Änglatrumpet är betydligt giftigare än gullregn, men också med den är det ovanligt med förgiftningar hos barn. Så här skriver giftmedelscentralen:
Änglatrumpet Brugmansia suaveolens (Datura suaveolens) Växten är mycket giftig. Speciellt frön, blad och blommor innehåller bl a atropin. Allvarliga förgiftningar har inträffat vid medicinsk användning och då växten prövats i missbrukssyfte. Förgiftningar genom olyckshändelse hos barn är dock ovanliga. Spikklubba och andra Datura-arter innebär samma risk. Symtom: Muntorrhet, ansiktsrodnad, hjärtklappning, yrsel, vida pupiller, dimsyn, oro och hallucinationer. I allvarliga fall eventuellt även medvetslöshet och kramper. Åtgärd: Om mer än en smakbit förtärts, ge kol. Till sjukhus och kontakta Giftinformationscentralen.
Fler än fem frön av gullregn behövs för att man ska känna av gullregnets giftighet skriver de också:
Gullregn Laburnum-arter Växten är giftig. Speciellt fröna innehåller cytisin. Allvarliga förgiftningar hos människa är ovanliga. Förtäring av några frön kan dock ge symtom hos barn. Gullregnets baljor är buckliga av frön. Sibirisk ärtbuske, vars ärtskidor är smala och jämntjocka, är ofarlig. Förväxlas ibland med gullregn. Symtom: Kan komma inom en halvtimme till ett par timmar. Illamående, kräkningar, yrsel, slöhet, hjärtklappning, vida pupiller och feber. I allvarliga fall eventuellt även muskelryckningar, medvetande- och andningspåverkan. Åtgärd: Om mer än 5 frön eller andra växtdelar förtärts, ge kol och kontrollera risken hos Giftinformationscentralen.
Själv tillhör jag de "dumma" som Åsa skriver. Jag beskar en gång stora gullregn och växlade mellan såg och sekatör genom att hålla sågbladet i munnen. Efter en dags spån och sav från gullregnen kände jag mig lite yr och illamående under ett par timmar. Hade jag slipat torrt gullregnsvirke hade jag säkert fått i mig lite mer och blivit sjukare. Jag visste då inte att hela växten var giftig.
--------------------
|