Såsom varande student är man ju fattig, man lever ju mestadels på lånade pengar. Men jag försöker att alltid köpa KRAV-märkt mjölk, där är prisskillnaden så liten. Samt att den smakar godare och kanske även är nyttigare. Samma med bananer, de Rättvisemärkta är ofta lite mindre, men då får man ju fler per kg...

Och så smakar de bättre samt har inte besprutats med gifter av barnarbetare. Tror generellt sett att vi får i oss för mycket okända kemikalier, så kan man undvika förgiftad frukt så är det ju kanske även en bonus för inte bara miljön och arbetarna utan även för den egna hälsan.
Med andra varor är det lite värre...mjöl etc köper jag i stort sett alltid KRAV-märkt, även där är prisskillnaden försumbar tycker jag. Vill gärna premiera odling i Sverige, speciellt sådan som gynnar öppna landskap. Tyvärr är utbudet på KRAV-kött klenare än önskat :/ Men som sagt, för att hålla landskapet öppet (i den mån det nu bidrar) så föredrar jag en lite mindre svensk köttbit framför en lite större utländsk, för samma pris alltså.
Och jag föredrar att betala nån tia extra för kaffepaketet, jag dricker ju ändå så lite kaffe hemmavid.
Jag försöker att alltid fråga efter Rättvisemärkt kaffe på caféer, prisskillnaden per kopp jämfört med orättvist producerat kaffe är bara några tioöringar. Och sådana finns ju inte ens längre.
Vad gäller "unna sig" så tycker jag att det är precis det jag gör, jag "unnar mig" en lite lyxigare vara bara för att få nöjet att känna mig duktig

Detta som komplement till övriga goda egenskaper alltså.
Så sent som idag var det ju (återigen) larm om att grönsaker och frukt från Långtbortistan innehöll dåligt med näringsämnen, då de skördas för tidigt samt gödslas för hårt med konstgödsel.