uj vad det forskas om olika saker, är det verkligen så här? Alternativ

[Ralf]

Är det verkligen så här?
eller är det så att kvinnorna inte ser det som männen gör i hushållet?

[KURT]

Jag tycker inte att du skall nöja dig med bara en kort notis i DN, varför inte läsa avhandlingen i stället? Forskaren Katarina Boye verkar i alla fall vara ganska aktiv, medverkar bla på internationella konferenser.

http://www2.sofi.su.se/~kbo/

[*Stintan*]

Måste man göra en doktorsavhandling för att konstatera det hon kommit fram till
Kan väl knappast betraktas som någon nyhet iallafall.

[Aqvakul]

Knappast någon nyhet, men definitivt tänkvärt!

[KURT]

Måste man göra en doktorsavhandling för att konstatera det hon kommit fram till
Kan väl knappast betraktas som någon nyhet iallafall.

Vilka slutsatser mera specifikt i avhandlingen var det du tyckte var allmänt kända?

http://www.diva-portal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=8239

[ingrids]

KURT, även om det är lovvärt men det är sällan man har tid att själv läsa en avhandling och de är inte lätta att tränga in i heller om man inte kan ämnesområdet. På gott och ont sprids många forskningsresultat i form av notiser i DN och andra tidningar.
Att kvinnors ansvar för hemarbete bidrar till deras stress och därmed hälsa får väl nästan ses som allmänt känt, det går om inte annat tillbaks till Marianne Frankenhausers forskning kring chefer och stress. Hon fann att de manliga chefernas stressnivå sjönk efter arbetsdagens slut, men inte de kvinnliga chefernas.
Som svar på Ralfs fråga, olika män gör olika mycket hemma och ansvaret för den dagliga driften tycks fortfarande ofta ligga på kvinnorna även om det sker förändringar. Vad är det kvinnor inte skulle se av mäns arbete hemma som gör att de känner sig stressade?

[Myosotis]

Är det verkligen så här?
eller är det så att kvinnorna inte ser det som männen gör i hushållet?

"Kvinnorna" och "männen" - det inser du väl själv att man inte kan göra såna allmäna uttalanden utan att de blir helt innehållslösa. Vissa män sköter hela hushållet (har en kompis som är läkare; hennes man är hemma med deras tre barn). Många män gör inte mycket alls fast kvinnan jobbar lika mycket (t.ex. bekanta i 60-årsåldern där hon lagar mat, diskar, städar, tvättar, gör alltihopa själv. Hon jobbar fortfarande medan hennes man just har gått i pension. Men inte har han börjat diska för det! Det tycker jag är inte klokt, jag skulle kasta ut en sådan person. Undrar om det är en generationsfråga).

[Bee]

//..... Undrar om det är en generationsfråga).

Ja, jag vill gärna tro det. Min yngste son tex delar allt hemarbete lika med hustrun (de är dryga 30). Själv tillhör jag den "dubbelarbetande" äldre generationen.

Om jag ser vad maken gör/inte gör hemma? Hehe. Han har ett litet sk "arbetsrum". Där sätter jag inte min fot om jag inte är tvungen. Herre jösses, det är ett fall för dom där städtanterna på tv
Så jo, jag ser vad som görs. Och hur. Ett ständigt trätoämne vid städning hemma är min tes om att "det här är inget terapiarbete, det är inte fråga om att "huvudsaken är att det blir gjort" - nej huvudsaken är att det blir rent!" - Vi har lite olika syn där helt enkelt.

[*Stintan*]

Till viss del kanske det är en generationsfråga men det är nog också en uppfostringsfråga och därför finns det fortfarande idag en massa yngre män som tror att hushållsarbete sköter sig självt. Men visst finns det män som också tar ansvar. Det lustiga är att när karlarna pysslar med hushållsarbete så tycker alla att dom är så duktiga och dom får en massa beröm. Vem höjer på ögonbrynet när en kvinna gör detsamma.

[Myosotis]

Till viss del kanske det är en generationsfråga men det är nog också en uppfostringsfråga och därför finns det fortfarande idag en massa yngre män som tror att hushållsarbete sköter sig självt. Men visst finns det män som också tar ansvar. Det lustiga är att när karlarna pysslar med hushållsarbete så tycker alla att dom är så duktiga och dom får en massa beröm. Vem höjer på ögonbrynet när en kvinna gör detsamma.

Precis. När mannen gör sin del av jobbet kallas det för att "hjälpa till", dvs det är kvinnans jobb egentligen, men om han är snäll kan han kanske tänka sig att hjälpa till lite. Inte så modernt att uttrycka sig så.

[Red Top]

Min Gube(70+) "hjälper inte till".

Hos oss har det alltid varit så att han städar och tvättar det mesta och jag lagar maten, för jag tycker det är kul. Vad gäller disken är det ibland han ibland jag. Vi har aldrig ens diskuterat detta, utan det har bara flutit på.

Vår son, 22, och hans sambo delar på det mesta. Dock lagar sonen mer mat, eftersom han, liksom jag, gillar det.

Jag tror oxå att det är en uppfostrings- eller snarare en uppväxtfråga. Man gör ju inte som man blir tillsagd, utan som andra gör

[Gunilla T]

Jag tycker det är viktig forskning - det räcker inte med att vi tror oss veta hur det ligger till.

Det finns alltid individuella avvikelser men det som de facto är intressant är hur det stora flertalet beter sig.

Det är intressant detta med hemarbetet och hur djupt förknippat det är med kvinnors självkänsla. Som det mesta av våra beteendemönster har det historiska rötter - när arbetsplatsen skildes från boplatsen uppstod två olika sfärer där kvinnan blev kvar i den privata sfären.

Kvinnans roll blev att sörja för service till den lönearbetande mannen, ta hand om barn och hålla ett rent och prydligt hem.

Kvinnans "duglighet" blev starkt förknippat med hemmet - och är så ff idag trots att båda är lönearbetare.

Det sitter hårt i själens djup detta arv - vem är det som skäms om hemmet är stökigt?

För min del tror jag att vi kvinnor kan släppa kontrollen över städning när vi förstår det orimliga i det hela och själva slutar värdera hemmet som om det ff är en kvinnas plikt och ansvar.

[Myosotis]

En sak som är konstig är ju varför det har blivit så att det är låg status att vara hemma med sina barn och sköta hemmet och hög status att jobba. Det kunde egentligen lika gärna vara tvärtom. Skillnaden är nog delvis biologisk (stenåldersmännen var ute och jagade, kvinnorna höll sig närmare hemmet och skötte sysslorna där. De kunde inte lämna små barn utan mat, och att ta med dem på jakt hade nog varit farligt och opraktiskt.), och det ligger ingen värdering i den. Att samla rötter, hålla elden vid liv osv. var inte mindre viktigt än att jaga.
Pga att kvinnor senare i många kulturer inte räknades som hela människor, inte fick jobba, rösta, gå hemifrån ensamma osv., blev det ju som ett tvång att vara hemma, de kände sig ofria och när de sen började kämpa för jämställdhet var det kanske inte så konstigt att de eftersträvade karriär. Men så länge kvinnor måste söka status i att göra karriär, nedvärderas automatiskt hemarbetet som om det hade varit sämre. Männen kämpar ju inte precis för att få vara hemma, det är låg status i det. Men det är inte sämre! Varför ser man ner på kvinnor (och de få män) som vill ta hand om sina barn själva? I Sverige är det så gott som omöjligt, ungarna ska dumpas på dagis när de knappt kan gå.

Hoppas ingen missförstår mig nu, jag blir fruktansvärt upprört över orättvisor, kan inte fatta att kvinnor i "jämställda" Sverige fortfarande får lägre lön för lika arbete. Självklart tycker jag att kvinnor ska göra karriär - de som vill det. Tvingar man alla att göra det är man tillbaka i samma ofrihet som man från början försökte slippa ifrån, men denna gången är det samhället som förtrycker genom att pressa alla i samma mall.

Jag tror inte att samhället blir jämställt och rättvist förrän männen slåss för att få vara hemma med sina barn. Hur vi ska komma dit vet jag inte.