Ölandstokar planterades så ofta och i så fantasilösa planteringar på 1960- och 70talet att många av oss som växte upp med dem tröttnade. Jag tycker fortfarande att en lång, rak tokhäck i ett platt trädgårdslandskap kan se enformig ut.
Men så tittar man lite närmre. Tokblomstren samlar mängder av humlor, bin och insekter. Det surrar och murrar i tokbuskarna. Och blomstren står öppna för djurlivet så länge under säsongen. Det glimtar av vidöppna, glatt gula blommor under flera månader.
Och så byts en och annan buske i häcken ut mot en av alla andra tokvarianter som finns, och då börjar det bli liv i häcken!
Och bara namnet - Potentilla. Jag har tagit in tre buskar till min trädgård för helt utan dem kan man inte vara!