma!!!!!

Jag "köper" ingen "unge" för att para, utan jag vill ha egen katt för jag tycker så mycket om katter!!!!!

[Flodis]

Ja, Zaaritha, det håller jag med om.
MEN det är just så som dåliga uppfödare lyckas sälja sina kattungar.
Man köper ungarna för att man tycker synd om dem.
Och så fortsätter ägaren att para katter och får nya ungar, som
också får det dåligt.

Sorry, börjar bli lite trött!!
Misstolkade nog ditt inlägg.

Kattbekymner tar sin tribut!!

Kram

[Gertie]

Ja, Zaaritha, det håller jag med om.
MEN det är just så som dåliga uppfödare lyckas sälja sina kattungar.
Man köper ungarna för att man tycker synd om dem.
Och så fortsätter ägaren att para katter och får nya ungar, som
också får det dåligt.

Sorry, börjar bli lite trött!!
Misstolkade nog ditt inlägg.

Kattbekymner tar sin tribut!!

Kram

Ja, du misstolkade.
Det är ju inte dig det är fel på, det är uppfödaren.