Barndomsträdgården, förebild eller inte? Alternativ

[ester]

Min barndoms trädgård var stenpartier, funchior, välrensat och golfgräsmattor med tuktade äppleträd. Gräslöken klipptes dagligen för att inte få knoppar eller blommor och alla växter var omgärdade med en liten "stenmur" för att hålla sig där innanför och inte sprida sig.

Min trädgård är tvärt om!!! Inte en låg, pluttipluttväxt som kommer in där, inga strikta linjer. Jag vill ha hav av växter. Stora blommor med mycket doft och färg. Jag rensar i kryddträdgården, men inte annars. Min gräslök blommar och den är jättefin!!! Gräset klipps en gång i veckan för det är så mjukt att gå på då det är långt.

Min barndomsträdgård är inte min förebild!

[rutis]

Jag tycker att din nuvarande trädgård låter mycket mer lockande än din barndomsträdgård!

[Hannele]

Varför gillar jag blåklockor? Kanske har det med barndomen att göra?
Vilken sorts rosor jag gillar, har nog lite med barndomen att göra...
Jag är inte jättetänd på gammeldags rosor,
gillar enkla rosor, typ Apotekarros, Rosa gallica officinalis.
Gillar även såna som ser ut som 50-tals plastrosor - helt ute nu...

[Kajsa]

Min barndoms trädgård var som tre normalstora där alla måste jobba
för det fanns hur mycket jobb som helst. Stora breda blomrabatter, rosor
vi var självförsörjande på grönsaker och bär. Vi hade en jordkällare
där det mesta förvarades. Växthus med gurka, tomater. Rutorna kalkades,
och vi barn fick öppna och stänga så det blev lagom varmt där inne.
Tidiga våren drevs en massa växter upp i drivbänkar. Vi hade inga platt-
gångar utan singel runt huset, det skulle skyfflas och det gjorde alltid
vi barn. Mot ena sidan av trädgården hade vi en bred stenmur och
varje vår kröp huggormarna upp där och solade, det var förbjudet
för oss att gå för nära men pappa slog aldrig ihjäl någon," trädgården
är stor nog för oss alla sa han"
Jag skulle aldrig komma ens i närheten av min barndoms trädgård
i min egen, den var så stor och generös. Alla växter fanns där
och jag bär den alltid i mitt hjärta.

[Posse]

I min nuvarande trädgård växer det schersmin på två ställen och den doftar ljuvligt förföriskt, i mitt tycke starkt påminnande om smultron och jordgubbar.
Säkert fanns schersmin även där jag bodde som barn - ty ibland kan jag nästan känna mig förflyttad tillbaks till barndomstiden när jag blundar och d-r-a-r in doften...

[Hannele]

Hannu Sarenström är väl den som tydligast försöker härma sin barndom, när han gräver djupa gångar, så man kan gå bland höga blommor - som ett litet barn...

[Posse]

Hannu Sarenström är väl den som tydligast försöker härma sin barndom, när han gräver djupa gångar, så man kan gå bland höga blommor - som ett litet barn...

Det känns som om du väckte ett slumrande barndomsminne med ditt "höga".... av den tid när jag nästan fick sträcka mig uppåt för att plocka krusbär i min fasters och fabrors stora trädgård....

[Cilla]

Vi hade blomlös balkong i min barndom, men det fanns mycket kul i skogen och jag lärde mig vad man kunde äta där.

Mina farföräldrar var de enda jag kände med trädgård och det var en fyrkantig, platt gräsmattetomt med gul gräsmatta och äppelträd i raka rader som tuktades av en trädgårdsmästare varje år. Fyra krusbärsbuskar och två vinbärsbuskar i en annan rad och så stenplattor som det var viktigt att få bort mossan emellan.

Jag tyckte den trädgården var höjden av lyx och hade olika klättringsövningar i äppelträden, tyckte synd om mossan som måste spolas bort och njöt av solvarma krusbär.

I min trägård nu finns inte en rät linje och den består av ett stort rum kantat av stora träd och flera små rum och träd med slingriga stigar mellan. Den är kuperad och sluttar starkt och har både lite äng, lite skog, lite park, lite kultiverat och lite odlat och mest vilt, flera hundra olika arter. De stenplattor jag lagt är oregelbundna och jag planterar in många olika trampvänliga växter mellan dem. Ingen är dock lika fin som den bulliga mossa som mina farföräldrar spolade bort varje år...

Men jag har också krusbär. Och har kommit att tycka mycket om deras blommor, nästan mer än själva bären. Åtta vindpinade buskar med massor av vårblom och nästan lika många bär som jag vissa år bjuder getingarna på och andra år gör en äcklig marmelad som jag ger bort till vänner som gillar den och som idag har blomlösa balkonger.

[Susanne i Linköp...]

Krusbär och barndomsminnen...

Nu kommer jag lite från ämnet, men för ett par veckor sedan flög det i mig att åka och leta efter en krusbärsbuske som växte vid vägen till en hästhage, mitt inne i skogen. Den hade så goda krusbär, men det var över tjugo år sedan och nu för tiden brukar krusbärsbladmöglet vara svårt mot gamla sorter, men kanske den klarat sig ändå?

Omvägen blev ett par mil, men nog fann jag den gamla vägen. Den var helt igenvuxen med högt gräs, men inget sly så den har tydligen använts för inte allt för länge sedan. Blött var det också, men jag tog mig fram (till fots, bilen fick jag parkera). Ett par hundra meter in på vägen stod krusbärsbusken, ja, det var en hel massa buskar av olika storlekar. Om ursprungsbusken var kvar vet jag inte, och det är förstås möjligt att det fanns flera buskar förr också, minnet kan svika efter drygt två decennier.

Men mögel hade buskarna. Små, svarta kart.