Släktmiddag, Så svårt det är att planera Alternativ

[Bee]

Phu. Nu sitter det där äntligen. Ja, jag är äntligen klar med planeringen av middagen för 12 personer jag skall ha på lördag. Plus helggäster som sover över.
Att det skall vara så svårt att planera! Det är likadant varje gång. Det känns trögt och huvudet verkar mest bestå av bomull. Energin går på lågvarv.
Idag har jag gjort klart Att-göra-listan, Menyn, Inköpslistan.
Vad skönt det känns plötsligt. Nu börjar genomförandefasen. Sent en torsdagseftermiddag men dock. Energin strömmar till.

Är jag ensam om att ha det så här? Är det någon mer än jag som har beslutsångest (och säkerligen spelar en gnutta prestationsångest in också) inför middagar hemma med släkten? Det har ju konsekvenser, för genom att jag alltid är sent ute så är jag rätt trött när det väl är dags för själva kalaset. Jag inser att jag måste lära om.

Hur gör ni andra? Hur långt i förväg börjar ni med era förberedelser?

[Hannele]

Är jag ensam om att ha det så här?

Kanske, för knytkalas är ett bättre alternativ, huvudsaken att man träffas.
Ibland lägger man nivån för högt, nästa år säger du, att det bara blir enkel macka/glögg.
Det kan väl inte vara roligt att ordna kals på dom premisserna?

[Magdis]

Jag brukar inte ha prestationsångest inför middagar med släkten, men om det vore utomstående skulle jag ha det.

Jag brukar börja åtminstone nån vecka i förväg med planeringen. Om det är ett större evenemang, som julen, så börjar jag fundera ännu längre i förväg på vad som måste inhandlas.

hoppas att allt ska gå bra med middagen!

[Snöflinga]

Brukar börja en vecka innan med planeringslistan ... faktiskt rätt kul Nästa dag gör jag nå't annat roligt, eftersom jag ju ändå har så gott om tid Ja så pågår det till da'n före da'n och då blir det bråttom ... allt skall fixas .. men på något konstigt sätt brukar det vara fix och färdigt till gästerna anländer

Lycka till Bee .. det blir säkert trevligt