Gamla äppleträd... och nya, Tacksam mot tidigare husägare Alternativ

[Ann i Göteborg]

Vi har flera riktigt gamla äppleträd. Toppen för gungor och hängmattor m.m. Jag skänker en tacksamhetens tanke till de som satte träden en gång i tiden...

Träden är dock hårt angripna av fruktträdskräfta och jag vill ersätta dem (både för fruktens skull och för gungor m.m.) för kommande generationer.

Hur lång tid tar det ungefär för ett äppleträd med grundstam A2 att bli tillräckligt starkt för att tåla en gunga? Tio år? Tjugo år? Mer?

Vilka trädsorter tycker ni jag skall välja? Filippa är en av mina egna favoriter för såväl smak som konsistens och hållbarhet.

Hur nära de kräftangripna träden kan jag sätta de nya? Jag antar att det får gå minst tio år till innan jag sågar de gamla...

Står e-plantor emot kräfta?

[Sven Karlsson]

E-plantan är virusrensade och därför bra men sjukdomar kan de få tyvär genom ej rengjorda verktyg.
Du gissar nog rätt på åldern på träna 15-25 år beror på växtlighet ock sort.
Kräfta är en svår sjukdom som är smittsam ochså.
Låt bli att beskära de kräftsjuka trädena och spruta den med medel mot kräfta, koppar eller svavel,(Det är de kravmärkta äpplena sprutade med) så kan du sätta de nya träderna redan nu så framtida generationer får gungstälning om de inte köper färdiga gungor?
Sök E-plantan så får du alla uppgifter om den.
Sök om Kräfta så får du mycket kunskap om den.
Sedan finns der så äppelträd med massa goa sorter nu, finska sorter på plantskolor med låga 2-2,5m höga sorter på B-stammar och då kan barna gå och plocka själv när de är mogna.

[Cilla]

E-plantor står inte emot kräfta men min och mångas erfarenhet är att de unga träden står emot bättre än icke virusrensade plantor. (Äldre E-märkta fruktträd finns inte än så länge.)

Filippa är den mest motståndskraftiga sorten jag känner till, men naturlitgvis kan den också få kräfta, t ex om
- den står i lerig, våt, eller packad jord
- den beskärs fel, för mycket eller på vårvintern
- den beskärs med sekatör/såg som inte decinficerats (hett vatten eller t-sprit)

Det finns inga säkra avstånd för kräftsporer, och säkert kan de färdas långt. Men det är helt klart att det spelar roll om trädet står 5, 20 eller 50 meter ifrån ett smittat träd.

Filippa är en ganska svagväxande sort som du säkert vet, och det kan ta tid innan de blir starka nog för en hängmatta. Hur lång tid beror helt på växtbetingelserna. Är det god, näringsrik jord (ler, organiskt material, sand) och trädet vattnas de 3 första åren, därefter vattnas vid torka, kogödslas minst vartannat år, inte har gräsmatta över rötterna, inte får sina löv borträfsade under och intill kronan - då kan det gå så snabbt som 10-15 år i södra Sverige och 15-20 år upp till zon 4. Står eller behandlas träden sämre dröjer det ca 30 år innan man kan klättra och gunga i dem.

[Ann i Göteborg]

Tack för era svar!

Nu känner jag mig lite mer modig att köra igång.

Filippa blir det!

Vi gillar mest de fasta och saftiga äpplena så kanske Aroma, Ribston eller Cox Orange?
Vilken sort mer tycker ni?

Är vanlig grundstam A2 bra eller skall jag beställa någon annan?

Hälsningar Ann

[Susanne i Linköp...]

Cox Orange har Cilla en gång nämnt som en kräftkänslig sort, så den är inte så lämplig så länge dina gamla träd står kvar.

Men en annan sak: du kanske har plats med några andra träd att hänga gungorna i, istället för fruktträd? I så fall kan du ju välja mer snabbväxande träd. På min tomt står ett antal björkar som är max 13 år gamla, de flesta av dem skulle mer än väl tåla en gunga om de stått tillräckligt nära varandra (jag menar att man fäster gunglinorna i varsitt träd).

I så fall kan du vänta lite med att sätta nya fruktträd tills gungträden vuxit upp, ta ner de kräftangripna träden och sen sätta vilka sorter du vill.

[Cilla]

Av de sorter du nämner är Cox-sorterna mest kräftbenägna, nästan som Åkerö tyvärr. Ribston har jag också sett med kräfta, men om det fanns som E-planta och inte behövde stå så nära de kräftsjuka skulle jag själv iallafall inte kunna låta bli, sorten är underbar. Aroma är en stark sort, har god motståndskraft mot skorv som är en annan svamp - så stark att odlarna inte sprutar den (mot just skorv iallafall). Den skulle jag också våga sätta.

Hur du hanterar grenarna på de kräftsjuka träden vid beskärning eller nedtagning spelar också roll. Minst sporspridning är det vid torr väderlek, och man bör ta bort eller bränna det man tagit ned så snart som möjligt. Jag skulle satsat på att göra det i JAS, då de övriga träden har bäst försvarsförmåga.

Ett hyfsat alternativ med starkt kräftsjuka träd är att låta dem stå orörda och obeskurna till dess man tar ned träden. Då brukar kräftan sprida sig minst i trädet, och i omkringvarande träd.

Kräftsvampen, Nectria galligena som den heter, har flera olika sätt att bete sig på. I vissa träd går den på fjolårs- och treårsskotten, angriper dem starkt och gör att trädet skjuter nya kvastliknande skott intill kräftsåret, som i sin tur får sår också om något år. Ett annat beteende är att den bara eller nästan endast går på grovgrenar, skapar sår där som gör att en och annan krongren dör. Ett tredje beteende är att kräftan får ett mycket långsamt förlopp, så att man tror att kräftan är borta (särskilt när man upphör att beskära dem).

Oavsett hur kräftan agerar kan träden kan leva med kräfta under många år. Om det är ett vuxet träd vill säga. Unga träd dukar under snabbare, och träd under 10 år med kräfta tycker jag oftast är bäst att ta bort.

Det är inte roligt att satsa på träd som är fulla med kräftsår. Som beskärare gör jag så lite som möjligt med dem, och det i JAS. Kräftan är så vanlig att det är fler äldre träd som har den än som inte har den. Jag har kommit att betrakta den som en ytterligare beskärare. När man ser många träd med kräfta under många år ser man också ungefär var nästa kräftsår kommer att döda grenarna. Kräftan beskär inte alltid som man vill, men man får rätta sig efter den. I första hand genom att beskära mindre, låta trädet ha kvar en del som "kräftbeskäraren" sedan ändå tar.

Att så många äldre äppelträd i våra trädgårdar har kräfta beror främst på felbeskärning. Färre träd får det pga sammanpackade eller våta jordar. Kan man lära sig att beskära lätt, i passande årstid och lägga möda på att lägga snitten rätt så har man reducerat smittrisken mycket.