väl eller väll, Vad är rätt?? Alternativ

[Henrik_]

Skumm fråga från mig

Det var då för väl.
Det går väll? eller: det går väl?

Har sett på flera ställen att inte skriver väll utan väl och min sambo som gått en författarutbildning hävdar också att man inte skriver väll.
Kollar man på word så blir det ingen stavningsanmärkning på väll och jag tycker dessutom att det låter som att det borde heta: Det går väll?

Vad är rätt egentligen, är det här nånting som kanske från början varit fel, men sen accepterats ändå?
Eller är jag helt enkelt helt ute och cyklar?

[Tobe3]

Google ger besked
Menade du: väl

http://www.google.se/search?sourceid=navcl...amp;q=v%c3%a4ll

Väll s Hopfognnig gm vällning; ställe med sådan hopfogning.
Väll s Framvällande av vatten el toner m.m

Källa: Svenska akademins ordlista.
redigerat tillägg SA

Redigerat av Tobe3: 01-01-2008, 15:16

[Gossen Ruda]

Mina ordlistor har bara formen väl. Väll kan nog vara någon nysvensk form.

[Piccante]

Jag håller på väl, den andra formen har jag aldrig sett i skrift alls.

[Henrik_]

okej, så det finns ett ord som stavas väll.
Är det fel att skriva: Det är väll inte rätt? om det inte finns ordlistan så är det ju antagligen fel.
Man skriver ju Det är väl inte rätt?.. men borde det egentligen inte stavas med två l?

Vältalig
Välkommen
Välsignad

Där utalas det ju väl.

I vällt och välla tillexempel så hör man ju på ordet att det ska vara två l.
Och då borde det väll vara två l i väll!

Nej markus, det har inte jag heller, väl är ju antagligen rätt, men varför?

Insåg just att Välsignad isåfall också borde vara med två l ..* suck*

Redigerat av Henrik_: 01-01-2008, 15:35

[Anki på Öland]

Väl, skum och hane...........
Anki

[Boxer]

Skumm fråga från mig

Skum stavas med ett m. Och väl med ett l.

[Anma]

Har upptäckt att på senare tid stavar fler och fler med två konsonanter efter varandra där det egentligen ska vara bara en, i synnerhet bland unga. Förändring av språket på gång? Svenskan kanske håller på att bli lika logisk som finskan? Med det menar jag att om det i finskan stavas med två lika bokstäver uttalas det med två bokstäver. Konsonanterna blir "hårda" och vokalerna "långa".

[*Stintan*]

Tyvärr verkar det saknas en hel del kunskap i och om det svenska språket hos många unga idag. Man stavar som krattor och använder orden hur som helst. Ett tydligt exempel är att många skriver dem istället för de/dom.
- har dem inte gått i skolan?
- hur brukar dem göra?
Såg igår en inte alls lång mening där skribenten lyckats få in fyra dem där det skulle vara de/dom.

Det ska vara väl och uttalas med långt ä egentligen
Vattnet väller (kort ä) över kanterna om man häller i för mycket vatten. Väll blir då lika med rinn.
Skum ska vara ett m

[Gossen Ruda]

Förklaringen är VÄL att unga av idag struntar i det mesta, inklusive stavningen. Se bara på hur särskrivningen ökar. man kunde tro att det beror på felskrivning men man vet helt enkelt inte har man stavar. Brevskrivandet har minskat, man snackar i mobilen istället. Eller skickar mail och sms och där verkar det kvitta har man stavar. Existerar svenskan som ämne i skolan? Typ alltså.

Ingen finska i svenskan, tack. Det jag har sett av finskan så är det ett ganska torftigt språk med krångliga stavningsregler. Inte två konsonanter i början på ord och så märkliga regler om vokaler i samma ord.

[Boxer]

Jag har hört att skolan prioriterar barnens lust att skriva, och att de inte i första skedet ska hämmas av att de MÅSTE stava rätt.
Vem glömmer alla självlysande röda bockar i kanten på de rättade uppsatser som man skrev i låg-mellanstadiet.

[Wilmer]

När jag lärde mig skriva skulle man sär skilja på alla ord, så skyll inte på min generation om vi sedan fick problem med att sätta ihop orden igen. Varför inte bara helt enkelt göra som man SKA från början

Wilma

Ps. Enda orden med två m i slutet, damm o lamm, det minns jag!

[EKLO]

När jag lärde mig skriva skulle man sär skilja på alla ord, så skyll inte på min generation om vi sedan fick problem med att sätta ihop orden igen. Varför inte bara helt enkelt göra som man SKA från början

Wilma

Nu blev jag nyfiken - hur lärde ni er att skilja i orden - skulle ni använda bindestreck eller skulle ni skriva isär när ni lärde er orden i skolan? Jag har försökt få reda på det där, men ingen minns riktigt, gör du?

mvh Eklo

Redigerat av EKLO: 01-01-2008, 17:12

[Wilmer]

Jag kan inte svära på detta.... Men jag vet att jag också använder bindestreck i tid och otid, så kanske de användes? Kompisens barn sätter punkter efter varje ord nu när de lär sig skriva. Jag ska se om jag hittar någon bok när jag packar upp (jag har flyttat) där jag skrivit isär.

Wilma

[Gossen Ruda]

Ps. Enda orden med två m i slutet, damm o lamm, det minns jag!

Du glömde ramm. En sån där lustig sak man hade på båtarna förut för att sänka motståndarna.

[EKLO]

Det var ju hur som helst en väldigt besynnerlig pedagogik - slutet av 70-talet/åttiotalet, eller något sådant, eller hur? Säkert var den i all välmening för att på nåt vis lära barn varför ord hette som de gjorde, hur de var "släkt" med andra, varifrån orden kom etc - men det blev ju verkligen skitsvårt för alla sedan. Vore roligt om du, Wilma, kunde hitta dina böcker och berätta sedan.

mvh Eklo

[Wilmer]

Japp, jag är född -70. Jag rapporterar!

Ramm hade 70-tals fröknarna inte koll på Ruda, de kanske är uppdaterade nu?? ELler så är ordet skrotat

W

[Cacki]

Nu är jag ute på svag is, men om man lärde ut att skulja i orden så kanske det egentligen inte hade med stavningen att göra utan mer med läsning och läsförståelse? Det är ju lättare att ljuda en mening om orden är särskrivna.

[Tobe3]

Det hade varit bra med väl och väll när man menar olika saker.
Se språkförbistringen nedan:

Från sidan http://www.kolozzeum.com/forum/archive/ind...hp/t-32161.html

Signaturen Löjtnant Blank

Du skriver till en tjej: Du vill väl?
Är de en fråga om hon vill något eller eller en fråga om t.ex en tvetydig handlig var väääl menad?

Jag skriver alltid väl för väl och väll när jag menar väll i talspråk det är en medveten "felstavning"
Tänker du fråga henne om hon tänker vara snäll, formulerar du dig enklast så här: "Vill du väl?"

Om det är en förfrågan om ett kn_ll, kan du slänga ut det i luften så här: "Du vill väl?"

[anna_rispan]

Det hade varit bra med väl och väll när man menar olika saker.
Se språkförbistringen nedan:

Från sidan http://www.kolozzeum.com/forum/archive/ind...hp/t-32161.html

Signaturen Löjtnant Blank

Du skriver till en tjej: Du vill väl?
Är de en fråga om hon vill något eller eller en fråga om t.ex en tvetydig handlig var väääl menad?

Jag skriver alltid väl för väl och väll när jag menar väll i talspråk det är en medveten "felstavning"
Tänker du fråga henne om hon tänker vara snäll, formulerar du dig enklast så här: "Vill du väl?"

Om det är en förfrågan om ett kn_ll, kan du slänga ut det i luften så här: "Du vill väl?"

Det var väl inga bra råd alls. Säger man till någon att den menar väl sätter man väl inte dit ett frågetecken. Att någon missförstår en mening som saknar ett verb är väl inte så konstigt?? Du vill väl?.. ja vaddå. knulla, dricka glögg , dansa, städa??

Nej om man utnyttjar språkets ordrikedom så undviker man språkförbistringar o missförstånd. Tror jag.

O med detta inlägg menar jag väl.

redigerat. det blev fel i min text.

Redigerat av anna_rispan: 02-01-2008, 22:09