För mig är det så att jag kramar VISSA träd precis som jag bara kramar VISSA människor...
Är ofta ute och drar runt i skogen och ibland möter jag trän med utstrålning. Den kan vara positiv eller negativ, de positiva träden känns ju bra att krama förstås...

Att stå en lång stund och krama trädet, blunda och riktigt känna hur det lever, hur saven stiger och sjunker, hur löven möter ljuset och samlar energi, hur rötterna breder ut sig lika ymningt som lövverket, (barrträn är svårare att komma nära, men tallar funjkar ju...) ja, helt enkelt KÄNNA att detta är en levande varelse som förtjänar respekt, det tycker jag är en enastående upplevelse.
Detta synsätt kan ju betraktas som "flummigt", men känns verkligt för mig. Så jag går ibland och "hälsar på" mina trädkompisar.
De personliga träden kan ju även användas som "hissar" till över och underjorden om man är inne på ett mer shamanskt sätt att betrakta träd.