VI har inte kunnat ha hund på många år pga att barnen hade kvalsteröverkänslighet när de var små.
Vi skulle skaffa när barnen blev stora. Jag har haft häst väldigt länge däremot. Både ungarna och jag har haft utbyte av det. Maken har haft jakt som fritidsintresse.
Så trodde vi för ett år sedan att ungarna hade flyttat så vi skaffade hund. Dvs maken skaffade hund. Han hade väntat på detta i femton år och skulle göra ALLT själv.
Så blev det inte. Dvs han dresserar och bestämmer över hunden och vi andra får göra resten.
Förra hösten så höll jag på att helt klappa ihop med att först morgonkissa hunden. Sedan äta frukost. Efter det åka och sköta min hästar. Sedan ta en promenad på 45 minuter för att unghunden skulle ligga stilla och sova några timmar så jag kunde jobba.
Efter lunch var det dags för nästa motionsrunda. I fall jag inte lyckats få hemflyttade tonåringar att göra detta så var det dags för ytterligare en timmas prommis.
Så kom maken hem och då var det dags att åka och sköta mina hästar. Naturligtvis hade jag inte kunnat jobba som jag skulle på dagen och fick ta igen detta på kvällen.
Ja då var maken sur över att äktenskapet inte var så mycket att hänga i julgranen längre för jag satt bara vid datorn och han fick titta på TV själv.
Så förändringar var av nöden. Eftersom jag hade uppmuntrat honom att skaffa hunden och han är SÅ kär i den så var det hästägandet som fick stryka på foten. Min häst var gammal och slut och skulle ändå tas bort. Jag tänkte som så att i stället för att köpa ny häst så fick jag lägga tiden på hunden.
Jag har haft fina väldresserade hundar i min ungdom både hårda och mjuka. Även tagit hand om svåra omplaceringar osv.
Jag är kär i hunden vi har så det är inte klokt. Även om hon är husses flicka.Jag unnar verligen min man glädjen med hunden.
Planen jag tänkte ut såg ut så här. Hon är livlig av bara attan och behöver sysselsättning. Maken jobbar mycket under växtsesongen och då kommer han inte att ägna sig åt henne alls. Mer än någon gång per vecka under kanske fem månader. Hon kommer att bli omöjlig av brist på stimulans.
Jag orkar inte att fysiskt trötta ut henne. Behöver gå minst 4km x 2 plus husses dressyrvända på kvällen på fyrtiofem minuter.
SÅ jag tänkte träna aquility. Inte för att tävla utan mera att jag tänkte ta en prommis på 2km x 2 plus en hinderbana i trädgården där vi kan leka och trötta ut hennes huvud lite genom att lösa olika uppgifter. Den andra baktanken med det var att jag inte vill lägga mig i makens jaktträning och riskera att förstöra den genom att vi är två. Då är det bättre att jag gör något helt annat. Något som hon förbinder med person.
Nu var vi på mentaltest i helgen och en av hjälpinstruktörerna ger min man beröm för att han lyckats med sin hund så bra.Precis som om han hade gjort allt jobbet själv.
När jag tog upp mina planer på att träna aquility så fick jag svaret att:
Det inte var lämpligt när min man hittat en så bra balans genom sin dressyr och att jag skulle låta maken ha sin hund i fred. Något som maken är helt överenns med henne om.
Maken anser att jag kan få träna sitt och inkallning och i övrigt bara promenera. Men hallå..... hur kul är det. Det roliga med en hund är ju kontakten man bygger upp genom inlärning. Jag känner mig degraderad till en idiot som skall ut och promenera med skit på snöret. Dvs jag skall göra allt det tråkiga jobbet och maken skall ha det roliga serverat. Ungeför som om man hade stalldräng till hästen som skötte den till 100 % och man själv bara red en sadlad häst och lämnar över tyglarna till stalldrängen när man ridit klart.
Vad det det här jag gav upp mitt friditsintresse häst för. Natuligtvis så blir detta en konflikt i familjen. Driver jag den vidare så gör han en hundgård där hunden får sitta hela dagarna vilket jag inte vill. Gillar inte hundgårdar och dessutom är hunden inte van vid att vara ensam långa stunder. HUr skulle det då gå hela dagarna? Maken har också så långa arbetsdagar under sommaren så det är helt olämpligt. Hunden skulle bli knäckt.
Jag längtar efter den där speciella djurkontakten jag alltid har haft i hela mitt liv. Saknar mina hästar.Funderade på att skaffa egen hund. Men har för det första inte råd och sedan så skall jag ju motionera makens hund med metoden skit på snöret helst ingen kontakt osv. Då är det i samma situation som med hästarna . Jag hinner inte med mitt eget djur.
Hur gör ni andra som inte är singel och har hund.
Intruktörens ord i helgen har gjort mig jätteledsen och har helt berövat mig glädjen med hunden. Och ledsnaden och saknaden av hästarna har helt plötsligt blivit otroligt tung.
Dela på hunden, Hur gör ni?
27-03-2006, 10:33
Han använder henne både till jakt (mest eftersökshund tror jag) och ungarna har "vardagskul" med henne i trädgården.
Kan du inte skaffa dej en egen hund som du får göra som du vill med???
