CITAT (Gossen Ruda @ 31-12-2007, 08:16)

Sen vill man kanske ha en namngivningsceremoni för släkt och vänner och än så länge är det bara kyrkan som erbjuder sån. Det behövs ett oreligiöst anternativ till mycket här i samhället.
Det finns faktiskt! Min son hade en namngivningsceremoni när han var ca. 6 månader. Vi tog tips och förslag från
Den svenska högtidsboken och gjorde en egen, jättefin ceremoni. Mormor och farfar höll tal, farmor sjöng, vi hade gudmor och gudfar, vi tände ett ljus etc. etc. Vi hade hyrt en underbar lokal för ändamålet. Det blev minst lika högtidligt som i kyrkan och ett minne för livet.
Jag döptes inte heller i kyrkan när jag var bebis. Men när jag var 9 år gick mina systrar i kyrkans barntimma och ville döpa sig och då ville jag också det såklart. Det var också ett minne för livet! Men sedan när jag skulle konfirmeras så tog jag reda på den djupare betydelsen av konfirmationen och kände då att jag inte ville stå och hyckla inför prästen och eventuella andra troende bara för att få presenter efteråt som alla andra.