På väg nerför trapporna längs gångvägen mot cykeln passerar jag varje morgon ett stycke natur, och det är ju alltid fint, men vackrast av allt en liten vild buske som nog måste vara något slags vide: raka pinnar i ett knippe från basen med små mörka väldigt distinkta glest satta blad, och bakom den en lite högre slybuske av ask med sina frodiga vällande stora ljusare gröna blad. Kombinationen är utsökt, och förstås fullkomligt slumpad. Runt fötterna blåbärsris, och så har en nypongren kastat sig fram med sina röda lyktor mitt i allt. Det blir ju aldrig snyggare egentligen än när det är som det är i naturen. Tycker jag, som faktiskt blir lite lycklig varje morgon över just denna syn i hastiga morgonflykten. (Fast uttänkta rabatter kan vara aldrig så ljuvliga de med.)
eklo
Redigerat av EKLO: 16-10-2007, 23:20
|